Fiskfångsten - språkutvecklande arbetssätt i förskolan

Språkutveckling

Efter att ha varit på en intressant studiedag som handlande om språkutveckling och språkutvecklande arbetssätt i klassrummet känns det intressant att jämföra språkutvecklingen i skolan med förskolans sätt att arbeta med språkutveckling. Katarina Lycken Rüter  berättade om arbetet med Ankomsten, ett språkprojekt som ledde till att hon och hennes kollega blev nominerad till Guldäpplet. I föreläsningen berättade hon om betydelsen av att arbeta med bilderböcker, bilderböcker kan vara nyckeln till att få igång det muntliga språket, när de utmanas att berätta om bilderna. Mina tankar gick till alla föreläsningar jag varit på under de år jag arbetat i förskolan som handlat om språkutveckling.  Det är spännande att se likheter och skillnader. Jag funderar över om det finns en röd tråd i arbetssättet med språkutveckling som sträcker sig från förskola till skola. Hur lägger förskolan grunden till språkutveckling och hur kan vi knyta samman språktråden från förskoleålder till gymnasieålder?

På eftermiddagen lyssnade jag på en föreläsning som handlade om språkutveckling för barn i yngre åldrar. Anna Lena Holm föreläste om sitt arbete med nyanlända elever. Hon berättade och visade exempel på hur hon och hennes kollega arbetat för att hjälpa barnen sätta faktatexterna i ett sammanhang. När föreläsaren nämnde att barnen påverkades av förförståelsen och att det förenklades av att de hade bilder som stöd för skrivande och berättande, drog jag återigen paralleller till förskolan. Flera av föreläsarna under dagen benämnde att det krävs träning för att ställa språkutvecklande frågor runt en text. Jag började tänka på ett tillfälle när vi pratade om samlingen och samtalsutrymme under samlingen med de äldre förskolebarnen.Vi arbetade under en  vårtermin extra mycket med att ställa språkutvecklande frågor runt bilderböcker och samtalade om bilder som fanns i böckerna. Barnen associerade till sin omgivning och började samtala om olika händelser och sammanhang. Under en samling berättade de  att de tyckte det var svårt att ställa frågor om saker och händelser de funderade över. Det svåra var inte att svara på frågor utan att ställa frågorna. De ville gärna ställa frågor men visste inte riktigt hur de skulle ställa dem.


Fiskefångsten

Vi tog en för barnen välkänd övning där de brukade fiska upp fiskar, med olika sånger på baksidan och utökade valet till olika frågor. En del fiskar hade en sångtitel på baksidan andra hade frågor på baksidan. En del var instruktioner där barnen skulle hämta saker i en viss färg. Andra val handlade om att svara på berättande frågor, eller beskrivande frågor. Några av barnen målade våra fiskar och andra barn valde innehållet på frågorna.

Att få ställa frågor

Förskolan är van att arbeta reflekterande och utforskande. Vi är vana att ställa frågor om olika aktiviteter, att kolla om barn kan alla svåra ord när vi läser böcker. Vi är duktiga på att ge utrymme att prata om bilderna, men frågan är om barnen får samtalsutrymme? Om vi läser böcker eller lyssnar på barnen när de diskuterar vardagssamtal, hjälper vi dem att knyta texten till den omgivning de befinner sig?. Hur arbetar förskolan med att utveckla barnens egen referensram och knyta samman den med läslust. När barn inte vill läsa, tar vi reda på vad det beror på? När barn är tysta frågar vi efter deras tankar? Ett språkutvecklande arbete handlar om att knyta trådar mellan det sammanhang barn befinner sig i och utmana deras tankar och språk så att de kan utveckla sitt språk ytterligare lite till. Att kunna använda sitt språk i ett skolsammanhang kräver att vi än mer ser barnens lust och vilja och ger dem mandatet att bli lyssnade på. Det kräver att vi tar reda på vad de kan och vet om olika ämnen. Att vi aktiverar det de redan kan och hjälper dem sätta ord på de erfarenheter de redan har.

