StarWars eller glittriga ugglor

En stillsam undran efter att ha vandrat runt på mellandagsrean och studerat utbudet av barn och ungdomskläder är den ständiga uppdelningen av tjej och pojkkläder. Den tydliga bilden av hur tjejer ska se ut strömmar mot mig. Slimmade tighta jeans och glittriga tröjor hänger i rader. I kundvagnarna syns det vad barnen föredrar att ha på sig. På andra sidan gången hänger pojkkläderna, dvs alla seriefigurer och disney utbudet som dominerar bland barnen för tillfället. Tydligt är också att det är mammorna som handlar under tiden som papporna "passar" barnen som är med på mellandagsrean.


Glittrig Batman?

Jag har aldrig förstått denna klassiska uppdelning och uppmuntran med tjej och killkläder. För mig känns det betydligt viktigare att vi uppmuntrar barn att välja efter eget sinne det de faktiskt gillar att ha på sig och tycker om. Det är nämligen inkörsport till att kunna välja efter eget huvud, egna ståndpunkter när det gäller intresse och åsikter om hur vi får och vill uttrycka oss. Lär vi barnen att klä sig efter gruppen lär vi barn att anpassa sig efter grupptryck. Inte så konstigt att utseende blir viktigare och viktigare bland unga tjejer om vuxenvärlden uppmuntrar beteendet. Hur ska barnen kunna navigera utan att falla för grupptrycket. Jag tycker det är oändligt viktigare att uppmuntra självständigheten som ofta börjar där någonstans. Med små tankar om viktigheter hos små barn. Ibland så smygande att vi inte ser starten. Barn ska kunna klä sig i de färger de tycker om och för oss vuxna är det viktigt att uppmuntra rätten att välja. Barn har rätt att välja och rätt att stå på sig i sina tankar om både attribut och värdegrund. Om det så gäller StarWars för tjejer eller Glittriga Uggletryck för små pojkar.  Rätten att få ha egna åsikter i riktigt tidig ålder är otroligt viktig. Varför ska barnen in i smalspåriga fållor istället för att vi vidgar barns egna föreställningar om vad som är okej.

Naturligtvis kan vi tycka att  det är mycket diskuterat runt genusperspektiv i förskolan, men frågan är om diskuterat konsekvenserna av de genusvärden som dominerar handeln idag? Vilka tankar föder det hos den unga generationen idag med så tydlig uppdelning i pojk- och flick-beteende. Pedagoger har en uppgift att hjälpa barn hitta sin självständighet.Sina egna värden och föreställningar.Detta är tydligt förankrat i våra läroplaner LPFÖ98-10/LGR11, och att tydligt uppmuntra barn att vara barn utan vuxenpekpinnar eller viskande gliringar om att det inte är okej med småpojkar som har klänning hör inte ens hemma i en barngrupp. Som pedagoger har vi också en uppgift att vidga tankarna om vad som är korrekt ur genussynvinkel i våra barngrupper. Det handlar lika mycket om att få leka med det man tycker är roligt som att få vara okej som man är. En barngrupp bör ha högt i tak och uppmuntra barns tankar även om de ibland kan tyckas små och obetydliga. Därför borde vi inte ens dela upp tänkande i flick och pojkbeteende i förskolan. Utan diskussionen borde handla om vad genus betyder i förläningen. Låt flickor klättra i träd så mycket de vill på förskolan och låt pojkar bära klänning om de vill. Uppmuntra i leken barns förställning om vad som är okej. De små frågorna blir i förlängningen stora frågor, eftersom det handlar om att uppmuntra barns självständighet, detta borde vara hedersuppdrag för pedagoger.

Julklappsberget

Jullov. Efterlängtat av lärare och pedagoger. Välförtjänt vila och tid att umgås, hämta ny kraft. Men också tid för dagar utan fasta rutiner i hemmet borta från kompisarna i skolan. Jullovet är både laddat och efterlängtat. Sedan är det den där längtan efter julklappar och tomten om man tror på jultomten då vill säga.

