Vem bestämmer vad?

Under en tid har jag reflekterat över hur vi organiserar innehållet i den pedagogiska miljön. hållpunkter på dagarna som styr hur mycket tid de olika momenten har till förfogande. Både inom förskolan och skolan är det viktigt för pedagoger att ha planerad verksamhet med målstyrning, aktiviteter och olika projekt. Ofta är tidsschemat tajt och det är många aktiviteter per dag som ska hinnas med. Tiden, ordningen och rutinerna i förskolan är starkt strukturerade och det finns Elisabeth Hultman Nordin menar att en förklaring till att regelverket i förskolan är så starkt beror på vår västerländska kultur och vårt lands strikta behov av ordning och rutiner. Hon menar samtidigt att pedagoger oftast värdeskattar mänskliga aktiviteter högt, för att vi helt enkelt lärt oss att mänskliga aktiviteter är mer betydelsefullt än relationen till tingen runt omkring oss. Barn, menar hon, närmar sig materiella saker på ett mer direkt sätt. Alla rum eller miljöer som vi är i inbjuder till olika upplevelser och barn närmar sig det ögat söker sig till eller det som de finner fascinerande. Hur vi skapar möjlighet för lärande är viktigt att reflektera över. Hur kan det finnas möjlighet för både fria aktiviteter och mer styrda aktiviteter i verksamheten? När barn blir fascinerade av ljus eller vattnen eller är mitt inne i en lek vilka möjligheter finns det för barnen att få fortsätta utforska. Måste barnen bryta mitt i något, för att en fast rutin som lunch snart kanske ska äga rum, precis när de börjar leka ute på gården eller finns det andra lösningar som pedagoger kan arbeta fram för att barnen ska få mer tid att vara mitt i det de håller på med tills de gjort klart.

Hur mycket möjligheter får barnen?
Foto: Fredrik Larsson (CC BY-NC-SA 2.0)

Hur kan  vi pedagoger lära oss att se det barnen ser i relationen till sin omvärld och skapa möjligheter till upptäckande som inte är beroende av tiden? Vågar vi öppna för oväntade möjligheter som dyker upp när barn fascineras av något ex ute, även om det kanske faktiskt innebär att vi får välja bort planerade aktiviteter för att skapa tidsutrymme. Pedagogisk dokumentation är ett redskap som kan hjälpa oss se det barnen ser. Genom filmer och observationer kan vi försöka se det som vår vuxenhet gärna väljer bort. Att försöka se detaljer är svårt för den som inte är van, men genom att följa barnet kan vi också komma bortanför det vuxna sättet att resonera. Jag slås av att vuxna som ofta har bråttom kanske tom passerar det som inbjuder barn till fascination, och inte ens lägger märke till det för att vi lärt oss stänga av intryck runt om oss. Dokumentationen kan hjälpa oss att inte dela upp lärandet i nyttiga eller onyttiga aktiviteter, och skapa naturliga lärprocesser som inte så hårt styrs av den vuxna blicken.  Barns relationsskapande till tingen kan pedagogerna utveckla till lärprocesser, och mer utforskande. Men om det ska vara möjligt måste vi också öppna för möjligheter att ta vara på barns utforskande, och barns perspektiv på vardagen. Meningsskapande sammanhang tror jag kan betyda olika saker för olika personer. Därför är det viktigt att vi också ser lärande utifrån ett helhetsperspektiv. Där barns hela kulturella sammanhang finns med.

I dagarna tittade jag igen på en film från Reggio-Emilia som jag sett flera gånger. Något jag slås av när jag tittar är förhållande till tiden, oavsett om det handlar om dukning eller morgonmöte får barn ta plats. De får utrymme att diskutera och skapa egna lösningar mitt i verksamheten.Barnen ses som självklara medborgare i en kultur, deras åsikter är viktiga och något att ta vara på. Det är intressant att jämföra med vår kultur och fundera över vilket utrymme barns meningsskapande får i vår kultur. Hur Barn idag förflyttar sig i allt större utsträckning mellan kulturer och de möter dagligen en strid ström av intryck, barn är duktiga på att bearbeta information och intryck och skapa sammanhang. Men är vi pedagoger och andra vuxna finns där och är intresserade av vad det innebär att vara barn idag. Även om vi ser på barn som kompetenta undrar jag vilka värderingar som dominerar i förskolan. Hur skulle kvalitén på lärandet i förskolan se ut om vi i ändå större utsträckning utgick från barns lärande via meningsskapande sammanhang. Ett helhetsperspektiv på lärande bereder stora möjligheter för ökade ämneskunskaper, även fast lärandet inte styrs av ämneskunskap där pedagogen planerar för ett lärande som barn ska uppnå. Om vi utgår från förmedlingsundervisning eller barnperspektiv när vi planerar en verksamhet, får betydelse för hur vi skapar aktiviteter och lärprocesser i förskolan. Det får också betydelsen för kvalitén och erfarenheter som barn får av lärande.