Inspirerad av vem?

En pedagogisk lärmiljö kan organiseras på flera olika sätt. Ofta planeras lärmiljön av pedagogerna. Barnens intressen observeras innan möbleringen äger rum. Ibland är det kanske en utvecklingsledare eller en pedagogista som är med och utformar miljön efter önskemål från chefer eller pedagoger. Jag har en längre tid reflekterat över hur vi tillvara tar inspiration som vi läser om på nätet eller möter vid olika fortbildningstillfällen. Hur ofta köper vi nya idéer som verkar spännande och tar med dem in i vår egen verksamhet utan att riktigt reflektera över hur vi kan anpassa det till vår egen barngrupp. Om någon lägger upp en bild på en kub vill alla gärna prova och se hur barnen köper idén. Å vad spännande, detta måste jag prova tänker någon och vips så är lavinen igång. Kuben  är ett fint exempel på hur nätverkande kan tillföra inspiration till den pedagogiska miljön.

Foto: Linda Lindner
Här kan du läsa mer om kuben.

Vi hade tidigare ett nätverk där vi fick gå på studiebesök hos varandra innan det utökade kollegiet hade slagit igenom på samma sätt som idag. Inspirationen från studiebesöken skapade ringar på vattnet, inspirationen från de andra förskolorna påverkade utformandet av vår egen pedagogiska miljö. När jag tänker tillbaka slås jag av att nätverket fungerade ungefär som det utvidgande kollegiet fungerar idag. Nätverkande via nätet, är ett bra sätt att få idéer som kan användas vid organiseringen av lärmiljön. Det är viktigt att vi i planeringen av den pedagogiska miljön inte glömmer att utgå från vår egen barngrupp. Barnens intressen och utveckling borde vara det som ger oss inspiration i vardagen. Vi behöver använda barnens tankegångar som utgångspunkt när vi väljer vad miljön på förskolan ska innehålla. Linda Linder konstaterar i sin serie om pedagogisk dokumentation att många kollegor i början tyckte det var svårt att släppa på kontrollen och följa barnens idéer när de planerade den pedagogiska miljön.

Jag har en tid tillbaka reflekterat över hur vi skapar en struktur och gör synliggör den för barnen. Ofta strukturerar vi miljön utifrån ett vuxenperspektiv som handlar om hur vi tror att barnen ska kunna tillgodogöra sig en miljö, ex med hjälp av observationer. Vuxenperspektiv styr sedan möblering och utformning av lokalerna. Det är lätt att vilja skapa många hörnor och rum på en avdelning utifrån tanken på ett smörgåsbord, där barn lätt ska kunna se vad som finns i hörnorna och vilja inspireras. Det som finns i en hörna ska helst stanna där och får kanske inte flyttas mellan rummen för då blir det så mycket spring och oreda. Men har vuxna och barn samma förväntningar på miljön? Vet barnen hur innehållet i miljön ska användas?

Små barn har mycket rörelse i kroppen och behöver få röra på sig även inomhus. Genom att ta hänsyn till rörelsebehovet, kan ett lugn byggas in i miljön. Små barn älskar att packa resväskan och gå på utflykt eller promenad även inne, det är en viktig del av leken att få duka upp en picknick i byggrummet eller matrummet, även fast det finns en bokhörna där. Vågar vi tillåta stök och stoj inne och låta prinsessklänningarna följa med in i byggrummet, eller säger vi åt dem att städa först, innan de kan börja en ny lek. Om vi pedagoger vågar lägga vårt eget behov av ordning och reda åt sidan kan kreativiteten och leken få mer svängrum i förskolan. Ett pedagogiskt förhållningssätt kan bygga på att säga ja till barnen och låta barnen få mer utrymme i verksamheten. Det kräver också att pedagogerna väger sina egna normer i förhållande till barngruppens behov. Måste det städas flera gånger varje dag? Om det är mycket saker är det kanske dags att prioritera och skapa en struktur i ordningen, och fundera över hur mycket material barn och pedagoger kan överblicka utan att det upplevs som stök.

Bilder begränsande eller inspirerande?

En bygghörna med lådor som är överblickbara, förenklar för barn att sätta igång ett eget skapande, Att barnen kan se och förstå hur sakerna ska användas, kan sporra barnen att använda materialet. För barn som har svårt att föreställa sig vad som finns i lådan, kan det underlätta för bygglek att se vad som finns att jobba med. Bilder kan ge inspiration, men de kan också begränsa om man vill bygga precis likadant som på bilden. Det viktiga är dialogerna och kommunikationerna mellan barn och barn, eller barn och pedagoger. På samma sätt är det viktigt att barnens intresse får styra innehållet i miljön när vi köper nytt material och planerar vad de olika rummen ska användas till. Vågar vi följa barns rörelsemönster och tankesätt kan en spännande utveckling av leken äga rum. Genom att skapa möjlighet för både rörelse och kreativitet kan vi bygga in en växelverkan mellan rörelse och koncentration. Denna ständiga rörelsen i leken böljar fram och tillbaka och behöver finnas med som en ledstjärna när vi planerar den pedagogiska miljön.