Dottern och jag hade här om dagen dagen laddat för julklappsköp. Vi har en rutin hemma hos oss för att undvika för mycket överraskningar på julafton den magiska dagen. Vi går en rond på stan tillsammans och tittar på klappar i lugn och ro, hon tipsar om saker hon tycker om. Ibland sonderar vi terrängen på internet och sedan handlar jag när det är lugnt i affärerna. Det underlättar på julafton och skapar lugn. Vi försöker hålla ihop dagarna och resandet. Ta det lugnt tillsammans. Ibland lättare sagt än gjort. Lite julklappar köper vi men inte så många. Förr satt hon med ett berg av paket som hon inte orkade öppna, nu tar vi någon klapp i taget. Vi tar det så lugnt vi kan under juldagarna, oavsett om vi är hemma eller på resande fot. Gärna någon om dagen. Hilde de clérc skriver klokt om julen i sin bok om autism. Om hur hon och sonen handlar julklappar i förväg. Hur det underlättat situationen hemma. Ett råd som vi tagit fasta på här hemma, vet man lite vad man önskat sig kan man också bli glad över paket man inte vet om. Lite nytt och lite känt.

Julklappsberg!
Bilden är beskuren, originalfoto av diluvi (CC BY 2.0)

Idag var det dags att handla dessa tillsammans. Då vi skulle iväg med bussen var dörrarna bak i bussen trasiga. De flesta busschaufförer upplyser en gång om att dörrarna inte fungerar. Men busschauffören var nitisk, varje hållplats föranleddes med ett utrop. Och slutligen när vi kommer fram till torget måste alla kliva av bussen ska till verkstaden, dottern tittade oroligt på mig och undrade vad som skulle hända om framdörren också slutade fungera. Mamma blir vi instängda då? Tänk om alla dörrar blir trasiga! Varför släpper han inte på alla som väntar vid hållplatsen. Efter många om och men, litade hon på mig och kopplade av. Vi tog en promenad för att gå och äta men det var så fullt av folk att vi fick ta till plan B, äta på annan restaurang. Det är alltid jobbigt när vi ändrar på förutsättningarna snabbt utan planering, men för att kunna vila lite var det tvunget. Vi hamnande i vår favorithörna på den tystaste platsen i stan kändes det som idag, tryggt och hemvant. Vi kunde andas ut och efter vila och lunch också handla våra julklappar. Tre affärer och stärka upp med pyssel kreativt pyssel som ger ro efter en tuff dag. Resten av julklapparna får mamma ordna en annan dag. Nu kan vi ladda för julen. För lugnet. Men det är bra att ha en plan B, att träna in en extra strategi att ta till när man måste. Med diagnoser som autism och Aspergers syndrom gäller det att skapa sin egen variant av jul i juletid. Anpassa till familjen och göra den så bra som möjligt. 

Hur mycket får inkludering kosta?

Jag har länge tänkt och följt diskussionerna om inkludering. Det är ett område som erbjuder till många funderingar och tankar. Inkludering är bra för att det bidrar till mångfald på sikt. Det bidrar till att ett samhälle som bygger på mångfald får växa. Alla elever har rätt till en meningsfull skolgång, rätt till delaktighet och medbestämmande. Därför behöver vi inkludera. Vi behöver lyfta alla människors lika värde och rätt till utbildning. Målet borde vara ett samhälle som bygger på mångfald. Där alla är viktiga.



Frågan är  hur får vi inkludering som lever upp till rätten om en meningsfull skolgång?

Vill vi verkligen att en generation unga betalar priset för inkludering så att vi kan få en skola för alla. Genom placering i grundskola utan stöd för att det är för dyrt. Orsaken till kaosklasserna är kanske flera, Jag tror varken det beror på undervisningen eller gruppstorlek, Naturligtvis påverkar gruppstorlek och utformning av undervisningen kvalitén på verksamheten. Men skollagen understryker strävan efter en inkluderad skola. I den satsningen kan inte en generation barn och unga betala priset för inkludering, den bör ske varsamt med hänsyn till individen.

