Kalvar och hundraåringar
Under en promenad på vackra Kinnekulle lyssnar vi på tystnaden i skogen som breder ut sig runt våra fötter. Samtidigt som jag andas in doften från ramslöken som fortfarande doftar trots att den blommat över för länge sedan. Ett naturreservat breder ut sig framför mig och vi förklarar för dottern att även om vi mot förmodan skulle hitta svamp får vi inte plocka den eftersom vi befinner oss i ett naturreservat. Hon frågar fundersamt när skogen egentligen tar slut och vi vandrar vidare över stock och sten. Det enda som stör friden är mördarsniglarna som hittat in bland de hundraåriga träden och det känns ledsamt att se dem där, efter en stunds vandring slår vi oss ner för en fikapaus. Att se sniglar i en gammal skogsnatur som funnits i många hundra år känns onekligen både fel och märkligt. Jag hinner reflektera över att människans levnadsvanor tagit över ganska mycket av vårt avlånga land. Mördarsnigelns intrång i en hundraårig natur blir en påminnelse om att avstånden krymper, en hållbar miljö vad betyder det egentligen när det gäller bevarande av skog och natur? Frågan är hur rädda vi är om allemansrätt och natur. Kommer det finnas orörd natur om 50 år och kommer vi värdesätta det när vi uppfostrar kommande generationer. Förstår vi vilken förmån allemansrätten är? På Kinnekulle betar får och kalvar för att naturen inte ska växa igen och djuren får ströva fritt i hagarna. Under vårt fikastopp betar kalvarna betar strax intill i hagen och friden störs mest av en katt som stillsamt betraktar oss från huset tvärsöver vägen. |
| En kalv med hela livet framför sig |
Vi plockar upp kameran och fotograferar kalvarna, och jag tänker att detta är sommar och livskvalitet. Att stå på nära avstånd och betrakta nästan nyfödda kalvar är inte alla förunnat. Frågan är vad som är livskvalitet egentligen, värdesätter vi det lilla vi har runt omkring oss eller måste semestern vara fylld av nöjen och utlandsresor. Under diskussioner på Twitter samma vecka fylls flödet av tweets från nöjesfält och utlandsresor, och det känns som att många väljer att fylla semestern med nöjen och upplevelser. I relation till mördarsniglarnas framfart i skogen, funderar jag återigen över vad som är viktigt för att finna ro. Är det häftiga nöjesupplevelser eller är det helt enkelt att lära sig uppskatta det lilla i vardagen. Det vi tar för givet är gratis är faktiskt inte gratis om vi människor inte uppskattar det och lär kommande generationer att finna vila i naturen. En skog kan vara magisk men för den ovane skogsbesökaren kan en skog vara en ganska skrämmande upplevelse. Därför undrar jag när gav du dina barn en naturupplevelse sist utanför ett besök på minizoo eller en djurpark? Vår svenska natur är väl värld ett besök och allemansrätten är en stor tillgång.
Det som ligger runt knuten
Under semestern har jag funderat över varför vi stänger av sociala medier och söker vila i olika former. Framför allt funderar jag över varför vi gör det bara på sommaren? Borde det inte vara viktigare att sträva efter att hitta jämn vikt i vardagen, istället för att varva ner några semesterveckor på sommaren? Semester i sig är inte oviktigt, men innehållet i semestern och våra levnadsvanor kanske vi alla borde fundera över lite oftare istället för att vara rädda för att vi tillbringar för mycket tid på sociala medier. Att värdesätta vår omgivning är betydelsefullt, att lyssna till vad barnen vill göra på semestern kan innebära att semestern får ett annat innehåll än vad som var tänkt från början. Innan vi åkte ut på camping läste jag en artikel i en campingtidning som handlade om att lyfta barnens önskemål, att ge barnen tid under semestern och låta de vara med och påverka utformningen av semestern. Något jag tycker är ett bra råd, ge barnen tid och möjlighet att välja lite. Upptäck det som ligger runt knuten, kanske hittar du utflyktsmål du inte tänkt på, eller upplevelser. |
| En stilla promenad i en trollskog |
Under vår husvagnsvistelse på en vildmarkscamping var merparten av gästerna mor- och farföräldrar. De flesta hade sina barnbarn med sig och gav barnen tid att bada och njuta av blåbärsplockning och fisketurer. Vid diskbaljan diskuterades de bästa förutsättningarna för att fisken skulle nappa i sjön och vart det fanns mest blåbär i skogen. En sak som ofta återkom var badtemperaturen i sjön och vad barnbarnen ville göra. Att ge barnen tid är något vi yngre kanske har en tendens att glömma i vardagen och på semestern. Är det så att vi glömmer bort det självklara om vi inte värdesätter det, vi som är födda på 70-talet och framåt har vuxit upp med håll Sverige rent kampanjer kanske har det lett till att vi tar vår egen natur för given. Här kan vi lära mycket av den äldre generationen som har ett annat tidsperspektiv.
 |
| Foto: Skaparn Visdom genom generationsmöten på en camping? |
Krävs det visdom för att värdesätta avkoppling i en miljö som bjuder på mycket naturupplevelser men inte så mycket nöjen? Måste vi ha förströelse hela tiden eller kan vi lära oss koppla av i naturen fortfarande om vi vi lyfter blicken och börjar se det vi har framför ögonen innan det blir ändå mer påverkat av konsumtionssamhället? Tillsammans behöver vi värna om naturen och tiden vi har tillsammans för att kunna varva ner tillsammans.
