tag:blogger.com,1999:blog-71091900459126072742024-03-13T11:02:49.188+01:00Ann Kronberg LarssonHandleder och föreläserAnnhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comBlogger111125tag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-53089062847090174022024-01-14T10:15:00.001+01:002024-01-14T10:15:58.525+01:00Hållbara relationer i undervisningen igen<p> I veckan hamnade jag i en diskussion om vilken betydelse arbetslaget och barngruppens "kretslopp"har för dagens undervisning. Som speciallärare planerar jag alltid för dagens lektioner eller utflykter långt i förväg. Jag har en bild av vad som ska ske under dagen utifrån den planering förberett för veckan. Jag samtidigt vara öppen för de olika små skeendena som varje dag under skoldagen. Min erfarenhet är att det fungerar likadant i förskolans undervisning. </p><p>Det är den gemensamma summan av bemötande och genomförande som kommer prägla hur eleverna eller barnens upplever skoldagen. Det kan liknas vid ett kretslopp, där de sociala relationerna bildar en gemensam stomme för undervisningen. </p><p>Vi kan inte påverka hur många vi är. Men vi kan alltid påverka vad vi gör men innehållet i kretsloppet. Vi kan påverka hur vi förhåller oss till genomförandet av dagens lektioner genom att vara medvetna om vilka moment som kräver mer tid av oss. Och utifrån det förhålla oss till när vi ska göra vad på lektionerna. På samma sätt kan vi förhålla oss till vem som ska göra vad i klassen eller barngruppen. Ibland brukar vi beskriva denna sortens diskussioner som praktisk klokhet. </p><p>Begreppet fronesis kommer från grekiskan och kan översättas som praktisk klokhet, omdöme och omdömes förmåga. Det goda handlandet kan ses som målet. </p><div><br /><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody><tr><td><a href="http://2.bp.blogspot.com/-HLhlA36sr88/U3jXCFrFoCI/AAAAAAAAAaQ/sXawaMH_lSw/s1600/samarbete.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="http://2.bp.blogspot.com/-HLhlA36sr88/U3jXCFrFoCI/AAAAAAAAAaQ/sXawaMH_lSw/s1600/samarbete.jpg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption">När behövs en hjälpande hand?<br /><a href="https://www.flickr.com/photos/kalexanderson/9080196830/">Foto</a>: Kristina Axelsson (<a href="https://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.0/">CC BY-NC-SA 2.0</a>)</td></tr></tbody></table><br /><br /><br />Ett annat exempel som är viktigt idag är hur vi ska kunna öka barns möjligheter att få delta i socialt samspel.</div><div>Barns agerande är ofta en spegelbild av hur vi vuxna bemöter barnen eller varandra. </div><div>Nästan alla sociala relationer i grupp innehåller situationer där arbetslaget bestämmer tillsammans när de ska gripa in och avsluta t ex en utflykt eller när de ska lägga in nya moment i utflykten för att samla ihop gruppen igen. Det är inte självklart att barn själva vet hur de ska gå ner i varv och hitta vila under sin dag i skolan eller förskolan. När pedagogerna är stressade blir barnen också stressade. Barngruppen/klassen blir mer orolig och det skapas lätt en stressig miljö. Många barn i behov av särskilt stöd har svårt att förhålla sig till vad det innebär att vänta, vilket ofta stressar situationer i hallen extra mycket. </div><div><br /></div><div>Genom att lyfta fram den tysta kunskapen kan vi skapa jämvikt mellan begreppen hur, när och vad vid övergångarna under skoldagen. Och samtidigt skapa ett bättre socialt klimat i det gemensamma kretsloppet. </div><div><br /></div><div>Vi kan börja med att diskutera</div><div><br /></div><div>Vilken stöttning använder ni i undervisningen?</div><div>När använder ni tyst kunskap i vardagen?</div><div>Vilka mönster tycker ni präglar relationerna mellan barn och vuxna idag? </div><div><br /></div><div><br /></div><div>(texten är en uppdaterad version av en tidigare publicerad text: </div>Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-36183054725598290532021-01-10T17:11:00.003+01:002021-01-10T17:11:55.156+01:00När ordningen stör helheten - hållbara relationer del två.<p>Många verkar tro att det blir en bättre ordning i lärmiljön när pedagogiskt material sorteras i vita plastbackar. Särskilt när backarna märks upp med fotografier eller bilder. Den övriga lärmiljön ska helst vara avskalad och innehålla så lite som möjligt. Men frågan är om det verkligen är det bästa för barn som har svårt att förställa sig vad som finns i dolda backar. </p><p>Under de år jag jobbat i förskola och skola har jag varit med och skapat nya ommöbleringar i lärmiljön. Precis som många andra har vi valt att sortera lego i färg och sortera bilar och annat material i plastlådor med fotografier. Möbler har valts med omsorg och pedagogerna har lagt ner mycket tid på att skapa inspirerande lärmiljöer. På de öppna hyllorna placeras ofta några färgglada pussel av stabilt trä som kan locka barnen till att nya aktiviteter. </p><p>När vi vi har avsatt tid till att göra om lärmiljön på arbetskvällar och planeringsdagar har det alltid varit lika spännande att se hur barnen utforska lärmiljöerna dagen därpå. </p><p>Barnen börjar ofta med att tömma backarnas innehåll i stora högar på golvet och sedan packar de i och ur sakerna i nya lådor. Eller häller de ut allt ur lådan och sätter sig själva där. Vid några tillfällen har det nya materialet lett till en synlig lek - men ofta har barnen stannat vid proceduren att hälla, ösa eller packa. Och nästan alltid har pedagogerna efter ett tag avbrutit och bett barnen städa efter sig.</p><p>Insikterna har varit nyttiga eftersom det fått våra arbetslag att reflektera över vad barnen egentligen velat med sitt utforskande av det nya materialet. Jag tror en vanlig orsak till att vi upplever att ett rum inte fungerar är att det inte finns en dialog mellan vuxna och barn om hur det nya pedagogiska materialet ska användas. Vuxna vill gärna se en färdig process eller en ordentligt planerad aktivitet som ett mål för en lektion. Medan barnen alltid utforskar material utifrån flera lager av nyfikenhet. De utforskar material utifrån färg, form och funktion. Men också utifrån relation då nästan vad som helst kan vara en färdig produkt samtidigt som material snabbt kan få en fantasiroll i leken. Därför tror jag att vi vuxna stanna upp också i tankar om förvaring. När barn får utforska material kan vi utmana dem i undervisningen att ompröva material och låta dem göra sin procedur med att packa, sortera och omskapa. För det är då vi kan utveckla undervisningen vidare och låta lärmiljön också innefatta barnens idéer och upplevelser av olika materialen. Hur vill de hitta sina saker och placera sina favoritsaker för att skapa en röd tråd i lärmiljön. Det som de ofta väljer behöver kanske få en mer synlig på de öppna hyllorna. Innehållet i backarna kanske inte ens behöver förvaras i backar utan korgar som barnen kan överblicka. </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/--6UMaAujPSw/X_sWvLsW8lI/AAAAAAAA_iU/NQT8ircmazIBraJm0OMDPbMOmUkmYQ_-ACLcBGAsYHQ/s1045/137231297_5166408773399370_3516541776980148181_n.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="772" data-original-width="1045" height="295" src="https://1.bp.blogspot.com/--6UMaAujPSw/X_sWvLsW8lI/AAAAAAAA_iU/NQT8ircmazIBraJm0OMDPbMOmUkmYQ_-ACLcBGAsYHQ/w400-h295/137231297_5166408773399370_3516541776980148181_n.jpg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Att det saknas en bit</td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><div style="text-align: left;">Det är då vi kan förstår hur de hittar sina saker bäst. Och när vi vet vad som är favoritlekar, kan vi placera deras favoritsaker för att skapa en röd tråd i lärmiljön.</div><div style="text-align: left;">Sedan tror jag trasiga och omaka saker stör undervisningen mycket mer än man tro. Det är oerhört svårt för alla barn när de lägger ner tid på t ex ett 50-bitars pussel och när de pusslat en lång tid på ett motiv så fattas det en eller två pusselbitar. För barn som har svårt att skapa sammanhang skapar detta extra mycket irritation eftersom de inte kan se motivet. Därför är det så viktigt att våga kasta trasiga spel, pussel där det saknas pusselbitar, intorkade tuschpennor och trubbiga stumpar till kritor. Se till att det bara finns saker som fungerar i lärmiljön. Och att det finns gott om dem så barn kan bilda sig ett sammanhang. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">När det finns barn med särskilda behov i gruppen är det alltså bättre att placera deras favoritsaker på öppna hyllor. Få materialval på avgränsad plats är lättare att ta till sig än hyllsystem med dolda förvaringsbackar. Men det behöver finnas så mycket saker att man kan bygga ett stort bygge eller rejält med olika okodat material om man arbetar projekt inriktat. Fotografierna och bilderna kan då sitta direkt på hyllkanten eller finnas i ett enhetligt bildsystem. Med bilder på hur materialet kan användas. Material man inte har framme för tillfället kan förvaras i skåp och bytas ut med jämna mellanrum. Men det är möjligheten att skapa sig ett sammanhang som barn som är viktig för rummets funktion. Inte bara det synliga flödet av rummets ordning.</div><div><br /></div><div> <div><br /><br /><br /></div></div>Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-26491406449488407082020-12-27T14:19:00.004+01:002024-01-14T10:02:26.916+01:00Hållbara relationer i undervisningen.<p>I veckan hamnade jag i en diskussion om vilken betydelse arbetslaget och barngruppens "kretslopp"har för dagens undervisning. Som speciallärare planerar jag alltid för dagens lektioner eller utflykter långt i förväg. Jag har en bild av vad som ska ske under dagen utifrån den planering förberett för veckan. Jag samtidigt vara öppen för de olika små skeendena som varje dag under skoldagen. Min erfarenhet är att det fungerar likadant i förskolans undervisning. </p><p>Det är den gemensamma summan av bemötande och genomförande som kommer prägla hur eleverna eller barnens upplever skoldagen. Det kan liknas vid ett kretslopp, där de sociala relationerna bildar en gemensam stomme för undervisningen. </p><p>Vi kan inte påverka hur många vi är. Men vi kan alltid påverka vad vi gör men innehållet i kretsloppet. Vi kan påverka hur vi förhåller oss till genomförandet av dagens lektioner genom att vara medvetna om vilka moment som kräver mer tid av oss. Och utifrån det förhålla oss till när vi ska göra vad på lektionerna. På samma sätt kan vi förhålla oss till vem som ska göra vad i klassen eller barngruppen. Ibland brukar vi beskriva denna sortens diskussioner som praktisk klokhet. </p><p>Begreppet fronesis kommer från grekiskan och kan översättas som praktisk klokhet, omdöme och omdömes förmåga. Det goda handlandet kan ses som målet. </p><div><br /><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody><tr><td><a href="http://2.bp.blogspot.com/-HLhlA36sr88/U3jXCFrFoCI/AAAAAAAAAaQ/sXawaMH_lSw/s1600/samarbete.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="http://2.bp.blogspot.com/-HLhlA36sr88/U3jXCFrFoCI/AAAAAAAAAaQ/sXawaMH_lSw/s1600/samarbete.jpg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption">När behövs en hjälpande hand?<br /><a href="https://www.flickr.com/photos/kalexanderson/9080196830/">Foto</a>: Kristina Axelsson (<a href="https://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.0/">CC BY-NC-SA 2.0</a>)</td></tr></tbody></table><br /><br /><br />Ett annat exempel som är viktigt idag är hur vi ska kunna öka barns möjligheter att få delta i socialt samspel.</div><div>Barns agerande är ofta en spegelbild av hur vi vuxna bemöter barnen eller varandra. </div><div>Nästan alla sociala relationer i grupp innehåller situationer där arbetslaget bestämmer tillsammans när de ska gripa in och avsluta t ex en utflykt eller när de ska lägga in nya moment i utflykten för att samla ihop gruppen igen. Det är inte självklart att barn själva vet hur de ska gå ner i varv och hitta vila under sin dag i skolan eller förskolan. När pedagogerna är stressade blir barnen också stressade. Barngruppen/klassen blir mer orolig och det skapas lätt en stressig miljö. Många barn i behov av särskilt stöd har svårt att förhålla sig till vad det innebär att vänta, vilket ofta stressar situationer i hallen extra mycket. </div><div><br /></div><div>Genom att lyfta fram den tysta kunskapen kan vi skapa jämvikt mellan begreppen hur, när och vad vid övergångarna under skoldagen. Och samtidigt skapa ett bättre socialt klimat i det gemensamma kretsloppet. </div><div><br /></div><div>Vi kan börja med att diskutera</div><div><br /></div><div>Vilken stöttning använder ni i undervisningen?</div><div>När använder ni tyst kunskap i vardagen?</div><div>Vilka mönster tycker ni präglar relationerna mellan barn och vuxna idag? </div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /><br /><br /></div>Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-24530878994875063882019-12-01T12:26:00.001+01:002019-12-01T12:26:35.973+01:00Roligaste tomten och snyggaste granen<span style="background-color: transparent; color: #222222; display: inline; float: none; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 18.48px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="background-color: transparent; color: #222222; display: inline; float: none; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 18.48px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">När vi närmar oss december närmar vi oss också en tid som är fylld av traditioner i förskolan och skolan. Julpyssel är för många ett måste under december och många letar efter inspiration på internet. Jag tänker att det är viktigt att diskutera vilket syfte man har med det pyssel man väljer att använda. Är barnen med och väljer pyssel eller är det främst vi vuxna som håller fast vid att det ska pysslas i december. Allt för många gånger tror jag vi planerar aktiviteter utifrån tanken att det ser fint ut när vi hittar något på Instagram eller på Pintrest. Det är lätt att låna bilder på en rolig tomte eller en snygg gran. Är tiden i verksamheten dessutom är knapp är det lätt att en enkel lösning att låna andras idéer. Samtidigt finns det många som är kritiska till att använda färdiga produkter eller mallar i verksamheten. Men mallar kan hjälpa många barn att skapa egna inre bilder av hur en bild eller en tomte ska se ut. Mallar kan också vara till stor hjälp om vi inte begränsar själva användandet med mallen utan tillåter att resultatet kan se olika ut. Lägger man till en valfrihet när det gäller material får barn en större möjlighet att delta utifrån sina förutsättningar även då man utgår från en mall. Någon kanske kan klistra med hårda och grova material medan andra klarar silkespapper eller små detaljer. Det kan vara en utmaning för många av oss vuxna att släppa kreativiteten fri och blanda material men samtidigt nyttigt. Blandade material kan utmana såväl samarbetet i gruppen som barns enskilda kreativitet.</span><br />