Om vi ska få hållbar inkludering behöver vi reflektera över värdegrund, normer och värderingar. "En skola för alla" är framtiden men hur tar vi oss dit utan att barnen idag behöver betala kostnaden? Vi behöver lära oss möta de som är olika oss själva, som tänker efter ett annat synsätt. Att förstå varandra och bygga relationer är en god början. För att förstå behöver vi utmana oss själva och sätta egen värdegrund i relation till det vi möter. Vi behöver tillsammans försöka förändra så att det blir en lyckad inkludering.

Själv vill jag inte svara de som berättar i förtroende hur skolan knäckt deras självförtroende, du det är helt okej att du mår dåligt. samhället anser nämligen att alla som inte har så stora behov ska gå i vanlig skola. Samhället behöver "en skola för alla", Du hjälper barn på sikt att må bra i skolan. även om du själv mår dåligt. Inte heller vill jag ge en förälder som är ledsen över att barnen har svårt att nå målen, det svaret. Berättelser om hur barn upplever skolan behöver vi ta på allvar. Alla vi som arbetar i skola eller barnomsorg har ett ansvar att skapa hållbara relationer även när det kostar på. Det är inte enkelt, utan mödosamt arbete men då kan vi rakryggat titta föräldrar och barn i ögonen och säga att vi gör vårt bästa. Att alla barn är lika viktiga och att vi arbetar efter en levande värdegrund där alla räknas, inte bara dem som presterar bra resultat i skolan eller lyckas på proven.

Jag tror på inkludering och på strävan efter att få "en skola för alla", men låt oss göra det utan att låta dagens barn betala en ödesdiger kostnad. Satsa på barn i behov av särskilt stöd i skolan.Låt alla få känna att de duger och låt oss tillsammans hitta möjligheter att nå framgång för alla våra barn.

Stafettjulkalendern - Lucka nr 14

#Stafettjulkalendern lucka nr 14

Idag är det min tur att välja bok i julkalendern. Bokvalen skulle handla om en bok som betytt mycket under utbildningen till förskollärare. Med visst intresse har jag följt lucköppningarna och läst om alla spännande bokval som presenterats i julkalendern. Böcker är spännande och det finns så mycket olika titlar att välja emellan. Det finns också många böcker som påverkat en som förskollärare och gett inspiration till utveckling i yrket.

Jag skulle kunna valt böcker inom pedagogik eller skapande som kommit att bli mina favoritområden men efter och funderat en del, har mina tankar vandrat bakåt i tiden till de år jag läste till förskollärare i slutet på nittiotalet. Jag har arbetat i ca 15 år som förskollärare, och att summera vilken titel som betytt mest är oerhört svårt. Jag tänkte därför fokusera mest på det område jag tyckte var mindre viktigt när jag var ny som förskollärare. Mitt intresse för motorik och rörelse var inte speciellt stort under utbildning och jag var inte så aktiv under våra lektioner i gymnastik. Jag hade egna negativa minnen från gymnastiken på grundskola och gymnasium som påverkade mig i negativ riktning.

