Lucka 22 - #Stafettjulkalendern

Lucka 22 i #stafettjulkalendern

Max Velthuijs: Grodan och främlingen

Så har det åter blivit dags för mig att bidra med ett boktips i #stafettjulkalendern. Denna gången tänkte jag överlåta lucköppningen till min dotter som vill tipsa om sin favoritserie. När jag frågade henne vilken bok hon skulle välja, tänkte hon en lång stund och satte sig sedan och tittade på alla böcker som vi nyligen rensat bort från hennes bokhylla. Hon valde sedan boken hon har ritat och sytt två  figurer till efter egna mönsterbilagor. Den ena figuren är tillverkad i syslöjden och den andra i en god väns systuga. Hon har också byggt lekmiljöer i form av hus med papper och kartong, samt tillverkat figurer i papper för att kunna leka och återberätta sagan i lekform. Dagens gemensamma boktips från oss är serien om Grodan och hans vänner (Max Velthuijs). En bokserie som varit både dotterns och min egen följeslagare i många år. Böckerna finns på många språk och är lätta att ta till sig. Jag tycker böckerna öppnar för filosofiska samtal om vänskap och känslor med barnen och jag har använt dem som samtalsunderlag både i samlingen och vid bokläsningen i allmänhet.

Grodan - sydd som ett eget gosedjur

Luckor av mig i #Stafettjulkalendern

2013 - Lucka 14
2014 - Lucka 14
2014 - Lucka 22

Lucka 14 - #stafettjulkalendern

Lucka 14

Mitt bidrag till #stafettjulkalendern är boken Hallå hur gör man skriven av Christian Eidevald.  I boken systematisk analys för utvärdering och utveckling i förskolan beskriver författaren hur man kan genomföra systematiskt kvalitetsarbete i förskolan. I skollagen står det att förskolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och att utvecklingen ska dokumenteras och analyseras på ett vetenskapligt sätt. Men vad innebär en vetenskaplig grund frågar Christian och hur kan man systematisera dokumentationer på ett vetenskapligt sätt?

Ja vad innebär en vetenskaplig grund och varför behöver förskolan vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet? På sociala medier deltog jag i en diskussion om ämnet, där någon ställde frågan, var börjar man och hur ska man veta vad det innebär. Hur gör man för att omsätta innehållet i forskningen i sitt eget arbetslag och förskolans verksamhet.



En väg är att börja diskutera vad en genomtänkt barnsyn kan innebära för ett arbetslag. Att avsätta tid för pedagogisk reflektion är en god början, med hjälp av diskussionsfrågor kan innehållet verksamhetsanpassas. I bokens första del finns en välskriven beskrivning över förskolans förstärkta uppdrag. Den andra delen handlar om förskolans praktik och den tredje delen, ställer frågan vad en analys, är eller kan vara, utifrån förskolans förstärkta uppdrag. Att avsätta tid för att diskutera förskolans förstärkta uppdrag och tillsammans orientera sig i olika inriktningars betydelse för verksamheten är en kvalitets satsning som också ger resultat i det praktiska arbetet i barngruppen. Jag tycker det är oerhört viktigt att de metoder vi väljer att använda i förskolans arbete är vetenskapligt förankrade och att pedagogerna vet vilken barnsyn de bedriver sitt arbete utifrån. Boken är välskriven och lätt att till sig för den som är ovan att läsa litteratur om vetenskaplig inriktning.

I texten på bokens baksida står det att boken riktar sig till dels studenter på förskollärarprogrammet dels till förskollärare och förskolechefer som vill utveckla ett systematiskt kvalitetsarbete. Jag hoppas att fler får upp ögonen för denna pärla till bok.

Luckor av mig i #Stafettjulkalendern

2013 - Lucka 14
2014 - Lucka 14
2014 - Lucka 22

Guldstunder i förskolan

Läser goda vännen Linda Linders inlägg om guldstunder i förskolan. Linda beskriver innebörden med uttrycket som något man upplevt efter en längre tids arbete i förskolan. Det kan vara något man är stolt över eller något som betytt mycket för en som pedagog. För mig är begreppet nära förknippat med kommunikation. Eftersom bloggtexten hos mig sätter avtryck och lämnar eftertankar ställer jag frågan på twitter: vad guldstund kan innebära för pedagoger i förskolan? En del pedagoger beskriver det som något som händer mötet mellan mig som pedagog och barnen. Guldstund kan också beskrivas som stunder då verksamheten möter barnens tankar och behov. Någon annan beskriver det som ögonblick där eleverna visar och bekräftar kommunikation mellan varandra.