<span style="background-color: transparent; color: #222222; display: inline; float: none; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 18.48px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-OLxzRjnhM3k/XeOcoJQveMI/AAAAAAAA1SQ/GU7TRW5B-_0FCAWnsjy3qbn5UWdgBdGswCLcBGAsYHQ/s1600/cacaye-cristmas%2Bcrafts_CC%2BBY-NC-ND%2B2.0.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://1.bp.blogspot.com/-OLxzRjnhM3k/XeOcoJQveMI/AAAAAAAA1SQ/GU7TRW5B-_0FCAWnsjy3qbn5UWdgBdGswCLcBGAsYHQ/s400/cacaye-cristmas%2Bcrafts_CC%2BBY-NC-ND%2B2.0.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vem behöver perfekta julgranar?<br />
<a href="https://www.flickr.com/photos/cacaye/15322015573">Christmas craft</a> Foto: cacaye (CC BY-NC-ND 2.0)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<span style="background-color: transparent; color: #222222; display: inline; float: none; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 18.48px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><br /></span><span style="background-color: transparent; color: #222222; display: inline; float: none; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 18.48px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">Barn och vuxna har kanske olika tankar om hur mallar eller pyssel ska genomföras. Därför tror jag att det är viktigt att ha en ordentlig diskussion om vilket syfte man har med de julpyssel man väljer att använda i verksamheten. Kanske blir resultatet annorlunda om man också tar med barnens önskningar om material under pysselstunden. En annan viktig fråga är hur mycket alla måste delta i pysslandet. Något barn kanske bara klarar en liten stund medan andra kan göra flera pyssel. När julpyssel i större utsträckning får vara valbar som aktivitet i verksamheten ges utrymme för mer kvalité för barnen. För en del barn kan pyssel vara ett sätt att få en lugn stund under dagen. För andra är det kanske viktigare att få mer tid att leka med kompisarna. Där tänker jag att vuxna behöver skapa luft i verksamheten för att alla barn ska få känna glädje över att delta i skapande verksamhet som julpyssel eller jultraditioner.</span><br />
<span style="background-color: transparent; color: #222222; display: inline; float: none; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 18.48px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><br /></span><span style="background-color: transparent; color: #222222; display: inline; float: none; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 18.48px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><br /></span><br />
<span style="background-color: transparent; color: #222222; display: inline; float: none; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 18.48px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="background-color: transparent; color: #222222; display: inline; float: none; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 18.48px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">Det är alltså inte pysslet i sig som begränsar skapandet eller lån av idéen utan det är först och främst våra egna tankar om traditioner som begränsar utformandet och resultatet av julpyssel. </span><br />
<br />
<span style="background-color: transparent; color: #222222; display: inline; float: none; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 18.48px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"> </span><br />
<span style="background-color: transparent; color: #222222; display: inline; float: none; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: 13.2px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; line-height: 18.48px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><br /></span>
<span style="color: #b06400; font-family: "arial" , "tahoma" , "helvetica" , "freesans" , sans-serif; font-size: x-small;"></span>Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-65100521835415368912019-09-22T12:02:00.001+02:002019-09-22T12:24:53.154+02:00Lekträning i förskolan<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
Under året som gått har jag varit medskribent i en bok som handlar om undervisning i förskolan. Mitt eget kapitel kan också med fördelar användas i förskoleklassen och fritidshemmets verksamhet. I mitt kapitel skriver jag bland annat om hur man kan arbeta med barns delaktighet och lekträning i förskolans undervisning. Jag skriver även ett kapitel tillsammans med Ulrika Jonsson som handlar om bedömning i förskolans undervisning.16 september kom denna bok ut från Lärarförlaget.</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 8px; margin-left: 162.5px; margin-right: 162.5px; orphans: 2; padding-bottom: 6px; padding-left: 6px; padding-right: 6px; padding-top: 6px; text-align: center; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><tbody style="margin-bottom: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">
<tr style="margin-bottom: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><td style="text-align: center;"><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-DqwqjYU4Y50/XXoMp3aC5qI/AAAAAAAA0UY/cjUfzSWFA_UchoyiX18bTQT0DenOKtcuACLcBGAsYHQ/s1600/utmana-och-stotta---undervisning-i-forskolan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="254" data-original-width="201" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-DqwqjYU4Y50/XXoMp3aC5qI/AAAAAAAA0UY/cjUfzSWFA_UchoyiX18bTQT0DenOKtcuACLcBGAsYHQ/s400/utmana-och-stotta---undervisning-i-forskolan.jpg" style="cursor: move;" width="316" /></a></div>
</td></tr>
<tr style="margin-bottom: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px; padding-top: 4px; text-align: center;"><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
Utmana och stötta - undervisning i förskolan</div>
</td></tr>
</tbody></table>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
Undervisningen i förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utvecklas i sitt lärande. Förskollärare har ansvar för att hela arbetslaget medvetet stöttar och utmanar barnen.</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
I tolv kapitel delar förskollärare och forskare med sig av goda exempel, erfarenheter och kunskap utifrån aktuella vetenskapliga rön. De diskuterar frågor som:</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
Vilka möjligheter ger digitaliseringen för att skapa och lära? Hur kan man arbeta mot läroplanens mål med hjälp av populärkultur? På vilket sätt stödjer man bäst flerspråkiga barns språkutveckling? Hur kan bedömning och systematiskt kvalitetsarbete leda till en mer genomtänkt och inkluderande utbildning?</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
INNEHÅLL</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
Förord</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
1. Therés Åkerblom: Det lärande barnet i förskolans utbildning och undervisning</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
2. Malin Andersson: Arbetslaget i undervisningen</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
3. <a href="http://annkronberglarsson.blogspot.com/">Ann Kronberg Larsson</a>: Kan alla barn lyckas i förskolan?</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
4. Sara Persson: Digitala verktyg för de yngsta barnen</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
5. Sara Bergström & Linda Bjällerstedt ("Fantasifröknarna"): Lek och estetik som den röda tråden</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
6. Therés Åkerblom: Högläsning är vägen till språket</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
7. Simon Melin: Digitalt skapande och lärande med barnen</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
8. Farzaneh Moinian: Att omfamna skillnader och göra mångfalden till en resurs</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
9. Anniqa Sandell Ring: Att stötta flerspråkiga barns språkutveckling och lärande</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
10. Therés Åkerblom: Släpp in populärkulturen i undervisningen</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
11. Ulrika Jonson & <a href="http://annkronberglarsson.blogspot.com/">Ann Kronberg Larsson</a>: Bedömning som verktyg för att utveckla undervisningen</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
12. Malin Andersson: Om vi gör som vi alltid har gjort kommer inget att förändras</div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike><br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-9358779326891203942019-07-16T14:37:00.000+02:002019-07-16T14:58:13.086+02:00Läsandets magi<br />
<div class="separator" style="background-color: transparent; clear: both; color: black; font-family: "times new roman"; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin: 0px; text-align: center; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-wv9qsh7DuEU/UqSS8O2lTqI/AAAAAAAAOSY/-yS5_HTM-_Q/s1600/litteraturl%25C3%25A4sning_i_f%25C3%25B6rskolan.gif" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 16px; margin-right: 16px;"></a></div>
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-wv9qsh7DuEU/UqSS8O2lTqI/AAAAAAAAOSY/-yS5_HTM-_Q/s1600/litteraturl%25C3%25A4sning_i_f%25C3%25B6rskolan.gif" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 16px; margin-right: 16px;"><img border="0" src="https://1.bp.blogspot.com/-wv9qsh7DuEU/UqSS8O2lTqI/AAAAAAAAOSY/-yS5_HTM-_Q/s1600/litteraturl%25C3%25A4sning_i_f%25C3%25B6rskolan.gif" style="cursor: move;" /></a><br />
<br />
<div style="background-color: transparent; color: black; font-family: "times new roman"; font-style: normal; font-variant: normal; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
När jag följer allmänna debatter om böcker läsning i förskolan/skolan gör jag det med stort intresse. Jag funderar mycket över vad vi anser är läsning eller berättelser. Ofta lyfts pappersböcker upp som den optimala formen av läsning. Enligt många lärare det enda som kan betraktas som läsning. Min erfarenhet är dock att alla inte kan tillgodogöra sig en bok. För barn som har svårigheter inom eller kanske ha dyslexi i olika former, är det inte alldeles enkelt att kunna läsa en hel bok. Men det perspektivet beskrivs inte lika ofta i debatten. Ibland är diskussionen om läsande förebilder hög och intensiv. Jag tycker det är viktigt att diskutera hur vi kan öka utbudet av tillgång till böcker även för de som läser mer lättläst text. Läsning kan ske via tv-spel, interaktiva böcker eller via ljudböcker. Jag menar att det behövs en bredare debatt om vad som kan betraktas som läsning och jag tror också vi behöver diskutera själva lyssnandet av en berättelse då den är minst lika viktig. </div>
<div style="background-color: transparent; color: black; font-family: "times new roman"; font-style: normal; font-variant: normal; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br />
Som förälder reagerar jag också när ansvaret för att vara läsande förebilder har skjuts över på föräldrar. Föräldrar ska med alla medel få sina barn att tycka det är roligt att läsa. Jag menar att förskola/skola har ett gemensamt ansvar att ge barn tillgång till läsupplevelser. Mina egna föräldraerfarenheter har bidragit till att jag fått en bredare syn på vad som kan betraktas som läsning och därför vill jag gärna berätta om dem. Vår dotter har kämpat mycket med att försöka läsa böcker. Hon har flerfunktionsnedsättning och har svårt att hålla koncentrationen genom en hel bok tex i skolan när de har läsning. Hon vill gärna ha stora bokstäver och tycker ibland det är svårt att urskilja de små bokstäverna. När hon fått välja böcker själv som hon tycker är spännande är det enklare att läsa själv. Vi har alltid lånat mycket böcker och försökt att läsa tillsammans. Men under några år läste vi väldigt lite. Det var lätt att känna dåligt samvete. Fram till den dagen när vi började läsa lättlästa böcker om hästar. Plötsligt läste hon själv även om det var lättlästa böcker. Under de tröga åren funderade jag mycket över hur man kan vara läsande förebild när förutsättningarna påverkas av bland annat autism. Några av de erfarenheterna har dottern bett mig blogga om för att om möjligt bredda debatten om läsande förebilder.</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike><b></b><br /></div>
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
Magi</h3>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-bottom: 8px; margin-left: 160.5px; margin-right: 160.5px; padding-bottom: 6px; padding-left: 6px; padding-right: 6px; padding-top: 6px; text-align: center;"><tbody style="margin-bottom: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">
<tr style="margin-bottom: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><td style="text-align: center;"><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-fOJkp4I_mlc/UqSRfmFcIQI/AAAAAAAAOSI/A3Mg38kNmfM/s1600/a101cruellabil.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="222" src="https://4.bp.blogspot.com/-fOJkp4I_mlc/UqSRfmFcIQI/AAAAAAAAOSI/A3Mg38kNmfM/s320/a101cruellabil.png" style="cursor: move;" width="320" /></a></div>
</td></tr>
<tr style="margin-bottom: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px; padding-top: 4px; text-align: center;"><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
Cruella de Vil i dotters version</div>
</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div style="background-color: transparent; color: black; font-family: "times new roman"; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin: 0px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="background-color: transparent; color: black; font-family: "times new roman"; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin: 0px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
Vi har tittat på Disneyfilmer otaliga gånger. En av favoriterna var Pongo och de 101 dalmatinerna. Vi läste boken om och om igen och såg den på video. När den rullade för 12:e gången samma dag, var det lätt att bli uppgiven. Men för dottern var den lika spännande, filmerna byttes ut med tiden. Favoritfilmerna har dottern lånat med lättläst text när hon lånat böcker med skolan på biblioteket. Vi har yssnat på sagor på band under tiden som vi ritat eller pysslat tillsammans. Att ha något i händerna medan man lyssnar gör att det blir lättare att följa tråden i berättelserna. Vår dotter målar också gärna av motiven från filmerna. Målandet gör det enklare för henne att skapa egna berättelser i fiktiv form eller i Minecraft. Intresset för filmer och spel har också lett fram till att det är roligt att läsa serietidningar eller enklare böcker om hennes favoritfigurer. För henne och för oss har motivationen varit nyckeln till läsningen och idag läser hon även engelska texter och berättelser. Jag tror alla barn har behov av berättelser som är spännande eller magiska. Därför tänker jag att det är viktigt att vi diskuterar hur vi också kan utnyttja digitala media till läs-upplevelser. Att vara läsande förebild handlar för mig om att skapa gemensamma upplevelser kring texter. Texter kan se ut på olika sätt och därför behöver vi ha ett utbud av olika böcker i förskola, skola och samhället. Det finns inga böcker som är mer rätt än andra utan det handlar mer om att hitta berättelser som fängslar och erbjuder tillfällen att umgås kring en bok eller saga. För mig är textsamtalen och bilderna som tillhör berättelsen lika viktiga som texten, då de gör innehållet i berättelsen levande. Att leka eller dramatisera en berättelse gör också läsandet till en kreativ upplevelse. </div>
