Vad har du i din ryggsäck

Jag fick en fråga i samband med att förskolechatt diskuterade frågan Varför förskola.

Frågan handlade om hur jag ansåg hur pedagogiken speglar sig i det praktiska arbetet i barngruppen. Jag ska försöka illustrera det med lite exempel. En målare har kunskap om olika färger och olika målartekniker. Han har olika redskap för olika arbetsuppgifter och anpassar sitt material utifrån kunskap om sitt yrke.

Foto: Karin Jonsson (CC BY-NC 2.0)

På samma sätt har en förskollärare eller en lärare kunskap om barn som fungerar som en målarpalett i det praktiska vardagsarbetet. Kunskap om barns utveckling och kunskap om pedagogik blir pedagogens arbetsredskap.  Styrdokumenten ger oss vägledning i vad vi ska arbeta mot och efter. Utifrån de barn som finns i gruppen anpassar vi innehållet. Förhållningssätt och människosyn som pedagogen har påverkar hur pedagogen kommer bemöta barnet eller eleven. Alla pedagoger är påverkade av sitt eget bagage, sin egen ryggsäck och sina personliga erfarenheter ex från yrket.

De sista åren har jag funderat mycket över hur mycket kunskap pedagoger egentligen har om barns utveckling. Jag tror att vi har mycket god kunskap om barns utveckling i allmänhet, men rätt lite kunskap om barn med särskilda behov eller barn som behöver lite extra stöd och gråzonsproblematik. Om pedagoger är osäkra speglar sig det i bemötandet av enskilda barn och förskolan blir inte den demokratiska plattform som det skulle kunna vara. Pedagoger behöver kunskap om barns utveckling men de behöver också mycket kunskap om barn med särskilda behov. Med den kunskapen kan de hjälpa dem in i gruppen och skapa kamratrelationer åt barnen de kan bli länkar och brobyggare, tack vare en välfylld kompetensväska. Jag drömmer om en förskola och ett hållbart samhälle som har högt i tak och kan skapa ett inkluderande system där alla barn får ett likvärdigt bemötande. En förskola och skola där alla barn kan lyckas trots olika förutsättning och behov. Jag tror också att det är möjligt att nå dit om vi väljer rätt arbetsredskap eller målarpenslar ur vår färgpalett som vi pedagoger förfogar över. Tillsammans skapar vi ett hållbart och inkluderande samhälle.Förskolan kan vara en första anhalt på vägen in i ett liknande skolsystem som än så länge finns i åtminstone mina drömmar.

Foto: David Hall (CC BY 2.0)

Vi som arbetar i förskolan förväntas ofta kunna mycket om barn, men erfarenheterna kan vara väldigt skiftande beroende på vad vi har stött på under vår yrkeskarriär. Förmågan att förvalta vår kunskap om barn och omsätta den i praktisk handling blir i praktiken avgörande för hur föräldrarna upplever att deras barn blir bemötta i förskolan. Av samma anledning tror jag att närhetsprincip är mycket viktig för de flesta föräldrar när de väljer förskola. Pedagogiken avgör dock om föräldrarna på sikt väljer att ha kvar barnen i förskola eller om de väljer andra alternativ.

Våga Satsa

Att tala inför andra

Här om kvällen tog jag mig äntligen tid att lyssna på en twitterväns sommarprat. Linda Palm bjöd på många klokheter om läsning och om livet. I programmet nämner hon hur svårt det kan vara att släppa det invanda och prova något nytt. Alla har vi väl känt den nervositeten som kommer när det är dags för oss att prova något nytt. När vi ska anta en utmaning som föreläsning eller föredrag är det lätt att känna nervositeten komma krypande och naturligtvis tror iallafall jag att alla ser. Men verkligheten är att mina åhörare inte märker hur nervös jag är på insidan. Efteråt brukar det kännas fantastiskt bra.