Något år efter att jag var klar förskollärare vikarierade jag på en resursavdelningen, där barnen hade olika funktionsnedsättningar både kognitiva och fysiska  funktionshinder. Förskollärarna och pedagogerna på avdelningen arbetade mycket med leken och var positiva till rörelseglädje. Vi var ute mycket och jag lärde mig vilket viktigt område det är. Gården och närmiljön erbjuder så många bra tillfällen till rörelseglädje och härliga grupplekar. I samma veva läste jag de första av Ylva Ellnebys böcker "Om du inte rör mig så dör jag" och  "Barns rätt att utvecklas",  jag  fick möjlighet att omsätta kunskaperna i praktiken. Det satte fart på ett intresse för rörelse som sedan bara har stärkts genom åren. Ytterligare några år senare hamnade jag på en förskola som haft rörelse och motorik som inriktning på verksamheten. Där har jag sedan arbetat i mer än tio år, vårt välfyllda rörelserum har varit en del av vardagen. Jag har arbetat med kollegor som varit idrottslärare och förskollärare. Naturligtvis har det påverkat mig. Vi har också haft många barn med flerfunktionshinder integrerade i barngruppen och det kan inte nog betonas hur viktig rörelseglädjen är, inomhus och utomhus. Av skickliga duktiga kollegor har jag lärt mig hur viktigt det är att arbeta med motorik och rörelseglädje för att fullt ut kunna dels få kontroll över sin kropp, dels skapa en grund för inlärning, koncentration och kommunikation. Kommunikationen är livsviktig och rörelse är otroligt viktigt för självkänslan lusten, glädjen och gemenskapen i gruppen.

Nu när jag sakta glider över i mitt nya yrke som specialpedagog tar jag med mig rörelseglädjen som en röd tråd från förskolläraryrket in i nästa profession. Att få röra sig under lekfulla former tillsammans i sång, musik, dans, grupplekar är självklart. Att på ett roligt sätt träna motorik i lek stärker både självkänsla och självförtroende förutom kroppsuppfattning. Motoriken känns lite bortglömd som område och det är synd för den ska vara rolig och självklar i vår verksamhet. Med glädje såg jag att mina boktips också lagom skrivits om och getts ut i nya utgåvor.



Den heliga boken

När jag följer debatten om att böcker och litteraturläsning i förskolan sjunkit gör jag det med stort intresse. Efter senaste PISA-resultaten finns det anledning att fundera över varför läsningen sjunker. Jag funderar mycket över vad vi anser är läsning eller berättelser. Ofta lyfts pappersböcker upp som den optimala formen av läsning. Enligt många lärare det enda som kan betraktas som läsning. Läsning kan dock lika gärna ske via tv-spel, interaktiva böcker eller att lyssna på en saga på internet. Jag försöker också förstå varför läsvila på förskola och bokläsning används som disciplinerande åtgärd i förskolan. Är det för att alla barn ska lyssna på samma bok även fast en del kanske lyssnar bättre framför datorn när de dessutom får bilder till berättelsen eller är det för att personalen ska få ut sina matraster. Det finns anledning att lyfta en bredare debatt om vad som kan betraktas som läsning och hur grunden till läsning kan ta sig olika uttryck. 



Som förälder reagerar jag också när sjunkande läsresultat har en tendens att skjutas över på föräldrarna. Föräldrarna ska lösa skolans kris och med alla medel få sina barn att tycka det är roligt att läsa. Allt är inte föräldrarnas ansvar utan det är gemensamt ansvar att göra läsning attraktivt och roligt även i framtiden. Att kunna lyssna på en berättelse är lika viktigt som att kunna läsa för att du senare själv ska knäcka läskoden och börja läsa. Mina egna föräldraerfarenheter har kanske bidragit till att jag fått en bredare syn på vad som kan betraktas som läsning och därför vill jag gärna berätta om dem. Det är nämligen lätt att lärare anser att det är föräldrar som ska läsa mera med sina barn i hemmet, det är också å andra sidan lätt att nedslås som förälder istället för att vi hittar gemensamma vägar att locka till läsning.

