Våga vara pedagog utan kryckor

Mina kära pedagoger och kollegor i Sverige,  det är dags att vi slutar diskutera vilka appar som är bra och börjar diskutera paddagogik. Det är dags att vi kasserar äggklockorna slutar begränsa tiden och låter barnen upptäcka möjligheterna med IKT och teknik på allvar. Det är dags att vi lyfter exempel på hur vi kan integrera datorn med andra verktyg i verksamheten och låter den bli en naturlig del av vardagen.

Så skrev jag 2013 efter min första SETT-mässa. På årets mässa hamnade jag i många diskussioner om varför det inte hänt mer de senaste åren. Fortfarande tror många att ett bra sätt att använda IKT är att använda pedagogiska appar i undervisningen. Spel och Youtube ruskar vi på huvudet åt och tycker att det inte hör hemma i verksamheten, för det har ju barnen fri tillgång till hemma. Eller så tänder vi på alla cylindrar när vi ser häftiga tips fladdra förbi i sociala medier. Vad häftigt med ett interaktivt tält, vilket material använde ni? Mina barn hade ett sådant tält på sin förskola, var kan jag ladda ner appen, vill du länka. Frågor som dessa är vardagsmat både på sociala medier och i vanliga samtal mellan kollegor.
De senaste åren har projektortält och IKT-rum exploderat i många verksamheter. Om vi ska använda IKT är för länge sedan passerat. Men hur vi ska använda IKT finns det många olika tankar om. De bra inspirerande lösningarna lockar. De är enklast att börja med. Gör en förskola något häftigt som är lätt att ta efter, hakar andra gärna på. Bra idéer sprider sig som ringar på vattnet till förskolorna via Instagram och pedagogiska grupper på Facebook.

Bild från Sara Perssons film om tältprojektion

Men någonstans undrar jag vad som händer under ytan när de enkla lösningarna och det färdiga materialet tar överhanden. I brist på tid och reflektion hoppar många på snabbtåget med färdiga produkter oavsett om det är lego eller en färdig kub. Kanske bidrar tidsbristen och de stora barngrupperna eller pressen från ett utökat läraruppdrag till att vi gärna väljer enkla snabba lösningar. Eller handlar det om ett allt snabbare samhälle. Hur som helst är risken stor att snabba fix och trix tar över i verksamheten. Att fråga någon efter tips på internet tar fem sekunder, att själva planera en process och söka svar tillsammans tar för mycket tid. Men jag saknar fortfarandet diskussioner om ett förhållningssätt. När vi skapar lärmiljöer måste vi också ge oss tid att bygga processer och öva oss på att ställa in  hörstyrkan, så den överensstämmer med det barnen ser i sin vardag. Det är nämligen det som ska ligga till grund för förskolan. Vi borde se en mångfald av idéer från pedagogiska miljöer istället för 100 fisktält eller likadana kuber, oavsett hur inspirerande idéerna kan vara. Barnen måste få inflytande över processen och kunna påverka valet av innehåll i lärmiljöerna.

Crutches
Foto: Anthony Crider (CC BY 2.0)
Som lärare behöver du inga kryckor. Du kan stå på egna ben.

Därför är det så glädjande med alla möten på SETT som bortanför föreläsningarna vittnar om att det jäser under ytan hos många pedagoger. Det växer fram ett sug efter ett framtidsorienterat lärande där barnens processerna är i centrum. Det växer fram en förändrad pedagogroll, och kanske är det också därför barn i större utsträckning när de börjar skolan gör uppror mot katederundervisning när de sätts i traditionella klassrum.
IKT handlar om förhållningssätt, barnsyn och samhällssyn, inte om bra appar. Ord som berörde mig i mina tankar är att det också kräver en förändrad lärarroll. En lärarroll som handlar om att våga undervisa utan kateder och läroböcker. Det vill säga vara pedagog utan kryckor. Den rollen i sin tur kräver modet av pedagogerna att våga axla det ledarskap som utmanar den traditionella synen på kunskap. Gemensamma mötesplatser  blir forum för nätverkande där ett framtidsorienterat lärande, relationer och dialoger hamnar i blickfånget. SETT blir  med andra ord mötesplats som ger oss vi inspiration och få  fina exempel som vi på hemmaplan vi kan utveckla verksamheten tillsammans med barnen i gemensamma lärprocesser. Det gör ingenting om vi gör fel, det viktiga är att vi vågar låta allas röster bli hörda. Det finns ett demokratiskt perspektiv som handlar om att alla barn ska ha rätt till multimodal teknik oavsett förutsättningar, men det kräver att vi pedagoger vågar agera tillsammans med barn på en gemensam arena.

Har du upptäckt den professionella pedagogen i dig själv?