Jag var och lyssnade på en klok präst i Domkyrkan för ett par månader sedan som sa något mycket klokt angående självförtroende. Ofta har vi personer vi ser som förebilder i livet. Personer vi ser upp till och beundrar. Så tänker ni kanske precis som jag tänkte, så där duktig, proffsig skulle jag också vilja vara. Det där gjorde hen så bra. Men den kloka prästen summerade det med att om vi har någon vi ser ut till, har vi också utan att vi är medvetna stråk av likhet med den personen som är vår förebild. Det handlar mer om att lita på oss själva. Vi påminner redan om förebilden och skapar oss förutsättning som vi inte är medvetna om. Vi kan så mycket mer än vi själva tror om vi bara vågar försöka.
Den bilden vi bär i vårt inre är inte samma bild som speglas i det yttre. Om vi själva tror att vi inte kan så mycket kan vi vara övertygade om att i verkligheten kan vi betydligt mer. Det handlar om att våga tro på sig själv och sina egna möjligheter.

Våga


För fem år sedan tog jag steget att sätta mig på skolbänken igen och börja läsa distansutbildning på högskolan. Jag var osäker på om jag skulle klara en kurs men ville ifallall prova. I bakgrunden fanns en önskan att vilja handleda andra människor. Att lära mig mer om inlärning för att kunna förstå bättre, hur vardagen fungerar för människor med olika funktionshinder. Att göra något för unga som inte tror att de kan något, en vilja att inspirera.  Att vilja hjälpa till i familjer och skola för att elever med npf ska få det bättre. Det handlar om att se möjligheter och att våga blicka framåt. Önskan att hjälpa andra med samtalsstöd ledde mig vidare till en handledarutbildning. Maken stöttade med feedback och korrekturläsning och det kändes fantastiskt skönt efter kursen att ha genomfört det. Sucsesivt har det blivit fler och fler kurser och så småningom en längre utbildning på högskolan. Att känna självförtroendet växa är läkande och utvecklande. Om vi stannar vid det som är tungt och jobbigt är det lätt att fastna i egna tankar. Men lyfter vi blicken kan växande äga rum. För att det ska ske behöver du tro på dig själv en liten smula, iallafall såpass mycket att du vågar prova något nytt.

Foto: Marcel Leitner, CC BY-NC-SA 2.0

Förebilder


Fånga upp en förebild. Kanske en duktig pedagog eller någon annan kreativ förmåga. Under kursåren i Växjö har jag förstått att för att bli en bra pedagog är det viktigt att växa inåt. Att brottas med sina egna svårigheter och tillåta sig att våga möta kritik. Förbättra bilden av sig själv och sina negativa tankar är ett steg att ta sig en bit framåt.Istället för att ha låga tankar om sig själv tycker jag det är viktigt att prova sina vingar. Ta steget, sök jobbet du inte riktig tror att du är behörig till. Det värsta som kan hända är att få nej. Sök kursen du är nyfiken på men inte vet om du klarar av. Satsa på kompetensutveckling. Tänk positivt om dig själv. Prova något du inte tror att du kan, be någon hjälpa dig om det är svårt. Tillsammans skapar vi positiva ringar och visar att det går att få det bättre, må bättre.Jag tror att vi behöver förebilder och framtidshopp att sträva emot. När den inre självkänslan får växa växer även den yttre. Den föder en ryggrad och självförtroende i mötet med andra människor. Bättre självförtroende kan bara vi själva skapa och det måste börja inifrån.

Jobbstart

Jobbstart 


Det börjar närma sig jobbstart. Jag ser fram emot hösten då jag ska få förmånen att arbeta i förskoleklass och liten grupp. Då flera av eleverna använder TAKK  ingår det i mina arbetsuppgifter att också skapa en tecknande miljö i förskoleklassen. En mycket rolig och stimulerande arbetsuppgift. Jag har tidigare arbetat på förskola där AKK  varit naturligt del av verksamheten. Att skapa tecknande miljö är en lång process som tar mycket tid. Jag har funderat mycket över vad som krävs för att engagera fler pedagoger att våga börja teckna. Förebilder för mig har varit duktiga pedagoger som använder stödtecken i vardagen och som har fört vidare den kunskapen till kollegor och barngrupp. Ofta tror jag det handlar om att komma igång och våga prova. Glädjen det väcker hos barnen eller vuxna när omgivningen tecknar är svår att beskriva.
Alla har rätt till kommunikation, däremot kan kommunikation gå till på olika sätt. En viktig förutsättning för att AKK ska fungera tillfredsställande är att så  många som möjligt tecknar att de vågar prova att teckna. Att nu arbeta i en miljö där teckenkunskap är en självklarhet det ska bli mycket spännande. Att bygga upp en praktisk miljön i klassrummet och omgivningen en stor utmaning som det ska bli roligt att ta del av.. Kunskapen om AKK behövs och det är en stor fördel för språkutvecklingen när både barn och vuxna använder AKK i verksamheten som ett naturligt inslag i vardagen.