Eftersom vår dotter av olika anledningar haft svårt att sitta still, har filmer varit en av få saker som lockat till gemenskap och avkoppling. Både maken och jag tycker böcker är viktigt har vi försökt locka till läsning på alla möjliga sätt utan framgång. Vi har haft årskort på Junibacken och provat att läsa både nu och då utan någon större framgång. Vi har önskat oss böcker i julklappar och födelsedagspresenter. Några favoriter har funnits men intresset har varit rätt svalt för det där med att läsa bok. Som förälder kan man locka och pocka men till slut är det svårt att hitta inspiration. Till slut blir det stiltje, hennes bokhylla har stått där fylld med barnböcker men bara några få har blivit lästa. Det som skrivs om läsning generellt är mycket bra men som förälder har jag lärt mig att läsning kan ha många dimensioner. En pappersbok att bläddra i är bra för de flesta barn men alla sorters böcker är bra för att locka till läsning. Därför ville jag få ner mina egna tankar om det ur mitt föräldraperspektiv.


Magi

Cruella de Vil i dotters version

Filmer har alltid lockat vår dotter att sitta still och titta på video. Vi har titta på Disneyfilmer otaliga gånger och tecknade Pippi-filmer. Så småningom gick vi över till de otecknade videofilmerna med Astrid Lindgrenklassiker. Vi har lyssnat på många sagoband för att utvidga språket och läsintresset. Letat efter filmer och böcker på lagom nivå. När man provat mycket men inte riktigt nått fram utan tagit paus med läsningsförsöken är det inte lätt att veta vad man ska göra. Vi kom till den punkt där vi slutade locka och istället lät saken bero en tid, ända tills vi möblerade om i hennes rum. Vi byggde en säng med koja under.Vi ordnade en koja med möjlighet att dra för och läslampor. Inne i kojan låg böcker som skulle läggas undan (jag tyckte de hade lite för dålig kvalité)  hopplockade i en låda med grejor som skulle städas undan. Det blev en dörröppnare till böckernas värld. Överst på golvet bland saker som skulle läggas undan låg nämligen Pongo och de 101 dalmatinerna. Boken med Pongo och den älskade röda sportbilen, lockade till nyfikenhet. Bokläsandet har fortsatt och de första böckerna har ersätts med svårare böcker. Gärna med bilder som lockar till läsning. Det viktiga är valet av böcker och att det inte finns press att kunna läsa själv, att lyssna på någon som läser är lika viktigt.

När jag var på skolforum i höstas lyssnade jag på Martin Widmarks föreläsning om läslust. Han sa en sak som fastnade hos mig och gjorde intryck som har hängt kvar efter skolmässan, nämligen att ofta väljer vi för enkla böcker för att locka till läsning. Även fast barn har svårt att koncentrera sig eller läsa själva, så kan de lyssna på spännande böcker som lockar till engagemang. Det handlar ofta om att hitta något den tänkta läsaren tycker om. Jag tycker det finns en stor poäng i detta.
I mina ögon är alla sorters böcker eller medier användbara för att locka till kommunikation och språk. De är också tillåtna att användas för att locka till berättelserna och språkets värld. För barn som använder bildstöd ger bilderböcker en extra dimension till läsningen. Läsning kan se olika ut beroende på vem det är som läser därför ska vi ha olika former av böcker. Att lyssna på band och titta på film blir viktiga komplement för att kunna ta del av läsutbudet. Ljudböcker blir ett komplement och jag slår gärna ett slag för en bredare syn på läsning. Det viktiga är att vi inte ger upp utan provar många vägar till läsning.
Lyssna på sagor under dagen, under lekstunder och när barnet sitter vid datorn. Var uppfinningsrik.


Från Fröbel till Reggio Emilia

För ett par månader sedan fick jag en fråga som fått mig att fundera länge. Frågan handlade om vad jag anser är förskolepedagogik? Jag bollade tillbaka frågan till den som ställde den och fick svaret att förskolepedagogik  handlar om att arbeta utifrån alla sinnen med temainriktat arbetssätt. Frågan kom att väcka mycket fundering hos mig om vad som kännetecknar dagens förskolepedagogik.

Finns det ett förskoleinspirerat sätt att tänka och vad innebär det?


