I veckan hamnade jag i en diskussion om vilken betydelse praktisk klokhet har för dagens undervisning. Som speciallärare planerar jag alltid för dagens lektioner eller utflykter långt i förväg. Jag har en bild av vad som ska ske under dagen när jag kliver in i klassrummet. Men då alla situationer påverkas av de relationer mellan medarbetare och elever måste jag också vara öppen för de olika små skeendena som varje dag äger rum i mitt klassrum. Jag måste veta vad mina elever och mitt arbetslag behöver för att de ska känna delaktighet i mina lektioner.
På samma sätt planerar en förskollärare planerar på samma sätt för undervisningen förskolan. Alla barn förväntas delta i lektionerna och arbetslaget har ett gemensamt ansvar för att få med barnen på tex den gemensamma utflykten. I förväg packas väskor och utflykten organiseras av personalen.
De som ingår i arbetslaget styr ramarna för t ex en utflykt tillsammans. De ser förhoppningsvis till att det finns en vagn till det barn som behöver sova och extra vantar till Stina som ofta fryser. Jag skriver förhoppningsvis för att jag vet att just detta moment med packning eller extra kläder ofta är ett moment som styrs av de erfarenheter och den uppmärksamhet som finns i arbetslaget. Arbetslaget bestämmer tillsammans i vilken utsträckning de kommer lägga tid på diskussioner som berör upplevelsen av relationer. Och de bestämmer tillsammans hur viktigt det är att diskutera extrakläder till barnen eller förhållningssätt på gården. På samma sätt kommer de bestämma när det är aktuellt att ta med extra kläder på utflykten.
Det är arbetslaget samlade erfarenheter som kommer avgöra hur "När:et" av undervisningen ska genomföras. Utifrån sin tysta kunskap intuition, bedömer arbetslaget vad som är rätt eller fel, viktigt eller oviktigt i varje situation. Det är den gemensamma summan av erfarenheter som kommer prägla elevernas eller barnens upplevelser och bilda de sociala ramarna i undervisningen.
Det är intressant att fråga sig vilken betydelse praktisk klokhet har för den teoretiska undervisningen. Då alla lektionsmoment i en undervisning är beroende av att det finns en relation mellan När:en och Vad:en. En relation som handlar om hur den praktiska klokheten kan hjälpa oss skapa omdömesförmåga i undervisningen.
 |
| När behövs en hjälpande hand? Foto: Kristina Axelsson (CC BY-NC-SA 2.0) |
Ett annat exempel som är viktigt idag är hur vi ska kunna öka barns möjligheter att få delta i socialt samspel. Barn i förskolan är till stor del beroende av att förskollärare använder sig av sina samlade fronesis förmåga för att ta sig in i kamratkulturen med jämnåriga. De barn som behöver stöd i det sociala samspelet behöver få möta förskollärare och lärare som kan skapa positiva kamratrelationer. Nästan alla sociala relationer i grupp innehåller situationer där arbetslaget bestämmer tillsammans när de ska gripa in och avsluta t ex en utflykt eller när de ska lägga in nya moment i utflykten för att samla ihop gruppen igen. När vi använder oss av stöttning i förskolan är det ofta den tysta kunskapen som styr lektionen, men resultaten i verksamheten kan bli väldigt skiftande beroende på dina egna erfarenheter eller förmåga att hantera barngruppen. Om det inte finns kunskap om sociala relationer kommer huskulturen och arbetslagets regler styra klimatet i barngruppen. I undervisningen finns flera situationer som är beroende av hur vi skapar relationer och jämnvikt mellan begreppen hur, när och vad tex i barnens lek eller språkutvecklande undervisning. Detta kommer jag återkomma till i nästa del av serien hållbara relationer. Berätta gärna mer hur ni gör hos er.