<div style="background-color: transparent; color: black; font-family: "times new roman"; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin: 0px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br />
I mina ögon är alla sorters böcker eller medier användbara för att locka till kommunikation och språk. För barn som använder bildstöd ger bilderböcker en extra dimension till läsningen. Läsning kan se olika ut beroende på vem det är som läser därför ska vi ha olika former av böcker. Att lyssna på band och titta på film blir viktiga komplement för att kunna ta del av läsutbudet. Ljudböcker blir ett komplement och jag slår gärna ett slag för en bredare syn på läsning. Det viktiga är att vi inte ger upp utan provar många vägar till läsning.</div>
<div style="background-color: transparent; color: black; font-family: "times new roman"; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
<br /></div>
</div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike><br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-46441753839374555232019-02-27T08:24:00.000+01:002019-02-27T08:24:31.918+01:00LAB är ingen quick fix - Del 4En lärare som använder tydliggörande pedagogik ger undervisningen en tydlig struktur. Lärare som tar ansvar för klassens relationer, likaså. Att organisationen eller ekonomin inte håller är däremot huvudmannens ansvar.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-_j1Vk2zDLHY/XHY5sQeTLSI/AAAAAAAAwNk/-BhESObnrFAbDU5-8HXcLbaD9MQN74ZswCLcBGAs/s1600/4601492261_a7e8de7e11_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://3.bp.blogspot.com/-_j1Vk2zDLHY/XHY5sQeTLSI/AAAAAAAAwNk/-BhESObnrFAbDU5-8HXcLbaD9MQN74ZswCLcBGAs/s400/4601492261_a7e8de7e11_o.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Hur ser relationerna ut i ditt klassrum</b><br />
<a href="https://www.flickr.com/photos/uncle-leo/4601492261/">Foto</a>: Leo-setä (<a href="https://creativecommons.org/licenses/by/2.0/">CC BY 2.0</a>)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
De senaste veckan har LAB (lågaffektivt bemötande) diskuterats mycket. En sak som många tagit fasta på i debatten är rekommendationen att backa från en elev eller ett barn är i affekt. För många lärare tycks det vara likställt med att eleven lämnas ensam i klassrummet. I förlängningen kan det innebär det att eleverna får makten i klassrummet och i korridorerna. För mig leder den kritiken och diskussionen istället till frågan hur verksamheten är organiserad ur ett helhetsperspektiv. Finns det en fungerande rastverksamhet är eleverna förhoppningsvis inte ensamma. Det innebär också att det blir en fråga om prioritet av verksamheter. Handlar frågan om ordning om ordningen i klassrummet? Eller är det i själva verket en diskussion om organisation? Ett helhetsperspektiv innebär att hela skoldagen prioriteras, även rastverksamhet och fritidsverksamhet. Att en stor elevskara lämnas ensamma under rastvakten är inte ovanligt i skolans verksamhet. Problemet handlar ur det här perspektivet snarare om vilket stöd som ges vid övergångarna i skolan.<br />
<br />
LAB kan beskrivas som en metod, men LAB kan också beskrivas som ett förebyggande förhållningssätt som handlar om att utvärdera, hantera och förebygga olika problemskapande situationer i vardagen . Med andra ord handlar det om att ha ett helhetsperspektiv på undervisningen. LAB är nära förknippat med tydliggörande pedagogik. Problemet är att det finns många olika tolkningar av metoden eftersom den används på många olika sätt. Därför får vi också många olika åsikter om metoden. För mig är det är ett problem när debatter blir för ensidiga. Rätt använt kan LAB vara del av ett arbetssätt som kan användas för att skapa en tillgänglig lärmiljö. Men precis som alla andra metoder behöver den användas i relation till undervisningen och de elever eller barn som finns i klassen..<br />
<br />
Sedan var det där med att backa i en konfliktsituation. Min erfarenhet är att man samarbetar och byter plats med en annan kollega när det uppstår konflikter. Det innebär att det finns genomarbetade strategier i en verksamhet. Det handlar inte om att man backar från en lärarroll, snarare tvärtom, man tar ansvar för att skapa fungerande strategier i klassrummet eller barngruppen. Arbetar man i arbetslag byter man helt enkelt plats med varandra i klassrummet. Det finns olika tips som man kan använda för att få ett fungerande klassrumsklimat. Precis som man kan använda elevernas motivation för att skapa en utmanande undervisning.<br />
<br />
Många lärare talar sig varma för att använda rösten för att skapa ordning i klassrummet. Ordning kan naturligtvis skapas med makt. Frågan är bara hur eleverna upplever det? Om de alls har någon talan vill säga. Det finns forskning som visar att elever behöver lärare som tror på elevers förmåga att lyckas i skolarbetet. Först då ökar kunskapsresultaten.<br />
<br />
---<br />
Detta är en fristående del i min bloggserie om <a href="http://annkronberglarsson.blogspot.com/search/label/LAB-i-skola-f%C3%B6rskola">LAB i förskola/skola</a>Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-68395417314979966522018-09-11T21:44:00.001+02:002018-09-14T17:07:47.373+02:00Förskollärarens roll mellan förskolan och skolanI veckan kunde jag skriva de avslutande orden på den <a href="http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-40817">masteruppsats i didaktik och utbildningsvetenskap</a> som jag arbetat med under två års tid. Uppsatsen handlar om hur övergången från förskolan till förskoleklass eller grundsärskolan är organiserad för barn/elever med intellektuell funktionsnedsättning. Från och med denna hösten är förskoleklassen obligatorisk.<br />
<br />
Förskoleklassen står inför nya spännande utmaningar framöver. Det innebär att flertalet barn kommer gå i förskoleklassen. De flesta barn går vidare till förskoleklassen i närområdet när skolstarten närmar sig. För elever med intellektuell funktionsnedsättning är lärandevägarna inte lika självklara. Efter att en intellektuell funktionsnedsättning är konstaterad, har eleven rätt att bli mottagen i grundsärskolan. Samtidigt finns det både inre och yttre faktorer som påverkar vilka lärandevägarna för elever med intellektuell funktionsnedsättning. Kommunernas utbud av grundsärskolor påverkar lärandevägarna för elever med intellektuell funktionsnedsättning. Andra faktorer som påverkar vilka skolformer som det går att välja mellan, är exempelvis skolors traditioner, klass storlekar eller organisatoriska förutsättningar.<br />
<br />
Inför skrivandet av uppsatsen har jag stött på uttryck som "vårdnadshavarna är inte där än". Eller "de måste förstå att det är en rättighet". I vår vardag är det lätt att använda begrepp eller talesätt, utan att vi reflekterar över vad de egentligen står för. Utbildningen i grundskolan (grundsärskolan innefattad) ska enligt skollagen vara likvärdig oavsett skolform.Utbildningen i förskolan ska ta sin utgångspunkt i läroplanen och det barnen visar intresse för samt i det kunnande och de erfarenheter barnen tidigare tillägnat sig. Förskolan ska särskilt uppmärksamma barn som av olika anledningar behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd.<br />
<br />
Jag hoppas min uppsats ska kunna genera mer kunskap om övergångar. Jag vill gärna betona ledningens ansvar att öka kunskaperna om övergångar generellt i förskolan.Men kanske i synnerhet för de barn som behöver anpassning, stöd och stimulans i förskolans verksamhet. Alla barn har rätt till fungerande och planerade övergångssammanhang vid skolstarten. Även de barn som har svårt att föra sin egen talan. Att få tillgång till kamrater och en tillgänglig skolmiljö är viktigt för alla barn. Därför behövs det också anpassning och stöd innan, under och efter själva övergången. Som förskollärare har vi ett ansvar att vara väl insatta i vårt yrkesuppdrag. Förskollärarna som deltar i en samverkan måste veta vad de ska utbyta kunskaper och erfarenheter om inför övergången till skolstart.<br />
<br />
I relation till intellektuell funktionsnedsättning är det också viktig att förskollärare har kunskaper om hur barnet fungerar i vardagen, för att de ska kunna skapa progression i barnets lärande och utveckling. Det förutsätter också att förskolan behöver ha mer kunskap generellt om funktionsnedsättning. Hur uppmärksammar vi annars de barn som behöver mer ledning, stimulans eller särskilt stöd i förskolan? För mig är det viktigt att anpassningar i förskolan utgår från läroplanens intentioner. Jag tror de flesta av er håller med mig. Ändå tror jag att verkligheten ofta blir en balansgång mellan arbetslagets erfarenheter och vårdnadshavarnas önskemål. Jag är nyfiken på vilket utrymme som ges för att diskutera övergången i verksamheten? Hur ofta diskuteras övergången och det didaktiska innehållet då skolformer samverkar inför skolstart?<br />
<br />
<a href="http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-40817"><b>Övergångar för barn/elever med intellektuella funktionsnedsättningar</b> : Didaktiska perspektiv på övergångar från förskolan till förskoleklass ellergrundsärskolan</a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-79320557345973906882018-08-19T14:35:00.000+02:002018-08-19T14:35:54.874+02:00Bilderböcker inte bara textI början av höstterminen är det säkert många som startar upp temaarbeten eller projekt. Lika många verksamheter kanske kommer arbeta med kompis- eller vänskapstema. Under veckan har jag haft en del intressanta diskussioner om bilderböcker. Vi lärare har ibland en tendens att välja böcker som vi tycker associerar till vänskap. Det är lätt att välja klassiker som Pelle Svanslös eller Alfons Åberg. Många av oss har egna favoriter. Vi väljer böcker som för med sig känslor från vår egen barndom. Eller böcker som vi läst för vår våra egna barn. Barnboksfavoriter förblir snälla i våra tankar innan vi stannar upp och reflekterar över hur bilderböckerna stämmer överens med dagens levnadsvillkor. Inför planeringen av värdegrundstemat som jag själv planerar att ha under höstterminen, fick jag en aha upplevelse när jag läste Alfons Åberg och tittade på bildspråket som förmedlades i böckerna. Plötsligt var Alfons inte alls så snäll som jag mindes honom. Bildspråket blev inte heller användbart eftersom Alfons slår lillkillen på bilderna. Jag fick plocka bort en del av de böckerna som jag funderat över att använda i temat och välja böcker där handlingen stämde överens med bildspråket. Jag tror vi är många som behöver en extra knuff i rätt riktning <span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;">–</span> innan vi plockar in nyare litteratur i verksamheten. Därför är det nyttigt att stanna upp ett slag och reflektera tillsammans i arbetslaget över vilka böcker som används på avdelningen <span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;">–</span> eller i klassen. Det handlar inte bara om texten. Titta tillsammans i arbetslaget på vad böckernas bildspråk signalerar. För små barn eller elever som använder AKK (tecken som alternativ kompletterande kommunikation) är bildspråket lika talande som språket. Bilderna förstärker handlingen i böckerna och ger karaktär åt berättelsen. Det är viktigt att komma ihåg. Därför vill jag slå ett slag för att ni tillsammans i arbetslaget tar lite tid och diskuterar vilka böcker ni använder i ert tema eller projekt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/--xatmC5kt6M/W3likZ0jVII/AAAAAAAAtWg/K5qnuLBnebYmbwVknrkrvO-2-n3nM6UpQCLcBGAs/s1600/43411310344_fc49444810_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="400" src="https://2.bp.blogspot.com/--xatmC5kt6M/W3likZ0jVII/AAAAAAAAtWg/K5qnuLBnebYmbwVknrkrvO-2-n3nM6UpQCLcBGAs/s400/43411310344_fc49444810_o.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hur är Pelle som kompis egentligen?</td></tr>
</tbody></table>
Reflektera tillsammans i arbetslaget över hur texten stämmer överens med det samhälle som barnen är omgivna av?<br />
Prata om figurerna som finns med i texten. Ta Pelle Svanslös som exempel<br />
Är Pelle verkligen snäll eller är han naiv, men snäll innerst inne?<br />
Prova er fram och fundera på om berättelsen i boken stämmer <span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;">–</span> om ni använder bara bilderna och själva berättar texten som finns i boken. Efter diskussionen kanske ni kommer fram till att ni behöver uppdatera era favoriter <span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;">–</span> eller att ni behöver fördjupa er planering inför temaarbetet eller projektet, innan ni börjar jobba med det.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-40777265393662076832018-04-15T09:23:00.000+02:002018-04-15T09:23:55.773+02:00Mer än BabblarnaFörra veckan var jag och lyssnade på Babblarnas musikal med mina elever. Hela aulan var full av barn som rycktes med av musiken och glädjen hos barnen i salen var total. Genom åren har de små färgglada figurerna väckt mitt intresse på olika sätt, kanske framför allt för att de varit så omtyckta hos de barn jag haft omkring mig. Många använder Babblarna som språkmaterial och har arbetsmaterialet liggande i en låda eller i en tygpåse. Ganska ofta har jag mött lärare som med förbryllad min frågar sig vad man kan göra med de små figurerna - och sedan blir figurerna liggandes oanvända i skåpet. Med viss nyfikenhet har jag sett fram emot att höra historien bakom de färgglada figurerna på <a href="http://settdagarna.se/">SETT</a>. <a href="https://www.entreprenor.se/entreprenorer/hatten-av-for-babblarnas-mamma_681937.html">Anneli Tisell</a> inledde med budskapet att <i>språkträning behöver ske i ett sammanhang som är rolig</i>t. Barn upplever språket med hela kroppen och då behöver språkträningen också ske i ett lustfyllt sammanhang.<br />
<br />