Är det så att både förskola och skola är bra på att hjälpa barnen/eleverna med beskrivande ord. Med berättande texter och och fakta texter, men mindre bra på att tidigt lära barnen associera den lästa texten till det sammanhang de själva befinner sig i? Hur tar vi vara på barnens eget tänkande och utmanar det till läsförståelse?

--|--

Läs mer om Anna Lena Holm via DuoAB, Anna och Biljana

Hur uppstår kunskap

Under de senaste dagarna har jag funderat över vad kunskap är och hur kunskap uppstår.
Är kunskap statisk eller något vi förmedlar till varandra. Uppstår kunskap i dialog med andra när vi lär in nya upptäckter. Eller kan du på egen hand upptäcka och bilda dig erfarenheter som inte kan förmedlas enbart med hjälp av talad kommunikation. Att fundera över hur vi lär oss och kommunicerar med varandra är fascinerande. Vad är grunden för att vi ska lära oss och vad är viktigt att lära sig för att utvecklas till en så bra människa som möjligt? Jag har inte mer svar än någon annan, men föredrar att tro att kunskap uppstår och bildas i miljöer som gynnar lärande. Hur skapar vi miljöer som gör att vi lär in nya erfarenheter så bra som möjligt. Att kunskap bildas när vi lär oss utifrån den förståelse vi bär med oss i vårt gemensamma bagage. Därför gäller det att lära sig av varandras erfarenheter och upptäcka olika sätt att tänka. I de olika erfarenheterna och synsätten hittar vi spännande lärprocesser att utmana barn och vuxna i. Kunskap skapar vi tillsammans när vi lär tillsammans och visar att det finns olika sätt att betrakta världen. Livsvärlden vi vistas i är vår gemensamma erfarenhetsram. Därför är det så viktigt att utmana varandra att lära nytt även om det vi betraktar som sanning.
Barnen och pedagogen söker kunskap tillsammans.
Foto: Kristianstads kommun/Claes Sandén (CC BY-NC 2.0)

Barn tänker på ett annat sätt än vuxna och kan vi skapa arenor där vi kan mötas uppstår spännande möjligheter att lära tillsammans. Utifrån detta blir det spännande att fråga sig vad som är viktigt att lära sig i förskola och skola. Vilka erfarenhetsramar utgår vi från när vi lär ut kunskap?

Efter förra veckans förskolechatt om förskoleklass funderar jag ändå mer på vad vi lägger i begreppet kunskap och hur vi definierar vad som är viktigt för barn att lära sig.
Förskolan tänker ofta att en en kunskapande miljö uppstår i dialoger och gemensamt upptäckande baserat på att barn kan upptäcka kunskap med en vuxen. Vi uppmuntrar barns förmåga att upptäcka med kamrater och andra vuxna. Leken är ett sätt att lära in nya erfarenheter och leken har ett egenvärde för barnets egen skull. Skolan å andra sidan har en mer traditionell betoning på lärmiljö där undervisningen är det centrala som ska läras in. Leken har en central plats även i förskoleklass, men leken är annorlunda när barnen växer och blir större. Inget av synsättet behöver vara sämre än det andra utan det handlar om hur vi kan hitta sätt att förstå varandra. Skapa nätverk där vi diskuterar skillnader i sättet att se på pedagogik kan vara ett sätt att få djupare förståelse för varandras verksamhet. Mellan dessa olika sätt att bedriva verksamhet är det lätt att det uppstår missförstånd och att vi tycker att samverkan mellan skola och förskola kunde vara bättre.

Ska vi lära av varandra i olika skolformer måste få börja med att definiera och diskutera vad kunskap och undervisning betyder i respektive verksamhet. Då kan vi mötas och som nästa steg börja diskutera hur samverkan mellan förskola och skola borde se ut.

Vems fel är det?

