Har du upptäckt den professionella pedagogen i dig själv?

Jag har länge funderat över hur vi som verksamma förskollärare växer in i vår yrkesroll och blir pedagoger i ett sammanhang. Den kunskap vi får med oss från utbildningen är en kunskap som sedan ska omsättas i den verksamhet som vi kommer arbeta inom. Vilka som finns runt om oss bestämmer hur pedagoger ska uppföra sig, vilken kunskap som ska presenteras i verksamheten och ledningen sätter också ramar för vad som är tillåtet att praktisera i sin yrkesroll. Att vara professionell innebär olika saker för oss beroende på var vi arbetar och i vilka sammanhang vi befinner oss inom. Den som är duktig inom ett sammanhang kanske får en helt annan roll i ett annat sammanhang. Precis som den som ibland kämpar för att bli accepterad för en barnsyn inom en verksamhet, kan få en helt annan roll om den vågar ta steget och byta arbetsplats. Pedagoger förväntas kunna praktisera mycket som är relaterat till tyst erfarenhet och fingertoppskänsla. Men omgivningen sätter ramarna för hur "huret" ska läras ut.
En del chefer styr med makt medan andra styr med pedagogik. Jag tror de flesta av oss mött chefen som anser att du inte får ha solglasögon när du pratar med föräldrar. Eller att du inte får ha joggingbyxor på arbetet. Förmaningslistan kan göras ganska lång. En del chefer strävar efter att istället ha medskapande pedagoger, som bidrar till att utveckla verksamheten och är mer tillåtande för hur pedagoger förväntas uppföra sig. Dock får ledningens val av förhållningssätt stora konsekvenser för vilken pedagogik som är accepterad. Har vi en gemensam samsyn som bygger på det kompetenta barnet behöver vi också ha en gemensam samsyn som handlar om lika värde inom arbetslaget. Helheten är viktig för att en gemensam barnsyn som bygger på demokrati ska kunna växa fram.

Vem ser du när du speglar dig?
Foto: Henry Burrows (CC BY SA 2.0)

För många år sedan hörde jag för första gången Birgitta Kennedy föreläsa om barnsyn, meningsskapande och förhållningssätt. Kennedy menar att då pedagoger lyckas se det vakna, nyfikna och kompetenta barnet får det konsekvenser för pedagogiken. Som relativt ny förskollärare tog jag fasta på den syn på skapande som presenterades inom Reggio Emilia och det blev många gruppmålningar, skapande projekt och glittriga sagoskogar. Vi jobbade mycket med demokrati och delaktighet i barngruppen, och barnen hade stort utrymme att vara delaktiga i verksamheten. Men arbetet med en bärande gemensam barnsyn i verksamheten och gemensam värdegrund hade kanske inte lika stort utrymme. I efterhand har jag reflekterat över hur jag då tolkade de 100 språken från den kunskap jag hade om bild, skapande och demokrati. Du kan läsa mer om hur vi gjorde i förskoletidningens temanummer om lärmiljö (2/16) där jag beskriver delar av det arbetet.

Vilka  pedagoger behöver kompetenta barn?
Foto: woodley (CC BY 2.0)

Mycket senare  har jag i min yrkesroll förstått  hur viktigt barnsynen och samsynen är i verksamheten. Att ha en gemensam värdegrund innebär att värdegrunden får ett starkt fäste i arbetslaget. För att  flera "hur"  ska kunna få plats i verksamheten krävs orädda pedagoger som vågar följa upp barnens tankar och idéer. För att organisera en verksamhet där barnens utforskande får ta plats och synas krävs det nyfikenhet och lyhördhet från pedagogerna. Vi behöver med andra ord en "synvända" som fokuserar både på lärmiljö och samtidigt sätter fokus på arbetslaget och arbetssättet i verksamheten. Det är stora skillnader på en barnsyn som bygger på barnet som är i behov av stöd och kompensatorisk träning som ex språkträning, kontra en barnsyn som utgår från tanken på att alla barn är kompetenta och har styrkor och förmågor som går att lyfta fram i verksamheten. Det kräver mer av pedagogen att hitta vägar för att alla barn ska kunna vara inkluderade i barngruppen. Du måste ta dig tiden att ta reda på inte bara barnets svårigheter och medicinska diagnoser utan också barnets styrkor och intressen.
Som pedagog väljer du om du vill vara den som förmedlar kunskaper utifrån en mer traditionell synvinkel, eller om du vill vara en aktivt och orädd pedagog som vågar följa barnens meningsskapande. det är svårare då det kräver med engagemang och anpassningar, men det är också givande och spännande att ge barnen tid att utvecklas i leken och utforskandet på förskolan. Ett aktivt pedagogiskt förhållningssätt kräver också att arbetslagen får tid och utrymme att planera och reflektera över barnsyn, förhållningssätt och värdegrund.


Under året som gått har jag fått möjlighet att vara medskribent i Linda Linders bok Pedagogisk miljö i tanke och handling. I mitt kapitel skriver jag om en miljö där alla barns perspektiv räknas och tillvaratas. I boken finns gott om fina exempel på hur en lärmiljö kan planeras med barns intresse och utforskande i fokus. Med andra ord finns det många praktiska exempel på hur många "hur" kan växa fram genom att erbjuda en rik lärmiljö för barn i förskolan.