För att få in språkljuden behöver barnen få leka med språkljuden och få känna in språkljuden med kroppen. Babblarnas enkla form gör att barnen lätt kan ta dem till sig och de är anpassade för att man ska få träna på de första språkljuden. Formspråket är enkelt för att tilltala de yngsta barnens språkutveckling. De olika formerna på figurerna är valda för att lyfta fram olikhet på ett positivt sätt. Anneli Tisell talade varmt om hur många olika babblarna projekt det finns på förskolan och tyckte det var roligt när Babblarna fick flytta in i den gemensamma lärmiljön, figurerna blir då på ett naturligt sätt en del av allt som sker i förskolan. Själv tycker jag om när böckerna med Babblarna vävs in i ett sammanhang, så att barnen kan möta innehållet genom bilder på golvet eller på väggen. Om boken sen kan läsas interaktivt skapas ytterligare en möjlighet. När man använder olika sensoriska material på figurerna ger det ytterligare dimensioner till barnen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-ZNWife_hokk/WtL68hHD6DI/AAAAAAAAnzQ/tN2ElA85c10V1oM1UmRubqW0luIpN6PNgCLcBGAs/s1600/babbel%2Bgr%25C3%25B6n%2Bbl%25C3%25A5.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://3.bp.blogspot.com/-ZNWife_hokk/WtL68hHD6DI/AAAAAAAAnzQ/tN2ElA85c10V1oM1UmRubqW0luIpN6PNgCLcBGAs/s400/babbel%2Bgr%25C3%25B6n%2Bbl%25C3%25A5.jpeg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dadda och Doddo</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Detta är så viktigt att ta med sig när vi arbetar med språkutveckling med de yngsta barnen i förskolan. Språklek måste få vara roligt och få ske i lustfyllda sammanhang. Eftersom barn är olika, måste också språkleken få ske i olika sammanhang som är valda utifrån barnens intresse. Det kan vara på gemensamma sångstunder eller i bokläsning, men det viktiga är att det sker i en lekfylld situation. Det finns många olika åsikter om vad språkträning är i förskolan. När vi möter barn med behov av särskilt stöd är det så lätt att vi fastnar i tankarna att språket ska tränas med ett språkträningsmaterial, men det kan lika gärna ske i all lek. Men oavsett vilka metoder vi väljer är det de vuxna runt om barnen som har ansvaret för att skapa ett sammanhang som ger språkleken liv. Det är förskolläraren som kan leka med språkljuden på olika sätt i mötet med barnen. Arbetslaget har ett gemensamt ansvar för att skapa en lustfylld språkutveckling i förskolan. På samlingen och i förskolans aktiviteter finns en mängd möjligheter till gemensam språklek. Genom att trolla med stämningen och atmosfären kan språklek bli roligt och lustfyllt för alla barn i alla lekar.Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-82336951063844423012018-03-25T11:14:00.001+02:002018-03-25T11:14:18.250+02:00Barnets röst i undervisningenUnder helgen har jag läst det <a href="https://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf3930.pdf%3Fk%3D3930">Skolverkets nya förslag till läroplan för förskolan</a> som ska presenteras för riksdagen. Några rader i inledningen fastnade på ett särskilt sätt i mina tankar och de har nu funnits där några dagar. Raderna sammanfattar barnens syn på förskolans verksamhet<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"De var överens om att det är de vuxna som bestämmer och vet att
förskolechefen är den som ”bestämmer mest”. De berättade att det barnen får
bestämma om handlar om vilken mat de ska äta, att de får välja aktivitet men att de
valen ofta inte går att ändra, vilket de tycker är tråkigt. Barnen tycker att det är bra
att de vuxna bestämmer. De är medvetna om att de lär sig många olika saker i
förskolan: hur man ska bete sig mot andra och faktakunskaper." (s. 5)</blockquote>
<br />
Raderna om referensförskolorna och barnintervjuerna är intressanta för att de speglar vilken utmaning det är för många att få en växelverkan i undervisningen, där barns intressen blir sammanflätade med målstyrda processer i undervisningen. Att få till en växelverkan där barn får känna en genuin delaktighet och inflytande är tydligen en utmaning för många förskolor. Jag tänker att det är viktigt och diskutera hur vi skapar förutsättning för en undervisning som skapar en helhet i förskolans verksamhet.<br />
<br />
I den nyligen släppta <a href="https://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf3932.pdf%3Fk%3D3932">kunskapsöversikten om undervisning i förskolan</a> menar forskarna att revideringen av läroplanen medför att förskollärare behöver kunna koppla samman verksamhetens innehåll med didaktiska kunskaper.<br />
<blockquote class="tr_bq">
Förskollärare förväntas veta hur de ska möta, leda, stötta och utmana barns lärande. De behöver också kunna följa och dokumentera barns lärprocesser och förändrade kunnande. (s. 16)</blockquote>
Revideringen av läroplanen för förskolan kommer innebära många nya utmaningar både för högskoleutbildningarna, men också för de förskollärare som ska ansvara för verksamheten ute på fältet. Min förhoppning är att ett ökat didaktiskt kunnande också kan ge plats för barnperspektivet i verksamheten..Förskolan är barnens arena, då är det också rimligt att de kan få inflytande över förskolans aktiviteter.<br />
<br />
Barns egna intressen hamnar alltför ofta i kölvattnet, efter de aktiviteter som prioriteras i verksamheten. När barn hittar något som intresserar dem ute till exempel en fågel eller sniglar, vill de inte automatiskt lära sig mer om fåglar eller sniglar, utan de vill ta reda på vad fågeln gör eller ta reda på vart sniglarna är på väg. När vi vuxna planerar, utgår vi från vad vi tror intresserar barnen, snarare än att vi följer barnens intresse och skapar ett lärande av situationen. Vi är så vana att vid att betrakta ett fenomen från fler perspektiv, att vi automatiskt väljer den ingången när vi planerar en process eller ett temainriktat arbete. Men om vi istället följer barnens utforskande, skapar vi ett lärande med utgångspunkt från ett barnperspektiv, där barns lärande kan bilda utgångspunkt för ett gemensamt utforskande.<br />
<br />
Hur vi ser på barn får stor betydelse för hur vi planerar för undervisning och lärande. Det påverkar hur vi väljer att presentera lärandet i vår verksamhet, Barnsynen styr även vad vi prioriterar i verksamheten:<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-6G4-GzjxQV4/WPt34Um5-0I/AAAAAAAAgq0/Co3F12YbGukjxlrWkpoZnrfZSwLPdz1-ACLcB/s1600/Kaffeefilter.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="371" src="https://2.bp.blogspot.com/-6G4-GzjxQV4/WPt34Um5-0I/AAAAAAAAgq0/Co3F12YbGukjxlrWkpoZnrfZSwLPdz1-ACLcB/s400/Kaffeefilter.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 12.8px;"><b>Läraren som ett filter</b><br />
<span style="font-size: x-small;"><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/File:Kaffeefilter.jpg">Foto</a>: <a href="https://commons.wikimedia.org/wiki/User:Elya">Elke Wetzig</a> (<a href="https://commons.wikimedia.org/wiki/Commons:GNU_Free_Documentation_License,_version_1.2">GNU FDL 1.2</a>)</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Om förskolläraren ser barnen som tomma kärl som ska fyllas med kunskap, kommer det påverka verksamheten på ett sätt. Om vi ser barn som kompetenta barn som ska söka sin egen kunskap, planerar vi verksamheten på ett sätt. Om förskolläraren eller läraren fungerar som ett filter som väljer ut vad barnen ska lära sig, återspeglas det också i verksamheten. Kort sagt påverkar förskollärarnas tankar om lärande också vilket lärande som kommer vara möjligt att få del av i gruppen.<br />
<br />
När den målstyrda undervisningen blir viktigare än lärandet kommer barnens eget utforskande krympa i verksamheten. Barns eget lärande förpassas,till den tid som finns mellan planerade aktiviteter och rutiner, när de får möjlighet att ha fri lek och själva bestämma vad de vill göra. Eller så sker lärandet bortom synhåll för de vuxna, när barn får chansen att föra egna samtal, eller prova egna färdigheter tillsammans i smyg. I en öppen inbjudande miljö där barns intresse tas på allvar får barn däremot chansen att tillsammans utveckla en egen öppen kultur.<br />
<br />
Som jag ser det sker det riskerar den målstyrda undervisningen i förskolan att bli snäv om den bara förknippas med ämnesdidaktik. För att vidga bilden av lärande behöver vi också få mer kunskap om vad didaktik innebär ur ett allmänt perspektiv i förskolan. Frågorna om<i> Vad, Hur, Varför,</i> får olika svar om de sätt i relation till <i>vem eller vilka</i> det är som ska lära sig något. När frågorna sätts i ett vidare perspektiv. En erfaren lärare använder sig kanske också i de lägena av beprövad erfarenhet som sitter i ryggraden och även rutiner kan då används för målmedvetet lärande. Den avgörande skillnaden för hur vi tolkar undervisning som begrepp menar jag handlar om, hur vi ser på och prioriterar och reflekterar. över det meningsskapande som sker i mellanrummen. Det verkliga lärandet sker i mellanrummen likaväl som vid förskolans eller skolans målstyrda aktiviteter. Förskollärarna behöver därför öka kunskapen om hur de kan hantera det som sker i skärningspunkten mellan målstyrda objekt och barnens spontana lärande.<br />
<br />
<br />
Delar av texten är en rewrite av <a href="http://annkronberglarsson.blogspot.se/2017/04/det-verkliga-larandet-sker-i.html">Det verkliga lärande sker i mellanrummen</a> 2017-04-22<br />
<br />
<br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-20883317313924388332018-02-18T17:26:00.001+01:002018-02-18T17:38:02.782+01:00Vad är undervisning i förskolan?I dagarna kom den rykande färska rapporten från <a href="https://www.skolinspektionen.se/sv/Beslut-och-rapporter/Publikationer/Rapport-till-regeringen/Redovisning-av-regeringsuppdrag/forskolans-kvalitet-och-maluppfyllelse2/">Skolinspektionen</a> om förskolans verksamhet som helhet. Skolinspektionen konstaterar att den pedagogiska kvalitén i förskolan behöver öka för att förskolornas verksamhet ska bli mer likvärdig. En rad utvecklingsområden nämns och det är en spännande läsning för oss som på olika sätt engagerar oss i förskolefrågor. Några rader i rapporten om undervisning, fångar mitt intresse på ett särskilt sätt.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Förskollärare sällan ser sig som undervisande
lärare. En del förskollärare vänder sig aktivt mot att det skulle
vara undervisning de gör i förskolan. Många hänvisar alltså istället till begreppet lärande, och menar
att lärande finns i allt de gör med barnen och att barn lär sig hela tiden. Lärande förväxlas med undervisning,
men lärande och undervisning är inte samma sak."</blockquote>
Ordet undervisning och skola väcker ofta minnen av den skola vi själva mötte under vår egen uppväxt. Kanske är det den stränga läraren med pekpinnen vi först tänker på när minnena från skolan dyker upp. Undervisning blir lätt något svårt och krångligt som sker långt borta från förskolans vardag. Det är intressant att stanna upp och funderar över varför det är så svårt att tala om lärande och undervisningsprocesser.<br />
<br />
Beror det på att vi är ovana vid själva begreppet och den nya läroplanen. Eller beror det på att många förskollärare helt enkelt tycker att undervisning är ett luddigt begrepp. Genom åren har jag mött många kollegor som gärna ser teoretiska begrepp som något svårt som sker långt borta från verksamheten. Det som sker i vardagen kopplas sällan samman med teoretiska begrepp. För att synen på undervisning ska förändras, är det viktigt att förskollärare och barnskötare tillsammans börjar reflektera över vilket lärande som äger rum i den egna verksamheten.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-H25LIc_awkk/WomHxDBJ-NI/AAAAAAAAF2o/pWWPqDGYs14nI5h5lHFqffbdvU7YeBUQgCLcBGAs/s1600/28175628_1837188989648443_1870961121_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="511" data-original-width="750" height="270" src="https://1.bp.blogspot.com/-H25LIc_awkk/WomHxDBJ-NI/AAAAAAAAF2o/pWWPqDGYs14nI5h5lHFqffbdvU7YeBUQgCLcBGAs/s400/28175628_1837188989648443_1870961121_n.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fotograf:Hanna Bergström<br />
Vilket lärande ser du i bilden?</td></tr>
</tbody></table>
<br />
För någon vecka sedan lyssnade jag på <a href="https://www.facebook.com/events/1793773937309140">Tessan Åkerblom</a> som beskrev hur viktigt det är att vi tillsammans analyserar det lärande som sker i vardagen - för att kunna ge förutsättning för utveckling och lärande i barngruppen. I sin föreläsning lyfte hon enkla exempel på vad målstyrda lärprocesser i förskolan kan vara. Det kanske handlar om att lära sig cykla eller upptäcka olika konsistens på sanden i sandlådan.Upplevelsen och utforskandet av olika material innehåller en mängd lärande. Ibland är innehållet i aktiviteten är ibland viktigare än själva aktiviteten. Det är hur vi tänker om undervisning som skapar ramen för vad undervisning i förskolan kan innebära. Observationer, dokumentationer och vårt eget förhållningssätt är verktyg som vi kan använda för att skapa intresse och motivation hos barnen, som skapar förutsättning för lärande i förskolan. Undervisning beskrivet ur ett helhetsperspektiv handlar om hur vi skapar intresse och motivation för lärande i barngruppen. .<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-44626219509043083932018-01-28T19:23:00.000+01:002018-01-28T19:37:40.817+01:00Föräldrasamverkan i förskolanFör ett tag sedan hamnade jag i ett intressant samtal som handlade om föräldrasamverkan. Vi konstaterade att ämnet inte diskuterats så mycket senaste åren och att det inte finns så många nyskrivna böcker som handlar om föräldrasamverkan. Förskolans läroplan betonar att det ska finnas ett samarbete mellan hemmet och förskolan. Alla som arbetar inom förskolan ska utveckla tillitsfulla relationer med föräldrarna och föra samtal om barnets trivsel lärande och utveckling i förskolan. Min erfarenhet efter en lång arbetstid i förskolan är att förmågan att skapa relationer växer fram utifrån ens egna erfarenheter av livet. Jag är privat förälder till ett barn med särskilda behov och när jag fått frågan vad jag saknat under vårt barns förskoletid - är svaret relationskompetensen och förståelsen för att alla familjer har olika livserfarenheter med sig in i bagaget när deras barn börjar förskolan.<br />
<br />
Det går inte nog betona hur mycket kommunikationen mellan förskollärare och föräldrar betyder för den enskilda familjen. De förskollärare och barnskötare som lyckats läsa av vår dotters behov och skapa tillitsfulla relationer till henne, är de som förstått hur viktig kommunikationen och bemötandet varit för att det skulle finnas trygghet under förskolevistelsen. Det har handlat om enkla saker, som att förståelsen för hur hennes morgon varit. Eller att de har förstått att hon ibland behövt ha något gosedjur med sig till förskolan som trygghet. Det är inte alltid enkelt att skapa relationer till barn som uttrycker sig annorlunda språkligt, men det är nog så viktigt. Ofta utgår vi från våra egna livs och yrkeskunskaper när vi ska skapa relation till föräldrarna i verksamheten. En del personal som arbetar i förskolan är mycket noga med att barn ska ha på sig alla kläder som ligger på hyllan när de leker på gården. Men barn är olika varma och behov kan skifta från den ena stunden till den andra.<br />
<br />