För mig är guldstunder nära förknippat med kommunikation och relationsskapande, något jag tycker är viktigt i förskolans verksamhet. För många barn är kommunikation och relationsskapande något som kommer av sig självt med stöd från omgivningen, men inte för alla. De senaste åren har jag arbetat med förskolebarn som har behov av särskilt stöd. Arbetet har  tillsammans med studierna till specialpedagog, förändrat och fördjupat min kunskap om alternativ kommunikation, som ex bildstöd och TAKK. Ibland blir jag smärtsamt medveten om att alla barn inte får den självklara rätten till kommunikation som de borde få i förskolans verksamhet. Som förskollärare och blivande specialpedagog anser jag att relationsskapandet är nödvändigt i förskolans verksamhet för att skapa möjlighet till utveckling och lärande. Min uppfattning är att kommunikation är viktigt för att det ska uppstå samspel och lärandeprocesser. Samspelet blir en del av navet i verksamheten och ju mer vi kan arbeta med relationerna i barngruppen, desto bättre förutsättning för delaktighet och lärprocesser skapar vi. Barn behöver få tid att uttrycka sina tankar och behov i förskolans verksamhet, inte vid enstaka guldstunder utan hela tiden.

Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen
i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. (lpfö 98/10)

Alla barn skapar inte lika enkelt kommunikation utan behöver pedagoger som med hjälp av pedagogiska insatser arbetar med relationsskapandet i gruppen mellan barn och mellan barn och vuxna. Vi behöver öka kompetensen om hur kommunikation och samspel kan skapas i en barngrupp. Idag läser jag i många sammanhang på sociala medier att det är ont om tid i barngrupperna och att förskollärare tycker att de har svårt att hinna se och möta barnen, bland annat på grund av stora barngrupper. Vågen av missnöje är ibland stor och drar lätt med sig en negativ tendens att skildra förskolan. Linda Linder ställer frågan Hur vi skapar en professionell relation till barnen där barns sätt att kommunicera ligger till grund för verksamheten?  I mina ögon är det en mycket viktig fråga. Hur bygger vi en kommunikativ miljö i förskolan där alla barn blir sedda och förstådda blir min följdfråga?

Konventionsstaterna erkänner att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. (ur paragraf 23, barnkonventionen)

En Guldstund för mig kan vara när ett barn på något sätt kommunicerar med omgivningen. Ett sådant tillfälle kan vara när ett barn kan säga mitt namn med ett glatt leende, efter att ha försökt forma det med skrift eller läten, men inte kunnat forma orden. Eller känner igen sitt eget namn och vill kommunicera. I den bemärkelsen blir själva kommunikationen viktig och en bekräftelse för mig på att barnen förstått något jag försökt visa eller lära ut. Det är oftast en aha upplevelse i ett sammanhang för barnet, men en händelse som uppstår efter en längre tids arbete i verksamheten.

I förskollärarens roll ingår ansvaret för verksamheten, ansvaret för säkerheten och ansvaret för barnen och verksamhetens växande. Gruppen får i det sammanhanget stor betydelse, Hur vi skapar professionella relationer blir en viktig del i förskolans verksamhet att reflektera över. Förskolan är den första institutionen som barn möter i ett samhälles- och skolperspektiv. Förskolans bemötande och förhållningssätt blir viktiga för barn och familjers upplevelse av förskolan. Det är därför viktigt att vi lyfter alla människors lika värde och verkar tillsammans för att barnen ska få en positiv förskolevistelse. Förskollärare möter barn från olika förhållanden och förskolan ska erbjuda alla barn en likvärdig förskolevistelse.  Det handlar inte bara om att vi ska veta vad som ingår i professionella relationer ifrån styrdokumenten utan lika mycket om att vi behöver konkretisera innebörden i vad relationsskapande i förskolan kan innebära för professionen och barns delaktighet i verksamheten. I relationsskapandet är det viktigt att kunna skilja på professionella och privata erfarenheter. Det är också viktigt att ha fokus på uppdraget. Vi ska dock vara medvetna om att vi har ett ansvar för att skapa ett aktivt relationsbyggande i förskolan som möjliggör barns rätt till aktivt deltagande i förskolan, oavsett förutsättning. Därför behöver vi kunskap om hur vi ska hantera relationer i olika form i förskolan. I det sammanhanget blir det mycket viktigt att höja kompetensen om kommunikation, samtal och samspel i förskolan.