Jag har länge funderat över hur vi som verksamma förskollärare växer in i vår yrkesroll och blir pedagoger i ett sammanhang. Den kunskap vi får med oss från utbildningen är en kunskap som sedan ska omsättas i den verksamhet som vi kommer arbeta inom. Vilka som finns runt om oss bestämmer hur pedagoger ska uppföra sig, vilken kunskap som ska presenteras i verksamheten och ledningen sätter också ramar för vad som är tillåtet att praktisera i sin yrkesroll. Att vara professionell innebär olika saker för oss beroende på var vi arbetar och i vilka sammanhang vi befinner oss inom. Den som är duktig inom ett sammanhang kanske får en helt annan roll i ett annat sammanhang. Precis som den som ibland kämpar för att bli accepterad för en barnsyn inom en verksamhet, kan få en helt annan roll om den vågar ta steget och byta arbetsplats. Pedagoger förväntas kunna praktisera mycket som är relaterat till tyst erfarenhet och fingertoppskänsla. Men omgivningen sätter ramarna för hur "huret" ska läras ut.
En del chefer styr med makt medan andra styr med pedagogik. Jag tror de flesta av oss mött chefen som anser att du inte får ha solglasögon när du pratar med föräldrar. Eller att du inte får ha joggingbyxor på arbetet. Förmaningslistan kan göras ganska lång. En del chefer strävar efter att istället ha medskapande pedagoger, som bidrar till att utveckla verksamheten och är mer tillåtande för hur pedagoger förväntas uppföra sig. Dock får ledningens val av förhållningssätt stora konsekvenser för vilken pedagogik som är accepterad. Har vi en gemensam samsyn som bygger på det kompetenta barnet behöver vi också ha en gemensam samsyn som handlar om lika värde inom arbetslaget. Helheten är viktig för att en gemensam barnsyn som bygger på demokrati ska kunna växa fram.

Vem ser du när du speglar dig?
Foto: Henry Burrows (CC BY SA 2.0)

För många år sedan hörde jag för första gången Birgitta Kennedy föreläsa om barnsyn, meningsskapande och förhållningssätt. Kennedy menar att då pedagoger lyckas se det vakna, nyfikna och kompetenta barnet får det konsekvenser för pedagogiken. Som relativt ny förskollärare tog jag fasta på den syn på skapande som presenterades inom Reggio Emilia och det blev många gruppmålningar, skapande projekt och glittriga sagoskogar. Vi jobbade mycket med demokrati och delaktighet i barngruppen, och barnen hade stort utrymme att vara delaktiga i verksamheten. Men arbetet med en bärande gemensam barnsyn i verksamheten och gemensam värdegrund hade kanske inte lika stort utrymme. I efterhand har jag reflekterat över hur jag då tolkade de 100 språken från den kunskap jag hade om bild, skapande och demokrati. Du kan läsa mer om hur vi gjorde i förskoletidningens temanummer om lärmiljö (2/16) där jag beskriver delar av det arbetet.

Vilka  pedagoger behöver kompetenta barn?
Foto: woodley (CC BY 2.0)

Mycket senare  har jag i min yrkesroll förstått  hur viktigt barnsynen och samsynen är i verksamheten. Att ha en gemensam värdegrund innebär att värdegrunden får ett starkt fäste i arbetslaget. För att  flera "hur"  ska kunna få plats i verksamheten krävs orädda pedagoger som vågar följa upp barnens tankar och idéer. För att organisera en verksamhet där barnens utforskande får ta plats och synas krävs det nyfikenhet och lyhördhet från pedagogerna. Vi behöver med andra ord en "synvända" som fokuserar både på lärmiljö och samtidigt sätter fokus på arbetslaget och arbetssättet i verksamheten. Det är stora skillnader på en barnsyn som bygger på barnet som är i behov av stöd och kompensatorisk träning som ex språkträning, kontra en barnsyn som utgår från tanken på att alla barn är kompetenta och har styrkor och förmågor som går att lyfta fram i verksamheten. Det kräver mer av pedagogen att hitta vägar för att alla barn ska kunna vara inkluderade i barngruppen. Du måste ta dig tiden att ta reda på inte bara barnets svårigheter och medicinska diagnoser utan också barnets styrkor och intressen.
Som pedagog väljer du om du vill vara den som förmedlar kunskaper utifrån en mer traditionell synvinkel, eller om du vill vara en aktivt och orädd pedagog som vågar följa barnens meningsskapande. det är svårare då det kräver med engagemang och anpassningar, men det är också givande och spännande att ge barnen tid att utvecklas i leken och utforskandet på förskolan. Ett aktivt pedagogiskt förhållningssätt kräver också att arbetslagen får tid och utrymme att planera och reflektera över barnsyn, förhållningssätt och värdegrund.


Under året som gått har jag fått möjlighet att vara medskribent i Linda Linders bok Pedagogisk miljö i tanke och handling. I mitt kapitel skriver jag om en miljö där alla barns perspektiv räknas och tillvaratas. I boken finns gott om fina exempel på hur en lärmiljö kan planeras med barns intresse och utforskande i fokus. Med andra ord finns det många praktiska exempel på hur många "hur" kan växa fram genom att erbjuda en rik lärmiljö för barn i förskolan.