Alla som arbetar i förskolan har ett ansvar för dagliga samtal med föräldrarna i verksamheten. Därför måste vi våga möta föräldrarna i hallen, vid föräldramöten och vid öppet hus. Alla behöver inte leda ett föräldramöte, men varje gång du sätter dig ner hos en familj vid ett sådant tillfälle bidrar till att skapa goda relationer i verksamheten. Varje gång en pedagog tar emot ett barn på morgonen bidrar vi till kommunikationen mellan hem och förskola. När vi möter familjer med olika bakgrund är det vår öppenhet och nyfikenhet som bidrar till att skapa relationer. Ibland kan våra egna erfarenheter göra att vi fastnar i tankesätt som som bygger på att vi ska göra föräldern nöjd, språksvårigheter kan sätta käppar i hjulet och det kan vara svårt att finna en naturlig kommunikation med föräldrarna i verksamheten. Men ibland är det viktigt att våga utmana nervositet och osäkerhet för att man ska kunna få bra relationer till föräldrarna. Därför behöver varje förskola att diskutera vad ni gör för att era familjer ska bli sedda och lyssnade i er verksamhet.Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-85613268074570451492018-01-04T14:24:00.000+01:002018-01-05T11:01:57.204+01:00LAB ett annat sätt av individuellt stöd - Del 3När jag började skriva <a href="http://annkronberglarsson.blogspot.se/search/label/LAB-i-skola-f%C3%B6rskola">bloggserien om lågaffektivt bemötande</a> - gjorde jag det utifrån de samlade yrkeserfarenheterna jag har från förskolan och skolan. Privat har jag länge använt mig ett lågaffektivt bemötande, då jag även är förälder till ett barn med funktionsnedsättningar. Jag har förstått att det finns ett stort behov av fungerande verktyg och metoder som kan användas då förskolan möter barn med särskilda behov. <br />
<br />
Ibland kan det vara svårt att veta var man ska börja när man ska utforma individuellt stöd i förskolan och det är lång väntetid innan en utredning startar när man behöver extra insatser till barn med särskilda behov. Med de resurser och ekonomiska ramar förskolan och skolan har idag har det också blivit svårare att få individuellt stöd i förskolegruppen och på fritidshemmet. Under tiden förväntas förskollärare och lärare i fritidshem ändå ge stödinsatser till barnen inom gruppens ramar. Många pedagoger slår knut på sig själva för att hitta lösningar som skapar en kreativ och inspirerande verksamhet. När man ser att ett barn i gruppen behöver individuellt stöd - anser många att bonuspedagogen har ansvaret för att tillgodose barnets behov i verksamheten. På fritidshemmet skapar man kanske en mindre grupp för barn som behöver särskilt stöd. Inom förskolan och skolan dominerar bilden av att det är barnet som har problem att anpassa sig till gruppen. Många pedagoger vet inte var de ska börja när de möter barn som ofta hamnar i konflikter och försöker lösa konflikterna utifrån sin egen uppfattning om konflikthantering.<br />
<br />
Jag menar att vi istället behöver fokusera på hur vi kan hitta långsiktiga gemensamma metoder i hela verksamheten, för att förskolan och skolan ska kunna möta barns individuella förutsättningar och behov. Psykologen Ross Greene <a href="https://modernpsykologi.se/2017/10/20/barn-gor-ratt-nar-de-kan/">menar att barn gör rätt om de kan</a>. Barn handlar utifrån den situation där de befinner sig och utifrån det sammanhang de befinner sig i. Om vi vill få barnen eller gruppen att ändra sitt sätt att agera, behöver vi förändra vårt eget sätt att planera verksamheten. Då får barnen vara delaktiga i det som händer. Tydliggörande pedagogik i form av AKK (alternativ och komplimenterade kommunikation) underlättar barns möjligheter att vara delaktiga och förstå det som sker i vardagen.<br />
<br />
Inom förskolan och skolan dominerar bilden av att det är barnet som behöver stöd i gruppen. När ett barn är utåtagerande eller ljudkänsligt är första tanken ofta att barnet behöver punktmarkeras. Istället behöver vi t ex skapa tydliggjorda och ljudabsorberande miljöer, som är planerande utifrån barnens intressen, förutsättningar och individuella behov. Tydlig miljö och bra strategier hjälper barn förstå hur de ska fungera i en trängd och stressad situation, när de annars kanske skulle ha nypt eller slagit andra barn. Det är inte barnen som ska ändra sitt sätt att agera utan pedagogerna behöver skapa utrymme för en mer flexibel miljö i den befintliga verksamheten. Därför behöver förebyggande insatser vara en del av förskolan och fritidshemmet systematiska kvalitetsarbete.<br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-74702353969962248742017-10-07T09:51:00.000+02:002018-01-04T11:01:28.119+01:00Vilka är LAB bra för? - Del 2<h3>
Tydliggörande pedagogik - bra för alla<i> </i></h3>
<i>- Gå ner från lekstugetaket på en gång. Nu är det sista gången jag säger till er. Ni kan inte sitta däruppe och slåss med bandyklubborna. Gå ner nu.</i> <br />
<br />
Barnen tittar förstrött på fröken nere på marken, skrattar och tar ny sats. De tävlar om vem som kan sitta kvar längst på taket, utan att ramla ner. Plötsligt dyker ett tredje barn upp på taket och det blir så trångt så Kevin ramlar ner. Nu agerar fröken som väntat nere på marken och tar honom i armen <br />
<i><br />- Jag har sagt till er flera gånger att ni ska gå ner, Nu får du sätta dig vid bordet istället, jag fattar inte att ni inte kan lyssna på oss vuxna när vi säger till er.</i> <br />
<br />
Hon ropar på kollegorna och ber dem ha koll på Kevin.<br />
<br />
<i>- Jag måste få ner Johan också- ingen av dem lyssnar och barnen bara bråkar. Nu får vi hjälpas åt att ha koll en stund, tills det blir lugnare på gården.</i><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-KSisuVfpPA4/WdiCR1njAbI/AAAAAAAAk5g/HCRbTbw9zZ45JjmjM3-2vUZqcXVVj0ssgCLcBGAs/s1600/4547062456_aeb5a056bd_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="701" data-original-width="1024" height="273" src="https://4.bp.blogspot.com/-KSisuVfpPA4/WdiCR1njAbI/AAAAAAAAk5g/HCRbTbw9zZ45JjmjM3-2vUZqcXVVj0ssgCLcBGAs/s400/4547062456_aeb5a056bd_o.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Gå ner nu!</b><br />
<a href="https://www.flickr.com/photos/47063862@N06/4547062456">Foto</a>: NCM3 (<a href="https://creativecommons.org/licenses/by-nc/2.0/">CC BY-NC 2.0</a>)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
När barnen befinner sig på förskolan eller i skolan, finns det regler som alla måste följa. Man måste kunna cykla utan att köra på de andra barnen på gården. Det är förbjudet med slagsmål på gården och man får inte spela fotboll vart som helst. Klättrar man upp på ett tak, måste man kunna klättra ner. Alla pedagoger förväntar sig att barnen ska lyda direkt när vi säger till dem. Ibland har vi tålamod nog att vänta en stund på att barnen ska lyda. Men vuxnas uppfattning av tid, sätter ramen för vilken möjlighet barnen får att förstå vad vi vill att de ska göra.<br />
<br />
Psykologen Ross Greene <a href="http://iva-barn-ett-nytt-satt-att-forsta-och-behandla-barn-som-har-svart-att-tala-motgangar-och-forandringar/">menar att barn gör rätt om de kan</a>. Barn handlar utifrån den situation där de befinner sig och utifrån det sammanhang de befinner sig i. De testar inte oss vuxna när de inte gör som vi vill, utan egentligen är det tvärtom, de förstår inte vad vi ber dem om. Det spelar ingen roll om vi ropar på barnen eller använder förmaningar, om de inte förstår varför vi skäller på dem. Om vi vill få barnen eller gruppen att ändra sitt sätt att agera, behöver vi förändra vårt eget sätt att planera verksamheten, så barnen får vara delaktiga i det som händer. Vi behöver ge dem rättvisa förutsättningar att ta in det som sker omkring dem. Därför kan barn behöva olika mycket stöd för att förstå en regel eller kunna delta i en verksamhet. I relation till dagsform och mående, betyder det att pedagoger behöver omvärdera synen på på vad det innebär att vara i behov av särskilt stöd. Inom förskolan och skolan dominerar bilden av att det är barnet som behöver stöd i gruppen. Vi talar sällan om hur pedagogerna behöver förändra verksamheten för att fler barn ska få möjlighet att ta del av verksamheten på rättvisa villkor. <br />
<br />
En grundförutsättning när man väljer att arbeta med lågaffektiva metoder är att arbetssättet kan användas som en del i den långsiktiga planeringen av verksamheten, så det blir en del av pedagogiken och inte en punktinsats som är tänkt att användas bara för vissa barn i förskolan. Ganska ofta hörs röster tala om LAB som en bra metod för utåtagerande barn, men då missar man poängen, tydliggörande pedagogik är bra för alla barn i förskolan.<br />
<br />
<br />
Vilka regler har ni i er förskola?<br />
Hur tydliggör ni reglerna i verksamheten?<br />
<br />
<br />
<br />
<a name='more'></a><br />
<h4>
Tidigare texter om LAB i förskola och på fritids </h4>
<br />
<a href="http://annkronberglarsson.blogspot.se/2017/09/lab-i-forskolan-och-pa-fritids-del-1.html">Del 1</a> <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-66276065338417396602017-09-17T17:47:00.000+02:002018-01-04T11:02:00.936+01:00Lab i förskolan och på fritids - Del 1.Jag fick en fråga om var man börjar när man vill arbeta med<a href="http://hejlskov.se/"> lågaffektivt bemötande</a> eller LAB som det också kallas. Där jag varit med och format nya arbetssätt har vi börjat med att förändra förutsättningarna för samlingen.<br />
Både i förskolan och på fritids är det vanligt att man har samling och att alla barn förväntas sitta stilla på samlingen och lyssna på de vuxna. Förskollärarna eller pedagogerna förmedlar ett innehåll och håller ihop samlingen under den stund den pågår.<br />
<br />
För många år sedan fick jag mig en tankeställare. Jag lyssnade på barnen då de lekte samling och perfekt återgav de vuxnas röster, förmaningar och innehåll i samlingen. Det blev rätt tydligt att det var mer förmaningar än innehåll under den stund samlingen pågick. Vi började diskutera hur vi kunde förändra samlingen så att barn kunde bli mer delaktiga. Vi började ha tre samlingar istället för en och anpassade innehållet utifrån barnens intresse. De yngsta barnen fick kortare och mer konkret material i form av sagor, sånger och enkla berättelser, medan de äldre barnen mötte ett mer varierat innehåll på samlingen. Förändringarna ledde också till att samlingen i större utsträckning blev frivillig för barnen. Alla var helt enkelt inte med, utan valde att leka en extra stund innan maten eller utevistelsen. Förändringarna ledde till lugnare barngrupper och stimulerande samlingar.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-eBzqUDFBjVQ/Wb6Xnoiq2SI/AAAAAAAAkkE/iB7bTAT48mQpcSANrS6JbURW-tCc3n-XwCLcBGAs/s1600/Fidget_spinner092017.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="400" src="https://4.bp.blogspot.com/-eBzqUDFBjVQ/Wb6Xnoiq2SI/AAAAAAAAkkE/iB7bTAT48mQpcSANrS6JbURW-tCc3n-XwCLcBGAs/s400/Fidget_spinner092017.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Att bara få ha något i handen hjälper ibland.</b><br />
<a href="https://www.flickr.com/photos/skaparn/37110679372/"><i>Fidget Spinner</i></a> Foto: Fredrik Larsson (<a href="https://www.flickr.com/photos/skaparn/37110679372/">CC BY-NC-SA 2.0</a>)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
När barnen sitter vid fönstret eller leker i ett angränsande rum, hör de allt som sker i samlingen, och kan vara med på sina villkor. Att man behöver ha en leksak i handen under samlingen betyder inte att man har den för att störa. Att få pilla på en leksak gör det enklare att höra vad fröken säger. När samlingen hålls med öppen dörr lockas barnen eller eleverna in till samlingen. Med hjälp av musik eller digitala verktyg väcks barnens nyfikenhet att delta, men de får behålla möjligheter att välja hur de vill göra. En bra grund om man vill förändra bemötande och förhållningssätt i barngruppen är att börja med och reflektera över varför man har olika aktiviteter. Samlingen kan vara en början på ett förändrat bemötande i barngruppen. Mycket av det som sker på förskolan eller på fritids gör vi av rutin eller utifrån erfarenhet, därför behöver vi reflektera över från vilken grund vi formar innehållet.<br />
<br />
Bra frågor att diskutera i arbetslagen är varför är det viktigt att ha samling eller varför måste alla barn delta i olika aktiviteter tillsammans med kamraterna. När man börjar diskutera ett område väcks ofta fler tankar som man kan fortsätta diskutera. Det är vanligt att man tänker att LAB handlar om problemskapande beteende och om hur man kan möta barn med NPF-diagnoser. Men LAB handlar också om att hitta pedagogiska strategier som hjälper förskollärare och pedagoger skapa en lugnare miljö i barngruppen. Det handlar om att bli medveten om hur man använder sin egen röst och sitt eget kroppsspråk i verksamheten. Men ibland kan det vara svårt att förändra allt på en gång. Min erfarenhet är att var och en behöver få tid att förändra sin egen barnsyn och istället reflektera över hur barnen i barngruppen upplever förskolans aktiviteter. När barnen kommer i fokus och får delaktighet i planeringen av verksamheten förändras också prioriteringarna som inramar förskolans eller fritidshemmens organisation.<br />
<br />
<br />
<a name='more'></a><br />
<br />
<h4>
Tidigare texter om LAB i förskola och på fritids </h4>
<a href="http://annkronberglarsson.blogspot.se/2017/10/vilka-ar-lab-bra-for-del-2.html">Vilka är LAB bra för? - Del 2</a> <br />
<br />
<a href="http://annkronberglarsson.blogspot.se/2013/10/hur-tar-du-kontroll-over-barnen.html">Hur tar du kontroll över barnen</a><br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-17661116820849626592017-08-06T17:03:00.000+02:002017-08-06T17:06:23.313+02:00Fel fokus i debatten om förskoleklassenDet har kommit ett <a href="http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/08/skolplikt-fran-sex-ars-alder/">nytt förslag</a> från regeringen om att förskoleklassen ska bli obligatorisk från och med hösten 2018. Debatten har varit intensiv mellan de olika partierna angående formen för undervisningen i förskoleklassen. Regeringen vill att undervisningen i förskoleklassen ska bedrivas på ett lekfullt sätt, medan alliansen framfört att <a href="http://lararnastidning.se/regeringen-foreslar-obligatorisk-forskoleklass/">grundskolan ska vara 10 år istället för 9 år</a>. Med stort intresse har jag följt debatten och jag kan inte låta bli att slås av det faktum att formerna för undervisningen diskuteras mer än vilken kunskap eleverna ska lära sig i förskoleklassen. Vilka lärare som ska undervisa i förskoleklass har varit en fråga som ställts på sin spets i den politiska debatten. Själv undrar jag om det verkligen är lärarnas behörighet som är den viktigaste frågan. Få som är verksamma inom förskoleklassen eller forskningen har varit synliga i debatten, och skolans traditionella kunskapssyn har fått ett stort inflytande i debatten. Det borde vara på sin plats att bjuda in forskare eller personer som arbetar med förskoleklassen när formerna för undervisningen diskuteras i media. Det är ett stort fokus på yngre elevers behov av mer grundläggande baskunskaper i läsning, skrivning och matematik. Obligatorisk kartläggning i förskoleklassen och diagnostiska tester i lågstadiet, hoppas regeringen ska kunna kopplas till stödåtgärder för elever som inte når kunskapskraven. Hur kunskapen ska läras in har inte fått samma utrymme i debatten och där synliggörs också partiernas olika syn på förskoleklassens betydelse.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-O8xN-yxRmEU/WYctw9zVAEI/AAAAAAAAj5I/kLWkfcB5hNQEZtbFShCbAiNVgAEfT1j-ACLcBGAs/s1600/fel_fokus_CC_BY-S_A2.0d.Kalogeropoylos.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="500" height="400" src="https://2.bp.blogspot.com/-O8xN-yxRmEU/WYctw9zVAEI/AAAAAAAAj5I/kLWkfcB5hNQEZtbFShCbAiNVgAEfT1j-ACLcBGAs/s400/fel_fokus_CC_BY-S_A2.0d.Kalogeropoylos.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Vad är rätt fokus i debatten om obligatorisk förskoleklass?</b><br />