Fröbels lekgåvor
Dagens verksamhet har sitt ursprung i forna tiders barnträdgårdar. Dagens bygglek har till stor del inspirerats av Fröbel, som introducerade lekgåvorna som begrepp i förskolan för många år sedan. Matematiken i förskolan har sin tur hämtat en del inspiration hos Maria Montessori.Vårt pedagogiska arbete och vår dokumentation har hämtat inspiration från Reggio Emilia. Vår historia har format dagens verksamhet och tittar vi oss noga  omkring hittar vi levande historiska spår i vår vardagliga verksamhet. Idag hämtar många inspiration från Reggio Emilia, men om 10 till 15 år kommer dagens verksamhet vara historia och nya rön kommer forma förskolan. Förskolans verksamhet är nära förknippad med samhällssyn och idag går förändringarna snabbt. Både när det gäller pedagogik och när det gäller teknik.

Men vad är då dagens förskolepedagogik? Vad präglar förskollärares verksamhet idag och vad är gemensamma nämnare för oss som arbetar i förskolan?

Jag tror inte att det finns en samlad förskolepedagogik, men det finns en samlad barnsyn i förskolan. Det är kunskapen om barn som vi för med oss in i arbetslaget som formar verksamheten.  Det är att vi ser barn som viktiga idag och tycker att socialt samspel har en självklar plats i vår verksamhet. Barn är betydelsefulla och vi ser barnen som finns runt om oss. Vi lyssnar på vad de vill berätta.  Den nya barnsynen som vuxit fram senaste årtiondena  speglar sig i barngruppen och arbetslagens demokratiska process. Arbetet utgår från barnen även om pedagogerna planerar och leder arbetet i verksamheten.  När vår kunskap möter vår barnsyn i arbetslaget formas en pedagogisk process som återspeglar sig i det praktiska vardagsarbetet.
Under tiden som jag tänkt har jag resonerat med kollegor i olika åldrar, både de som arbetar som förskollärare och de som valt att vidareutbilda sig till specialpedagoger eller lärare. Av de som fått frågan har flera svarat att temainriktat arbetssätt är exempel på klassisk förskolepedagogik.

Vännen Linda Linder frågade på twitter vad innebär temainriktat arbetssätt?
Synen på vad tematiskt arbetssätt innebär skiftar från verksamhet till verksamhet? Precis som åsikterna på vad som är skillnaden mellan projekt och temainriktat arbetssätt. Eftersom utbildningarna och erfarenheterna förskollärare emellan är skiftande, uppstår det alltid en mix i arbetslagen när yngre och äldre kollegor ska samarbeta eftersom kunskapen om barn hela tiden uppdaterats.

Därför tror jag vi måste se vad som är gemensamma nämnare för förskollärare oavsett ålder och utbildning, vi måste vara stolta över vår kunskap och tillsammans skapa en verksamhet som bildar det som vi skulle kunna kalla förskolepedagogik. Vi måste värdesätta varandra istället för att, några av oss ser den senaste sanningen som mest betydelsefull och i sin iver att nå framgång i verksamheten, kör över de äldre kollegorna. Vi som har jobbat några år måste i vår tur lära oss av de som är nya i yrket. Hemligheten till framgång i barngruppen handlar just om att lära sig samarbeta. Att värdesätta både gammal och ny kunskap. Att visa barn på att förhållningssätt och delaktighet är viktigt och betydelsefullt. Mixen från våra olika utbildningar och erfarenheter bildar en bred och djup kompetens om vi respekterar varandra i arbetslagen. Barnen och kunskapen om barn är vår gemensamma referensram som vi också delar med barnskötare och andra yrkesgrupper i förskolan,  därför är alla viktiga, även om vi har olika uppdrag. Tillsammans formar vi verksamheten i förskolan och mixen på kunskap och olika kompetenser är också vår största styrka för att forma en attraktiv och modern förskola.

Foton och Copyrights
Fröbels lekgåvor, foto av Michael Fiegle (GFDL)