Jag följer debatten om ordning och reda och vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det känns som en infekterad debatt när skolproblematiken skylls på att det är besvärliga föräldrar och attityder som är skolans största problem, främst på gymnasium och högstadium.

Inte heller tror jag det är så enkelt att för mycket dataspel är orsaken till dåliga skolprestation.  Dataspelet blir en syndabock som egentligen står för något helt annat. Enligt Pisa och Tomas Tobé skolkar svenska ungdomar mycket och kommer för sent till lektionerna. Att förknippa detta med att det är dataspelande som gör att tonåringar är uppe sent på kvällarna är att göra det väl enkelt för sig. Kanske är det på sin plats att vi istället sätter fokus på relationer och tid med våra barn. Det är mycket vi ska hinna med på kvällen, så som sport, tränande och andra intressen. Ett allt snabbare tempo i samhället påverkar allt fler familjer. Att fastna i ekorrhjulet är lätt. Ska vi titta på orsaker till att läsförståelse sjunker bör vi spegla hela samhällsbilden. Att skylla på dataspel är att göra det väl enkelt för sig. När man väl fastnar i dataspelande ligger det förmodligen en rad svårigheter bakom innan dataspelandet blir ett faktum och man riskerar att bli exempelvis hemmasittare. Det finns många exempel på hur dataspel gynnar barns lärande. Det digitala livet är en del av vardagen och det är snarare frågan om hur vi använder det på så positivt sätt som möjligt.
Virtuell eller augmented?
Emmanuel Gadenne (CC BY-NC-SA 2.0)

Med stigande intresse har jag läst Skolverkets längre artiklar om elevhälsan och fokus på att förebygga skolsvårigheter som förstärkts i senaste skollagen. Genom att satsa på att arbeta med hela skolvardagen tror jag eleverna lyckas bättre. Att satsa på förebyggande insatser som genomarbetade värdegrunder och förhållningssätt bidrar till mer förhoppningar på att alla elever kan. Att satsa på att elevers fysiska hälsa känns också välkommet. Ett positivt klimat i skolan är en grund för en god lärandemiljö och det behöver vi.
En satsning som jag hoppas ger kvalité är ett synsätt som fokuserar på elevers starka sidor och stödjer när det finns behov av särskilt stöd.

Föräldrar gör så gott de kan och så mycket de kan för att hjälpa sina barn. Blir de besvärliga är det troligtvis för att det gått så långt att de tycker att skolan inte hjälper eleverna med det de ska. Samhället idag anser att föräldrar ska klara det mesta. Samtidigt som stödet till föräldrar till barn med funktionshinder nedprioriteras. De senaste åren har det funnits tendenser till att få stöd via LSS minskat. Många föräldrar vittnar om att vårdbidraget till barn i behov har blivit svårare att få, trots att samma behov funnits. Kalla fakta tog upp baksidan av LSS i sitt debattprogram i höstas. Nu ska föräldrarna även få ordning på barnens attityd i skolan. Med viss nyfikenhet undrar jag  Vilket ansvar har skola och samhälle när det gäller delaktighet? Ska föräldrarna lösa skolproblemen också ovanpå allt annat som räknas som föräldraansvar. När föräldrarna inte orkar, vilka lappar då ihop föräldrar som dukat under i kampen för sina barns skolgång. De ökade anmälningarna till skolinspektionen angående uteblivna stödresurser i skolan ger rätt tydliga signaler på att skolan sakta men säkert kapsejsar om ingenting görs för att förbättra situationen.

Vi behöver vi upprätthålla värdegrundens betydelse och fortsätta satsa på förebyggande åtgärder i skolan. Vi behöver satsa på den fysiska och psykiska hälsan och värna om hållbara livsmönster för alla elever. Vi behöver tillsammans arbeta in positiva förhållningssätt och bemötanden där förväntan på alla elever lyser igenom. Det går att nå med en bra samverkan mellan olika professioner och en tydlig organisation.