Bild: Remix av <a href="https://twitter.com/Skaparn">UF Larsson</a> (<a href="https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/">CC BY-SA 2.0</a>)<br />
<a href="https://www.flickr.com/photos/dkalo/2902351751/">Orginal</a>: Dimitris Kalogeropoylos</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Förskoleklassens uppdrag är att fungera som en bro mellan förskolan och grundskolan. Förskoleklassens uppdrag är att stimulera elevernas utveckling och lärande utifrån en helhetssyn på eleverna. Det innebär att förskoleklassen också ska främja arbetet med att skapa en lärmiljö som möjliggör allsidiga kontakter och social gemenskap. <br />
<br />
Många förskollärare använder leken när de lär ut ämnesundervisning med utgångspunkt från sammanhang som är meningsfulla för eleven och gruppen. Klassrumsmiljön formas utifrån elevernas behov och intressen och är anpassade för de yngre eleverna. En viktig del av undervisning i förskoleklass är att forma en undervisningsmiljö som möjliggör socialt samspel och relationer i grupp. Då barnen kommer till förskoleklassen med olika värderingar och egna erfarenheter är det sociala samspelet betydelsefullt när barnen ska finna sin roll som elever i skolan. Värdegrundsarbetet är därför en viktig del av förskoleklassens undervisning. I lekfulla miljöer som är anpassade för yngre elever läggs en grogrund för en vilja och lust att lära och utvecklas. Med hjälp av leken skapas en undervisning som utgår från elevernas gemensamma intressen och behov. När undervisningen baseras på meningsskapande och nyfikenhet kan barnen förstå och omsätta innehållet från undervisningen i andra sammanhang. Det är förskolläraren som fungerar som en brygga mellan skolformerna och hjälper barnen närma sig såväl skriftspråk som matematik. Det betyder inte att ämneskunskapen är mindre viktig i förskolan eller förskoleklassen. Det betyder snarare att det är förutsättningarna för undervisning i förskoleklassen och lärmiljöns utformning som avgör vilken kunskap barn möter i förskoleklassen.<br />
<br />
<h3>
Rätt fokus</h3>
Förskollärare får i sin utbildning kunskap om barns utveckling och lärande. De har en gedigen kompetens att stödja barns utveckling och lärande. Frågan om vilken kunskap barn ska lära sig avgörs inte utifrån en lärarkompetens där förskollärare som yrkeskår ställs mot grundskollärare, utan frågan handlar istället om hur barn ska lära in de baskunskaper de behöver för ett fortsatt livslångt lärande. <br />
Jag menar att debattfokus borde handla om vilken kunskap som ska prioriteras och hur lärarna i förskoleklass ska få bättre förutsättningar att bedriva undervisning i förskoleklassen. Lärmiljön har stor betydelse i förskoleklass och en viktigt fråga är: Hur vi kan möjliggöra att fler barn får tillgång till en stimulerande lärmiljö och särskilt stöd i förskoleklassen?Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-50989183758292413542017-05-14T13:15:00.000+02:002017-05-14T13:15:14.858+02:00Jag rekomenderar Att bryta mönsterFör en tid sedan fick jag ett tips om <a href="http://www.margaretaohman.se/home/">Margareta Öhman</a>s antologi, <a href="http://libris.kb.se/bib/20217393">Att bryta mönster : relationer, normer och barns rätt</a> utgiven på <a href="https://lararforlaget.se/">Lärarförlaget</a>. Boken handlar om det sociala klimatet som finns i förskolan eller i förskoleklassen och det är ett ämne som i högsta grad engagerar mig i mitt eget pedagogiska yrkesuppdrag.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-jLbJeCf9HZc/WRg4UgFTTpI/AAAAAAAAhaI/KkwEwBYJk2E51fFzRHH_qAfWFS1FoVesQCLcB/s1600/blogg_att_bryta_monster.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="307" src="https://3.bp.blogspot.com/-jLbJeCf9HZc/WRg4UgFTTpI/AAAAAAAAhaI/KkwEwBYJk2E51fFzRHH_qAfWFS1FoVesQCLcB/s400/blogg_att_bryta_monster.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Bara texten på bokomslaget bryter mönster</b><br />
<span style="font-size: xx-small;">Foto: Fredrik Larsson</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Boken beskriver hur viktigt det är att vi vägar se alla delar av vårt uppdrag. Att jobba förebyggande mot mobbing är angeläget också för förskolan. Ska vi kunna göra det måste vi först våga öppna ögonen och se det som sker i den egna barngruppen när barnen leker tillsammans. Vilket <a href="http://www.pape.no/">Kari Pape</a> tar upp i sitt kapitel på ett enkelt sätt. Hon talar om vikten att se vad barnen gör i gruppen hela tiden hela dagen oavsett om det är "fri lek" eller mer planerade aktiviteter. Theres Normark kommer med exempel i sitt kapitel på hur man kan arbeta med lika behandlings arbete, på ett levande sätt i barngruppen. <a href="https://www.olika.nu/forlag/forfattare/karin-salmson/">Karin Salmson</a> skriver om hur man kan arbeta med att synliggöra och förändra normer och Kristina Szönyi berättar om hur vi kan skapa en inkluderande förskola.<br />
<br />
Trots att boken bitvis lyfter svåra ämnen är det lättläst och fylld av exempel som går att använda i barngruppen. Men det viktigaste tycker jag <span style="color: #cc0000;">att</span> Margaretha Öhman sätter fingret på i slutet av boken. Där ger hon exempel på frågor som kan användas för att utveckla relationsarbetet i barngruppen. Har man väl börjat arbeta med att utveckla ett värdegrundsarbete, finner man snabbt att det inte går att backa tillbaka när man väl börjat se allt det som händer i en barngrupp. Värdegrundsarbete blir levande först när innehållet blir verklighet i barngruppen eller klassen. Vi kan skriva hur många fina ord som helst, men blir det pappershandlingar som mest fyller sin funktion i en pärm glöms innehållet snabbt bort. Ett verkligt värdegrundsarbete där emot återspeglar sig i barngruppens klimat och pedagogernas agerande gentemot varandra. Det är en väsentligt del i lika behandlingsarbetet att väga få fler pedagoger att se och agera tillsammans i det dagliga arbetet. <br />
Alla barn har rätt att bli sedda och lyssnade på och boken har gott om exempel på hur man kan skapa ett tryggt klimat i barngruppen. Jag tycker det är en viktig och angelägen bok och rekommenderar den varmt till alla som arbetar i förskolan och förskoleklass.Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-87431732153139196282017-04-22T17:54:00.000+02:002017-04-22T17:54:14.103+02:00Det verkliga lärandet sker i mellanrummen.Under en lång tid har jag följt diskussionerna som handlat om undervisning i förskolan eller fritidshemmet. I samband med diskussionerna hamnade jag i ett intressant samtal tillsammans med några kollegor som delar intresset för undervisning. Vi diskuterade varför så många delar upp lärande och undervisning som två skilda ämnen, istället för att undervisning och lärande ses som en gemensam helhet.<br />
<br />
Barns egna intressen hamnar alltför ofta fortfarande i kölvattnet, efter de aktiviteter som prioriteras i verksamheten. Myndigheter och styrdokument visar på i vilken riktning lärandet ska bedrivas, men det är de som arbetar i verksamheten som tolkar hur lärandet ska ske utifrån sin barngrupp. Vi diskuterar inte lika ofta hur barnen själva, ska förstå och förhålla sig till det lärande som sker i förskolan. Min erfarenhet är att vi vuxna delar in lärandet i olika komponenter eller fack, medan barnen själva lär sig utifrån ett "här och nu" perspektiv. När barn hittar något som intresserar dem ute till exempel en fågel eller sniglar, vill de inte automatiskt lära sig mer om fåglar eller sniglar, utan de vill ta reda på vad fågeln gör eller ta reda på vart sniglarna är på väg. Barn betraktar fenomen utifrån sin samlade förståelseram - medan vi vuxna tenderar till att sätta igång en större och mer uppdelad lärprocess. När vi vuxna planerar, utgår vi från vad vi tror intresserar barnen, snarare än att vi följer barnens intresse och skapar ett lärande av situationen. Vi är så vana att vid att betrakta ett fenomen från fler perspektiv, att vi automatiskt väljer den ingången när vi planerar en process eller ett temainriktat arbete. Men om vi istället följer barnens utforskande, skapar vi ett lärande med utgångspunkt från ett barnperspektiv, där barns lärande kan bilda utgångspunkt för ett gemensamt utforskande.<br />
<br />
Hur vi ser på barn får med andra ord stor betydelse för hur vi planerar för undervisning och lärande. Det påverkar också hur vi väljer att presentera lärandet i vår verksamhet, Barnsynen styr även vad vi prioriterar i verksamheten:<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-6G4-GzjxQV4/WPt34Um5-0I/AAAAAAAAgq0/Co3F12YbGukjxlrWkpoZnrfZSwLPdz1-ACLcB/s1600/Kaffeefilter.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="371" src="https://2.bp.blogspot.com/-6G4-GzjxQV4/WPt34Um5-0I/AAAAAAAAgq0/Co3F12YbGukjxlrWkpoZnrfZSwLPdz1-ACLcB/s400/Kaffeefilter.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Läraren som ett filter</b><br />
<span style="font-size: x-small;"><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/File:Kaffeefilter.jpg">Foto</a>: <a href="https://commons.wikimedia.org/wiki/User:Elya">Elke Wetzig</a> (<a href="https://commons.wikimedia.org/wiki/Commons:GNU_Free_Documentation_License,_version_1.2">GNU FDL 1.2</a>)</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Om förskolläraren ser barnen som tomma kärl som ska fyllas med kunskap, kommer det påverka verksamheten på ett sätt. Om vi ser barn som kompetenta barn som ska söka sin egen kunskap, planerar vi verksamheten på ett sätt. Om förskolläraren eller läraren fungerar som ett filter som väljer ut vad barnen ska lära sig, återspeglas det också i verksamheten. Kort sagt påverkar förskollärarnas tankar om lärande också vilket lärande som kommer vara möjligt att få del av i gruppen.<br />
<br />
Om den målstyrda undervisningen blir viktigare än lärandet kommer barnens eget utforskande krympa i verksamheten. Barns eget lärande förpassas,till den tid som finns mellan planerade aktiviteter och rutiner, när de får möjlighet att ha fri lek och själva bestämma vad de vill göra. Eller så sker lärandet bortom synhåll för de vuxna, när barn får chansen att föra egna samtal, eller prova egna färdigheter tillsammans i smyg. I en öppen inbjudande miljö där barns intresse tas på allvar får barn däremot chansen att tillsammans utveckla en egen öppen kultur.<br />
<br />
Som jag ser det sker det riskerar den målstyrda undervisningen i förskolan att bli snäv om den bara förknippas med ämnesdidaktik. För att vidga bilden av lärande behöver vi också få mer kunskap om vad didaktik innebär ur ett allmänt perspektiv i förskolan. Frågorna om<i> Vad, Hur, Varför,</i> får olika svar om de sätt i relation till <i>vem eller vilka</i> det är som ska lära sig något. När frågorna sätts i ett vidare perspektiv Då vidgas lärandet som helhet i verksamheten. Om vi vidgar perspektivet på undervisning blir också den fria leken målstyrd undervisning. Skillnaden i vad som är undervisning beror på lärarens syfte med aktiviteten. Går vi ut på gården för att det är en rutin, sker kanske ingen undervisning. Men om läraren har ett tydligt syfte med vistelsen på gården och uppmärksammar det som sker i barngruppen kan också utevistelsen erbjuda många möjligheter till undervisning. En erfaren lärare använder sig kanske också i de lägena av beprövad erfarenhet som sitter i ryggraden och även rutiner kan då används för målmedvetet lärande. Den avgörande skillnaden för hur vi tolkar undervisning som begrepp menar jag handlar om, hur vi ser på och prioriterar och reflekterar. över det meningsskapande som sker i mellanrummen. Det verkliga lärandet sker i mellanrummen likaväl som vid förskolans eller skolans målstyrda aktiviteter.<br />
<br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-87543829196463006382017-02-12T09:03:00.000+01:002017-02-12T09:38:36.349+01:00Var finns vi i leken?<span style="background-color: white;"><span style="color: #444444;">Jag får ofta frågan om</span> </span>hur man kan tänka då man ska planera för att skapa utrymme för barns egna lekar och samspel. Många ser att barnen eller eleverna prövar egna initiativ och idéer i leken men tycker det är svårt att veta hur de ska följa upp leken i verksamheten. <br />
Jag har utifrån de diskussioner jag deltagit i reflekterat över att många tycker det är extra svårt att utmana den egna leken och samspelet när de möter elever eller barn som har särskilda behov. Insikten om hur svårt det kan vara att ge utrymme för lek och socialt samspel väckte till en början förvåning hos mig som pedagog. Då jag själv alltid tyckt barnens utrymme för lek varit så viktig och självklar i min roll som förskollärare. Men med tiden har jag förstått att som pedagoger utgår vi ofta från de erfarenheter vi själva har med oss från vår uppväxt. Beroende på ålder, intressen och olika förutsättning har vi därmed olika referensramar till lek och socialt samspel. En del av oss har själva fått leka mer fritt medan andra är uppfostrade efter andra normer och värderingar. Tillsammans med vår övriga yrkeserfarenhet och kompetens påverkar det hur vi planerar innehållet i den egna verksamheten. <br />
För en del förskollärare eller fritidspedagoger upplevs styrda aktiviteter som mer lätthanterligt i en stor barngrupp. Andra lärare eller pedagoger menar istället att eleverna eller barnens intresse är en viktig grund i verksamheten, tillsammans med styrda aktiviteter. Jag tänker att det är viktigt att vi vågar mötas och diskutera varför vi ser olika på leken.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-oj5K-G9ZRzY/WKASwMLZndI/AAAAAAAAfTo/r83wfhN-7ukUlhjg7i4-ijn6Ytyq9Ot2wCLcB/s1600/5776848709_7973b45d43_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="263" src="https://4.bp.blogspot.com/-oj5K-G9ZRzY/WKASwMLZndI/AAAAAAAAfTo/r83wfhN-7ukUlhjg7i4-ijn6Ytyq9Ot2wCLcB/s400/5776848709_7973b45d43_o.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Finns den vuxne med i leken?</b><br />
<span style="font-size: xx-small;"><a href="https://www.flickr.com/photos/kalexanderson/5776848709/">Foto</a>: Kristina Alexanderson (<a href="https://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.0/">CC BY-NC-ND 2.0</a>)</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Oavsett hur vi förhåller oss till fri lek kontra styrda aktiviteter tänker jag att det är viktigt och lyfta diskussionen om hur vi kan öka möjligheten till delaktighet i verksamheten. Både förskolans läroplan (Lgr 98/16) och fritidshemmets kapitel (Lgr 11/16 kap 4) betonar vikten av att barn/elever har rätt till delaktighet. För mig innebär delaktigheten att du som elev eller barn också ska kunna få påverka innehållet i verksamheten. Det innebär att i sin tur att eleverna också behöver få möjlighet att delta i planering och utvärdering av en verksamheten. Trots läroplanens skrivningar verkar vuxenstyrda aktiviteterna få allt större utrymme både i förskolan och på fritidshemmen. Jag kan inte låta bli att undra vilken betydelse få tillfällen till socialt samspel och lek medför för elevernas välbefinnande och sociala relationer. Många elever kämpar med ensamhet både i och utanför skolan. Att elever får stöd för att kunna vara inkluderad i fritidshemmets eller förskolans aktiviteter, är minst lika viktigt som att elev får stöd under skoltid. Sett utifrån barnets samlade tid i ett skolsystem är det viktigt att förskolan och skolan tillsammans uppmärksammar barnens behov av att få tid till lek under dagarna. Det är i leken barnen utvecklar både sin identitet och sin sociala förmåga och därför behöver det finnas gott om utrymme för lek och socialt samspel i förskolan och på fritids.<br />
