Låt historien berätta

Inspirerad av en annan bloggtext, med rubriken berättelsen om den goda läsningen, drar tankarna iväg med mig. Mina vänner skriver om litteracitet, att det är viktigt att hitta en öppning till texten om du vill locka till läsning. Under några veckors tid har vi diskuterat läsning på twitter, mesta dels barnböcker, men även annan läsning. Det är diskussioner som alltid lockar till läsning, i nästan alla sammanhang. Bloggtexter om böcker drar till sig läsare, och vi talar ofta varmt om böckerna.

Näcken - en berättelse av många
Bild: Näcken, Ernst Josephson, 1882
Foto: Nils Stellansson (CC BY-ND 2.0

Men det är viktigt att vi också uppmärksammar berättandet. Förutom böcker tänker jag på sägner och folktro. Berättelser som vandrat från människa till människa och familj till familj. I helgen var vi på midsommarfirande, vi fick lyssna till berättelsen om varför vi firar midsommar och fick också en inblick i de nordiska grannländernas midsommarfirande. En duktigt berättare fångade publiken med berättelsen om Lövmannen, hur de klädde de in en man med löv, hela mannen täcktes från topp till tå av björklöv. Fascinerad tittade jag på dottern som rycktes med av berättelsen, allt eftersom berättaren lät berättelsen ta form. Efteråt tänkte jag i mitt stilla sinne på hur viktigt det är att vi även för denna typ av berättelser vidare till nästa generation. Att några utav oss ställer upp som eldsjälar och låter historien leva. Även om alla inte dansar folkdans, känns det viktigt att stanna upp och låta sig fångas av historien om midsommarstången, historien om Näcken.

Hur berättar vi och levande gör traditionerna för barnen vi möter, där har vi alla ett ansvar, att inte glömma att berätta, bara för att vi lever i en annan tid. Det handlar om att veta sitt ursprung, att kunna sin historia och att berätta den för nästa generation, att hålla berättandet levande. För oss som är unga idag tycker jag det handlar om att bevara berättandet, även då samhällsbilden förändras. Sagor och Sägner omskapas av berättaren som ger historien liv med ordval och engagemang. Jag hoppas att vi är fler som tänker så, annars finns det kanske en risk att berättandet dör ut med eldsjälarna.

Ni som är lärare jag hoppas ni tar chansen och upplever det som finns i bygden, med barnen. Det som kanske är självklart för vår generation, men inte nödvändigt vis för nästa generation. Berätta och levandegör den kontext ni verkar i, bjud in någon som kan skapa samband och levandegöra historien. Eldsjälar i det här sammanhanget tänker jag är de som håller byggde historien levande, de som bjuder in skolklasser för att visa hur vi levde förr i världen, många är de som lägger ner mycket tid och omsorg på att bevara en historieskatt för nästa generation. Jag fick mig en tankeställare när några eldsjälar i min närhet, berättade att de har svårt att locka den yngre generationen, Jag har haft många duktiga berättare runt mig i min närhet under min uppväxt, så många att det är lätt att ta en del traditioner för självklarheter. Därför hoppas jag att jag kanske kan locka några fler att engagera sig att berätta och levandegöra  traditioner genom det muntliga berättandet.