Foto: Lena Folcke


Valmöjligheter


Nu håller jag på och förbereder olika material som ska som bäst  packas ner i jobbväskan. Bildstöd är bra komplement till AKK, för att erbjuda fler möjligheter till kommunikation. Pratkartor som de kallas som kan underlätta olika valmöjligheter i vardagen. Pratkartor kan även sättas upp utomhus för att erbjuda valmöjlighet och kommunikationsmöjlighet med hjälp av bilder utomhus på skolgården. Teckenremsor med nyckelord kan plastas in och bäras i fickan av lärare och personal, på gården och vid utflykter.Alternativt kan bilder fästas i nyckelring som kan användas utomhus. Att ha praktiskt material som underlättar kommunikation och utgår från att skapa förståelse runt olika sammanhang och vardagssituationer känns som en bra början.

Foto: DART

Barnböcker 


Jag jobbar gärna med bilderböcker med passande ämnen och tydligt bildspråk. Fördelen med böcker som har ett konkret språk och tydliga bilder, ansiktsuttryck är att de kan användas ungefär som en pratkarta som inbjuder till samtal runt bilderna.Jag skulle önska att fler författare använde TAKK och teckenspråk i barnböckerna för att bredda barnboksutbudet för barn som har behov av teckenkommunikation. Samtalen kan ske med AKK eller ritprat. Därför blev jag glad när jag fick tips om ytterligare teckenböcker med ämnen som brukar engagera barn.

Tips


Hjälpmedelsinstitutet: Vad är AKK (pdf)
Specialpedagogiska myndigheten: Alternativ och kompletterande kommunikation
Materialtips från Hattens förlag


Bra barnböcker

Vi tecknar om fordon
Räkna med Pino

Hur, vad och varför förskola?

Varför förskola?

Med anledning av kommande diskussioner i förskolechatt funderar jag över frågan Varför förskola?

En intressant aspekt är att läroplanen som ofta framhålls som styrdokument talar mycket om hur och med vad vi ska jobba men inte så mycket om varför. Barnkonventionen ger oss en solid grund att utgå från. Även om det fortfarande inte är den lag många förespråkar att det borde vara.

Är det viktigt att ställa sig frågorna hur, vad, varför utan rangordning mellan frågorna?
Ja, jag tror att det skapar medvetna pedagoger i förskolan, dvs medvetna förskollärare och barnskötare. Personal som kan framhålla förskolans positiva fördelar och tillsammans lyfta förskolan en bit till behöver först ha fått reflektera över grunden till sitt arbete.

Men var hittar vi svaren om varför förskola? Finns det svar?
Är svaren att förskolan behövs ur  jämnställdhetsaspekt, lika värde och försörjningsaspekt?

Ska förskolan inriktning vara inspirererad av skolan och tankarna om lärande eller ska den handlar om perspektivet livslångt lärande. De aspekterna behöver nödvändigtvis inte ställas mitt emot varandra men är intressanta att reflektera över. Om förskolan ska vara valalternativ för alla behöver vi också reflektera över finns det förhållningsätt och riktlinjer att arbeta efter som gör att alla föräldrar och barn passar in i systemet. Hur möter vi upp olikheter och mångfald i förskolan? Hur skapar vi ett klimat där olikhet blir norm och det finns fullt ut förståelse för att föräldrar tänker olika?

Jag skulle gärna arbeta i en förskola som kunde välkommna alla föräldrar och barn på samma villkor, som byggde på intentionen att skapa spännande kreativa lärmiljöer för alla. En förskolemiljö där det var högt i tak i arbetslagen och rikligt med tillfälle att ha reflektioner och pedagogiska diskussioner.Det känns som bra mål att sträva efter.