<br />
Utgår vi från det som fascinerar och intresserar elever och barn, kan intresset också användas för att skapa en inkluderande miljö, där en elev eller ett barn kan delta i en lek och få möjlighet att utveckla egna intressen tillsammans med lite färre kamrater. Tillgänglighet och anpassning kan handla om personstöd eller hjälpmedel, men det kan också handla om att vi planerar utifrån tanken att alla barn ska kunna delta i någon eller några aktiviteter i verksamheten tillsammans med kamraterna. Genom att förbereda med material vi vet intresserar en elev eller ett barn kan vi t ex locka till en gemensam aktivitet som vattenlek eller en rörelseaktivitet. Om eleven får vara med och prova materialet i förväg kan vi väcka nyfikenhet och engagemang genom förberedelser och gemensamma dialoger. Hur vi introducerar aktiviteter med bildstöd och vuxenstöd kan ha stor betydelse för känslan av delaktighet för eleven. Det betyder inte att man måste vara i en stor grupp hela tiden, men man kan få befinna sig i ett sammanhang vid de tillfällen som fungerar.<br />
<br />
Jag har också fått frågan var man börjar när det är svårt att veta vad eleverna eller barnen i gruppen är intresserade av. Jag tycker då det är bra att använda foto dokumentation eller film som utgångspunkt för att diskutera vad eleverna eller barnen leker i de olika rummen. Filmerna och fotografierna kan sedan användas som en ram och underlag för gemensamma diskussioner i arbetslaget, och som startskott i utvecklandet av av en lärmiljö som utgår från barnens intressen i högre utsträckning. Den dokumentationen man samlar in kan sedan användas för reflektion där arbetslagen tillsammans planerar för hur aktiviteten kan utmanas vidare till ett tema genom att man tillför material eller skapar sammanhang som utgår från det man sett i dokumentationen väcker nyfikenhet eller intresse.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-21295157515100082812017-01-15T17:52:00.000+01:002017-01-15T19:00:04.345+01:00Kan du se den andres perspektiv?Jag har under en längre tid slagits av hur svårt det kan vara att förstå varandra när vi hamnar i dilemman där deltagare har olika åsikter i en diskussion. Vi vet att det är viktigt och finna vägar för samarbete inom verksamheten. Men hur lyssnar vi på varandra i gemensamma dialoger och stöttar varandras olika styrkor i arbetslaget. Är det den starkaste rösten eller det effektivaste arbetslaget som tar mest utrymme i verksamheten, eller finns det inre kvalité som kanske inte tydliggörs lika högljutt i en samverkan, som är lika betydelsefullt. Diskussionerna på internet går heta och många som deltar i diskussioner på sociala medier kan gå ganska långt med sina argument för att få sista ordet, oavsett vilket ämne det handlar om. Många strävar efter att ha så slagkraftigt argument som möjligt i diskussionen istället för att försöka finna vägar för en dialog tillsammans. Man vill gärna driva sin linje och övertyga kollegorna om att den egna åsikten är bäst oavsett om det handlar om en diskussion på internet eller en mer privat diskussion med vänner.Ibland får jag känslan av att det är så också på våra arbetsplatser. Det är viktigt att vara kreativ och idéskapande i verksamheten men det borde vara lika viktigt att kunna lyssna på dem man ska samarbeta med, ändå verkar det vara mycket svårare och lyssna på sina kollegor för att försöka förstå deras ståndpunkt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-eyBg4gR8cvE/WHukcQOj3gI/AAAAAAAAfCM/JEH8yelUIyAnQAzyQqAD6lyYDKe-TwX1ACLcB/s1600/cirkel-kvadrat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="132" src="https://1.bp.blogspot.com/-eyBg4gR8cvE/WHukcQOj3gI/AAAAAAAAfCM/JEH8yelUIyAnQAzyQqAD6lyYDKe-TwX1ACLcB/s400/cirkel-kvadrat.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Din åsikt är baserat på ett perspektiv, men kan du se den andres perspektiv?</b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Hur vi hanterar och respekterar olika arbetssätt inom den egna verksamheten är lika viktigt som hur vi praktiskt möter olikheter i en barngrupp. Ett professionellt förhållningssätt gentemot barnen är för alla som arbetar inom förskolan och skolan en självklarhet. Att fundera över vilket ansvar vi kan förvänta oss av barnen är också enklare än att reflektera över den gemensamma kontexten där både kollegor, föräldrar och barn ingår. Den gemensamma kontexten skapar vi tillsammans. Vi har ett ansvar att möta kollegan med nyfikenhet och intresse. Vilket kanske inte alltid enkelt, då många viljor ska samsas om utrymmet när verksamheten planeras. Ofta finns underförstådda regler och kanske även status i ett arbetslag. Att skapa utrymme för olikhet handlar om att fästa blicken på hur vi kan möta varandra som medmänniskor oavsett ålder, status och kompetens. Det handlar om hur vi möter den "andre" som medmänniska med förståelse och respekt också i de små mötena som sker i vardagen. Det handlar också om att förstå varandras olika roller och uppdrag i en gemensam verksamhet istället för att tävla om vilket uppdrag som är viktigast.<br />
<br />
<br />
I samarbete och samverkan inom den egna organisationen finns en gemensam kraft som vi kan använda för att skapa en tillåtande och harmonisk atmosfär i verksamheten. Om vi lite till mans funderar på hur vi förvaltar även de korta mötena tillsammans i arbetslaget. Kan vi finna vägar för att försöka förstå den andres handling i olika situationer, när de väljer en annan lösning än vi själva skulle valt. Vi måste kanske inte korrigera kollegan om barnen springer i korridoren, utan vi kan välja tänka att kollegan har en tanke med vad hon gör och lita på den. Eller vi kan vänta med och ta diskussionen tills det är dags för avdelningsmöte och vi har tid att sitta ner och reflektera tillsammans. Alla små val som vi gör är också betydelsefulla.<br />
Jag är nyfiken på hur ni tillsammans arbetar för att skapa ett tillåtande klimat i er verksamhet och hur lyssnar ni in varandra i arbetslaget?Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-90659242186436252072016-12-11T09:24:00.001+01:002016-12-11T09:24:48.192+01:00Vill du leka med migEn solig höstdag sitter jag på en parkering med en liten tjej på ett och ett halvt år. Under tiden som vi väntar på resten av sällskapen plockar hon med stenarna nedanför på marken. Hon vrider och vänder på stenarna och känner på de olika ytorna på dem. Till slut plockar med ganska stor noggrannhet upp en utvald sten och tittar på mig, med en blick full av bus och glitter. Hon ger mig en inbjudande signal och sätter stenen intill örat och ringer. Vi ringer alla möjliga och småpratar tillsammans om lite av varje och trots att alla bokstäverna inte är på plats går det höra vad hon vill säga och vem vi ska ringa till. Efter en stund slutar leken och hon klättrar upp i mitt knä, glatt hejar hon på alla som passerar. Efter en stund kommer resten av vårt sällskap och den spontana lekstunden är över.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-ScpQF-dHDPw/WE0IV_00aJI/AAAAAAAAeKU/ct1W00Q-cuIuZVGdUg2SE6dhxESKuT-vgCLcB/s1600/272056_de0853e4b6_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-ScpQF-dHDPw/WE0IV_00aJI/AAAAAAAAeKU/ct1W00Q-cuIuZVGdUg2SE6dhxESKuT-vgCLcB/s400/272056_de0853e4b6_o.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>I leken kan en sten bli vad som helst med fantasins hjälp</b><br />
<a href="https://www.flickr.com/photos/tamaki/272056/">Foto</a>: Yamanaka Tamaki (<a href="https://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.0/">CC BY-NC-ND 2.0</a>)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
I veckan har jag följt en diskussion på sociala medier om skillnaden på barns och vuxnas vokabulär.<br />
Det var intressant att läsa om hur olika pedagoger lägger in olika innebörd i språkliga uttryck. Röster höjdes för att barn behöver möta pedagoger som använder svåra ord som "kompromissa" och "ställa upp" i de dagliga samtalen med barnen. Andra menade att det var svåra ord för barn att ta till sig och förstå. Diskussionen stannande kvar i mina tankar och jag har funderat över vad jag tänker om språk, ord och begrepp.<br />
Jag tänker att barn behöver pedagoger som möter dem där de är i vardagen. Barn behöver pedagoger som ser vad de gör och som hela tiden bjuder in till kommunikation och samtal, både ute och inne, där barn befinner sig för stunden. När barn leker behöver de möta pedagoger som är nära barnen och sätter ord på det som händer i leken. De behöver möta pedagoger som snappar upp de sammanhang barn befinner sig inom och som skapar interaktioner. Som i exemplet med stenen, pedagogens roll är att bjuda in barnen till samtal eller lek och skapa sammanhang. Samma situation kunde lika gärna vara hämtat från förskolans gård där en pedagog snappar upp barnens låtsaslek och inleder en interaktion med barnen. Jag menar att pedagogens uppdrag är att möta barnen där de befinner sig. <br />
Många kallar det vara "härvarande" pedagog. Genom åren i förskolan har jag mer och mer insett att detta är något som är svårt för många pedagoger. Att vara "härvarande" medför att pedagogen behöver se och anamma det barn gör för stunden och se värdet i det som sker i den spontana leken. Det är kanske lättare sagt än gjort i en barngrupp med högt barnantal, men där ligger också skickligheten och erfarenheten i pedagogens möjlighet att skapa interaktioner i nuet tillsammans med barnen. En del pedagoger kan vara själva med ett 10-tal barn och skapa både lugn och inbjudande atmosfär i gruppen. Andra tycker det är svårt och vet inte riktigt vart de ska börja ett relationsskapande. Är man osäker använder man kanske rösten eller hamnar i rollen att man känner behov av att man måste övervaka det som sker i gruppen.Därför är det så viktigt att vi delar med oss av olika erfarenheter till andra kollegor, Att vi diskuterar vad de ord vi använder betyder tillsammans med barnen så att de också kan få erfara vad olika ord betyder och vi kan få ett gemensamt språkligt sammanhang. Tillsammans skapar vi kulturen i förskolan och där ingår även det gemensamma språket och interaktionerna i barngruppen, Genom att vara nära barnen och använda ett rikt språk lägger vi en solid grund för språkutveckling.<br />
<br />
Hur tänker du som pedagog att du kan underlätta för barn genom att vara närvarande eller härvarande pedagog? Vilka tips använder du för att underlätta för barn att delta i interaktioner tillsammans med kompisarna?<br />
<br />
<br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-3039286148216382282016-09-18T14:59:00.001+02:002016-09-18T15:15:17.279+02:00Undervisning i förskolan - en självklarhet Efter att ha läst Skolinspektionens nyss utkomna rapport, <a href="https://www.skolinspektionen.se/globalassets/publikationssok/granskningsrapporter/kvalitetsgranskningar/2016/forskolan-ped-uppdrag/rapport-forskolans-pedagogiska-uppdrag.pdf">Förskolans pedagogiska uppdrag</a>, funderar jag över varför själva ordet undervisning väcker så mycket ilska och avståndstagande hos pedagoger i förskolan.<br />
Jag har läst och hört uttryck som "undervisning är inget förskolan ska syssla med" "barn måste få leka utan att pedagoger blandar sig i" och "använder vi lärandet i leken förstör vi värdet i den egna upplevelsen" på flera håll. Även <a href="http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2016/09/08/skolinspektionen-otydligheter-kring-undervisning-forskolan">Lärararnas tidning</a> lyfter ut undervisningsbegreppet ur rapporten och anger det som problematiskt.<br />
<br />
Många pedagoger menar att det inte är förskolans uppgift att undervisa och att barn lär på egen hand utan att vi som pedagoger behöver finnas där. Hur vi upplever undervisning beror det på vad vi förknippar undervisning med. Det kan vara minnen av den egna skolgången kantad av positiva eller negativa minnen. Eller någon nära väns upplevelse av skolgång. Eller medias framställning av skola och undervisning. Rapporten och diskussionerna som ägt rum i på sociala medier i kölvattnet efter den, visar att många menar att undervisning är något som hör hemma i skolans värld och inte förskolans.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-VQXxBretQM8/V96CHGnHAFI/AAAAAAAAc3o/IV_hAFqTmT8-rwjFyN3Ighlkc9kAJXh3QCLcB/s1600/f%25C3%25B6rskolans_pedagogiska_uppdrag.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://4.bp.blogspot.com/-VQXxBretQM8/V96CHGnHAFI/AAAAAAAAc3o/IV_hAFqTmT8-rwjFyN3Ighlkc9kAJXh3QCLcB/s400/f%25C3%25B6rskolans_pedagogiska_uppdrag.png" width="291" /></a></div>
<br />
Skollagen slår fast att undervisning ska ske i alla skolformer, dit räknas även förskolan. Skollagen definierar undervisning som målstyrda processer, ledda av lärare och förskollärare som syftar till utveckling och lärande. Inom förskolan skulle undervisning som målstyrda processer kunna jämföras med läroplanens stimulera och utmana barn utveckling och lärande. Stimulans
och utmaningar kan dock ske på många olika sätt, men det är först när det medvetet riktas mot
strävansmålen och blir en lärprocess, som vi kan tala om undervisning. Undervisning och lärande kan i sin tur beskrivas som nära förknippade med varandra.<br />
<br />
Det jag tycker är mest väsentligt med resultatet är att många pedagoger har svårt att sätta ord på det lärandet som sker i vardagliga sammanhang. Det har svårt att skilja på lärande och undervisning och många menar förknippar undervisning med skolliknande undervisning. Rapporten lyfter också problemet med det starka fokuset på görande i förskolan. Planerade aktiviteter eller samlingar upplevs som ett kvitto på att det ett lärande sker, barns egna erfarenheter och upplevelser av aktiviteterna används däremot mer sporadiskt till lärande. Barns egna görande ses mer sällan som något man kan använda i undervisningssyfte.<br />
<br />
Därför menar jag att en ingång till att närma sig begreppet undervisning, är att sätta ord på det lärande som sker i den dagliga verksamheten till exempel i tamburen eller i den fria leken. Vi behöver lära oss fånga de undervisnings tillfällen som finns i vardagen. Vi behöver sätta ord på helheten utifrån innehållet i läroplanen. Vi behöver diskutera hur samtalen i hallen kan bidra till en lärprocess. Tar vi vara på barnens samtal under påklädningen eller i tvättrummet. Hur kan exempelvis påklädning bidra till en målstyrd process.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; border: 1px solid rgb(238, 238, 238); box-shadow: rgba(0, 0, 0, 0.0980392) 1px 1px 5px; color: #222222; margin-left: auto; margin-right: auto; padding: 5px; position: relative; text-align: center;"><tbody>
<tr><td><a href="http://3.bp.blogspot.com/-buxszqlgLeM/VAitQYrR5QI/AAAAAAAAEII/KIBkxjHHRZE/s1600/skolinspektionen_rapport%2B2011_10.png" style="color: #888888; margin-left: auto; margin-right: auto; text-decoration: none;"><img border="0" height="400" src="https://3.bp.blogspot.com/-buxszqlgLeM/VAitQYrR5QI/AAAAAAAAEII/KIBkxjHHRZE/s1600/skolinspektionen_rapport%2B2011_10.png" style="background: transparent; border: none; box-shadow: rgba(0, 0, 0, 0.0980392) 0px 0px 0px; padding: 0px; position: relative;" width="321" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 10.56px;"><a href="http://www.skolinspektionen.se/Documents/Kvalitetsgranskning/forskolaped/kvalgr-forsk-slutrapport.pdf" style="color: #888888; text-decoration: none;">Förskolans pedagogiska uppdrag</a></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Jag menar att vi därför också måste diskutera vilket kunnande som är viktigt för barn i förskolan. Vi måste komma bort från matematikhörnor och språkhörnor och se på lärandet ur ett större perspektiv. Pedagogernas uppgift är att erbjuda ett lärande som är roligt, meningsfullt och anpassat efter barnens och gruppens förutsättningar och intressen. Lärandet måste ses ur ett helhetsperspektiv. Förskolan ska präglas av det lustfyllda lärandet och det är pedagogernas uppgift att göra det roligt och meningsfullt. Att få erövra självständighet är också ett lärande liksom att våga kommunicera och formulera egna hypoteser till pedagogerna. Vinbärssnäckorna på gården är för barn något viktigt och spännande medan den ur ett vuxenperspektiv inte ses som speciellt viktigt. Att lära sig lyssna på barnen och lyfta deras frågor är en viktig process som kräver att vi ställer in "hörstyrkan" på rätt våglängd så vi ser på vardagen ur barnens perspektiv. Barn har rätt att få respons för de egna lärdomarna som sker via leken och meningsskapande aktiviteter. De behöver få möta vuxna som ser deras möjligheter och stimulerar deras naturliga lust och nyfikenhet. Att barn får respons när de vill berätta om funderingar och frågor borde vara en självklarhet för alla som arbetar i förskolan.<br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-67678270808427195852016-08-27T20:55:00.000+02:002016-08-28T07:48:10.539+02:00Inskolning - men sen dåDet är nytt läsår och för många av oss som arbetar i förskolan eller skolan är det inskolningstider eller introduktionstid om vi föredrar den benämningen. I veckan har jag läst debatten om inskolningen med stort intresse. Jag har också sett inslaget <a href="http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/f%C3%B6rskoll%C3%A4rarnas-b%C3%A4sta-tips-inf%C3%B6r-inskolning-3481553">om inskolning på Nyhetsmorgon</a> på TV4.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-CwkIhQX5_Po/V8HDFZdoZsI/AAAAAAAAcR8/wgNMDpYU6koQCf0R9zZLNDcrKKnZEkUPACLcB/s1600/NyMo_inskolning_0107.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="248" src="https://3.bp.blogspot.com/-CwkIhQX5_Po/V8HDFZdoZsI/AAAAAAAAcR8/wgNMDpYU6koQCf0R9zZLNDcrKKnZEkUPACLcB/s400/NyMo_inskolning_0107.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Linda Linder och Katinka Leo i Nyhetsmorgon</b><br />
Foto från <a href="http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/f%C3%B6rskoll%C3%A4rarnas-b%C3%A4sta-tips-inf%C3%B6r-inskolning-3481553">TV4</a></td></tr>
</tbody></table>
<br />
I inslaget i Nyhetsmorgon nämner <a href="https://kullerbyttanblog.wordpress.com/2016/08/23/allt-jag-borde-ha-sagt/">Linda Linder</a> och <a href="https://katinkaleo.wordpress.com/category/pedagogistan/">Katinka Leo</a> vikten av att skapa dialog och relationer till föräldrarna under inskolningstider. Linda och Katinka menade att förskollärare har en professionell kunskap om barn och mycket erfarenhet. De gör sig bästa för att barnen ska trivas i förskolan. Det är viktigt att barnen möter en spännande verksamhet i förskolan oavsett ålder. Förskolan har länge använt av traditionell inskolning som bygger på att barn under en två veckorsperiod tränas i att lämnas korta stunder tillsammans med en ansvarspedagog. Idag talar många psykologer och sjuksköterskor vikten av anknytning. <a href="http://www.lararnasnyheter.se/personer/malin-broberg">Malin Broberg</a> är en känd förespråkare för anknytningsteorin och menar att det är för lite med några få dagar för att barnen ska hinna knyta an till pedagogerna. Det är viktigt menar de som förespråkar anknytningsteorin att det finns en ställföreträdande vuxen som kan ersätta föräldern och trösta när det lilla barnet är ledset. Många pedagoger i förskolan menar att en föräldraaktiv introduktion är den bästa metoden. Under tre till fem dagar finns föräldrarna med hela tiden och hjälper barnet in i verksamheten. Det är föräldrarna som bestämmer när barnet ska vara själv på förskolan. De som förespråkar den föräldraaktiva metoden menar att den bäst överensstämmer med intentionerna i läroplanen, och menar att föräldrarna ska introduceras i verksamheten.<br />
<br />
Jag menar att oavsett hur inskolningen är organiserad och vilken metod förskolan använder, är det förskolans uppdrag att hjälpa alla barn komma tillrätta i gruppen. Alla förskollärare måste vara professionella och ta hänsyn till både barns individuella förutsättningar och föräldrarnas trygghet. Vår förmåga att skapa dialog och kommunikation med föräldrarna kommer påverka hur barnet kommer uppleva sin förskolevistelse över tid. Oavsett hur stor gruppen är eller hur många vuxna det är i förskolan ska vi finnas nära barnen och hjälpa dem acklimatisera sig i verksamheten.Det är förskollärarnas och arbetslagens ansvar att planera en verksamhet med kvalité trots att det pågår inskolning. Under inskolningstiden och uppstarten av ett läsår är det viktigt att arbeta för att hela gruppen ska utveckla en samhörighet och gruppkänsla. .<br />
<br />
Det är länge sedan mitt barn började förskolan men erfarenheterna från förskoletiden har jag tagit med mig in i min professionella yrkesroll. Jag tycker debatten om inskolning ofta utgår från ett bristtänk. Barnens behov av tröst och trygghet ställs mot en stimulerande och utmanande miljö. Istället för att vi diskuterar vad vi egentligen menar när vi talar om talar om anknytning. Att pedagogerna kanske lätt förlorar tålamodet och blir arga på barn som gnäller för att kommunicera sina behov.<br />
Idag är det mer än 10 år sedan hon började förskolan men jag kommer fortfarande ihåg hur inskolningen och senare även själva förskolevistelsen ställde allt jag kunde och tyckte om förskolan på sin spets då ingenting utav det jag lärt mig som professionell fungerade för mitt barn i förskolan.<br />
<br />
Särskilt väl minns jag hur det var när vi skulle lämna första gången under inskolningen. Runt om oss lämnade flera föräldrar sina ledsna barn på gården. Men vårt barn satt mitt i en sandlåda med ett stort leende och tittade på löven som ramlade ner från träden strax intill henne. Mönstret upprepades under flera dagar och hon var aldrig ledsen när vi lämnade eller hämtade. När hon var liten var det också svårt för henne att känna igen ansikten eller lära sig namnen på kompisarna i gruppen. Istället kände hon igen färgen på tröjan som pedagogen hade på sig eller deras olika sätt att prata och tala. Självklara saker som att tala om att hon behövde hjälp med kläderna eller att hon frös om händerna var svårt då det kom nya vuxna som hon inte kände. Tryggheten i att bli förstådd handlade för vårt barn inte bara om att någon var beredd med ett knä eller tröst utan lika mycket om hur pedagogerna kunde lyssna in vad hon behövde. Hur pedagogerna bemötte henne spelade stor roll för hur hon upplevde sin vistelse i förskolan och det hade stor betydelse hur pedagogerna kommunicerade hennes behov till nya kollegor. De pedagoger som kunde bygga relationer till henne och som gav henne tid att vara en i gruppen blev också avgörande för hur hon minns och talar om sin förskola i efterhand.<br />
<br />
Tillsammans med mina professionella erfarenheter har föräldrainsikterna bidragit till att jag tycker att relationer och kommunikation är oerhört viktig. Dialoger och kommunikation till barn och föräldrar ger förutsättning för vilken trygghet och kvalité som utvecklas i gruppen. Det handlar om relationsarbete men också om rättigheten att få förmedla sina behov till de vuxna runt om i omgivningen. Bara för att det finns en relation och trygghet till pedagogerna är det inte självklart att det alltid är så. Trygghet handlar inte bara om känslor utan också om att våga ställa frågor, våga tala om vad man behöver och att få vara en person i gruppen utifrån sina individuella förutsättningar.<br />
<br />
<br />
<br />Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7109190045912607274.post-22689163900953310482016-08-13T11:15:00.000+02:002016-08-13T11:15:15.415+02:00Leken - en riktig lektion?Inför den kommande skolstarten har jag satt mig in i både det nya kapitlet i läroplanen för förskoleklassen och det nya kapitlet för fritidshemmet. Till min glädje har båda kapitlen i det centrala innehållet lyft fram lekens betydelse. Skrivelserna har liknande formulering med undantag för några enstaka ord som skiljer sig. Leken får genom de nya skrivelserna en viktigare position under skoldagen och också mer erkännande som undervisningsmetod. För leken innehåller så oerhört mycket fler möjligheter till lärande som oftast inte får något erkännande i undervisningen. Utifrån de nya skrivelserna hoppas jag det blir fler diskussioner om hur vi kan ompröva vår syn på var barnen lär bäst. Även om vi ger plats till leks det framför allt i mellanrummen mellan aktiviteterna. Redan i förskolan prioriteras i många verksamheter och arbetslag aktiviteter högre än det egna utforskandet och den egna leken. Kanske är det inte så konstigt att barnen sedan har svårt att behärska lekregler när de når skolåldern. Eller sitta stilla i samlingen och under lektioner. Lekkompetens är något som behöver få mer utrymme både i förskolan och i skolan. Vi behöver en röd tråd där leken får mer uppmärksamhet och erkännande. Jag har ofta upplevelsen av att arbetet med en aktivitet ses som finare än barns egen lek.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Svkm6HdujJI/V67h4j_Z9hI/AAAAAAAAb_c/RgpcLwFOpUkJFTTiIdqcyG4kWkCVwT8MwCLcB/s1600/IMG_1872_kv.PNG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-Svkm6HdujJI/V67h4j_Z9hI/AAAAAAAAb_c/RgpcLwFOpUkJFTTiIdqcyG4kWkCVwT8MwCLcB/s400/IMG_1872_kv.PNG" width="398" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Reviderade läroplanen lyfter fram leken.</b></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
I förskoleklassen ses som jag tolkat det när jag följt diskussioner på sociala medier och med kollegor i mina olika nätverk, läseboken eller skrivboken som mer erkänd undervisning. Barnens egna processer där de lär via leken och samtidigt omsätter lärdomarna i praktiskt handling kommer ofta i andra hand. Men är det verkligen en arbetsbok som gör en lektion till en "riktig" lektion, eller arbetspassen. Måste alla jobba med veckans bokstav i en månad i förskoleklassen eller gemensamma klipp och klistra övningar. Eller finns det andra sätt att nå färdigheter med hjälp av eget utforskande och lek. Vad är det som gör en lektion mer eller mindre riktig i omgivningens ögon. Är det att det finns arbetsmaterialet eller utformanden av lektionen som gör det till en lektion. För mig som lärare är det snarare undervisningen form och innehåll som gör det till en lektion.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-IpESRf_OSL4/V67h4B_gNNI/AAAAAAAAb_Y/qaq24iO_06IecLMAzitAvCeRH8He3hfegCEw/s1600/DSC_0805_bsk.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="270" src="https://2.bp.blogspot.com/-IpESRf_OSL4/V67h4B_gNNI/AAAAAAAAb_Y/qaq24iO_06IecLMAzitAvCeRH8He3hfegCEw/s400/DSC_0805_bsk.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Vad är en riktig lektion?</b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Jag mötte nyligen någon som sa ungefär så här - Vi har "riktiga" lektioner med riktiga arbetsböcker och arbetspass. Jag tror många tänker precis så arbetsboken sätter kvittot på att det blir en riktig lektion eller en aktivitet. Jag tycker det är intressant att fråga sig varför vi tänker så och hur vi kan tänka om och få ett större barnperspektiv på lektionsplaneringen. Handlar det om att vi tycker att arbetsböcker är fina och bättre ur pedagogisk aspekt. Handlar det om att vi tror att vi som lärare får mer anseende av ledning och kollegor om vi använder ett visst material. Eller handlar det om att det helt enkelt är bekvämt att stoppa en arbetsbok i handen på eleverna. Oavsett är det viktigt att ställa sig frågan varför vi väljer att utforma undervisningen på det sättet vi gör. Vi bör också fråga oss hur eleverna kan få mer inflytande över lektionsplanering och innehåll i undervisningen utifrån ett barnperspektiv.<br />
<br />
Lgr11 reviderad 2016<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
Förskoleklassen<br />
Undervisningen syftar till att främja elevernas fantasi, inlevelse och förmåga att lära tillsammans med andra genom lek, rörelse och skapande genom estetiska uttrycksformer samt med utforskande och praktiska arbetssätt. I undervisning ska eleverna genom leken ges möjlighet att bearbeta intryck, pröva olika identiteter, Utveckla kreativitet samt sin egen förmåga att samarbeta och kommunicera. Undervisningen ska uppmuntra och utmana eleverna att pröva egna och andras idéer, lösa problem och omsätta idéerna i handling.<br />
<br />
Fritidshemmet<br />
Undervisningen syftar till att främja elevernas fantasi och förmåga att lära tillsammans med andra genom lek, rörelse och skapande genom estetiska uttrycksformer samt med utforskande och praktiska arbetssätt. I undervisning ska eleverna genom leken ges möjlighet att bearbeta intryck, pröva sin identitet, utveckla kreativitet samt sin förmåga att samarbeta och kommunicera. I undervisningen ska eleverna uppmuntras och utmanas att pröva egna och andras idéer, lösa problem och omsätta idéerna i handling.</blockquote>
<br />
De nya avsnitten väcker en del intressanta frågor och jag hoppas att pedagoger och lärare tar sig tiden att sätta sig in i texterna ordentligt. Jag är också nyfiken på vad det kommer innebära för er i den praktiska undervisningen. Kommer ni ändra på er undervisning och ge mer plats för lärande lek. Jag hoppas det och ser fram emot att läsa om spännande exempel från verksamheten.<br />
<br />
<br />
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br />
<div>
<br /></div>
<div>
..</div>
</div>
Annhttp://www.blogger.com/profile/02016510616614530135noreply@blogger.com