Föräldrasamverkan i förskolan

För ett tag sedan hamnade jag i ett intressant samtal som handlade om föräldrasamverkan. Vi konstaterade att ämnet inte diskuterats så mycket senaste åren och att det inte finns så många nyskrivna böcker som handlar om föräldrasamverkan. Förskolans läroplan betonar att det ska finnas ett samarbete mellan hemmet och förskolan. Alla som arbetar inom förskolan ska utveckla tillitsfulla relationer med föräldrarna och föra samtal om barnets trivsel lärande och utveckling i förskolan. Min erfarenhet efter en lång arbetstid i förskolan är att förmågan att skapa relationer växer fram utifrån ens egna erfarenheter av livet. Jag är privat förälder till ett barn med särskilda behov och när jag fått frågan vad jag saknat under vårt barns förskoletid - är svaret relationskompetensen och förståelsen för att alla familjer har olika livserfarenheter med sig in i bagaget när deras barn börjar förskolan.

Det går inte nog betona hur mycket kommunikationen mellan förskollärare och föräldrar betyder för den enskilda familjen. De förskollärare och barnskötare som lyckats läsa av vår dotters behov och skapa tillitsfulla relationer till henne, är de som förstått hur viktig kommunikationen och bemötandet varit för att det skulle finnas trygghet under förskolevistelsen. Det har handlat om enkla saker, som att förståelsen för hur hennes morgon varit. Eller att de har förstått att hon ibland behövt ha något gosedjur med sig till förskolan som trygghet. Det är inte alltid enkelt att skapa relationer till barn som uttrycker sig annorlunda språkligt, men det är nog så viktigt. Ofta utgår vi från våra egna livs och yrkeskunskaper när vi ska skapa relation till föräldrarna i verksamheten. En del personal som arbetar i förskolan är mycket noga med att barn ska ha på sig alla kläder som ligger på hyllan när de leker på gården. Men barn är olika varma och behov kan skifta från den ena stunden till den andra.

Alla som arbetar i förskolan har ett ansvar för dagliga samtal med föräldrarna i verksamheten. Därför måste vi våga möta föräldrarna i hallen, vid föräldramöten och vid öppet hus. Alla behöver inte leda ett föräldramöte, men varje gång du sätter dig ner hos en familj vid ett sådant tillfälle bidrar till att skapa goda relationer i verksamheten. Varje gång en pedagog tar emot ett barn på morgonen bidrar vi till kommunikationen mellan hem och förskola. När vi möter familjer med olika bakgrund är det vår öppenhet och nyfikenhet som bidrar till att skapa relationer. Ibland kan våra egna erfarenheter göra att vi fastnar i tankesätt som som bygger på att vi ska göra föräldern nöjd, språksvårigheter kan sätta käppar i hjulet och det kan vara svårt att finna en naturlig kommunikation med föräldrarna i verksamheten. Men ibland är det viktigt att våga utmana nervositet och osäkerhet för att man ska kunna få bra relationer till föräldrarna. Därför behöver varje förskola att diskutera vad ni gör för att era familjer ska bli sedda och lyssnade i er verksamhet.

LAB ett annat sätt av individuellt stöd - Del 3

När jag började skriva bloggserien om lågaffektivt bemötande - gjorde jag det utifrån de samlade yrkeserfarenheterna jag har från förskolan och skolan. Privat har jag länge använt mig ett lågaffektivt bemötande, då jag även är förälder till ett barn med funktionsnedsättningar. Jag har förstått  att det finns ett stort behov av fungerande verktyg och metoder som kan användas då förskolan möter barn med särskilda behov.

Ibland kan det vara svårt att veta var man ska börja när man ska utforma individuellt stöd i förskolan och det är lång väntetid innan en utredning startar när man behöver extra insatser till barn med särskilda behov. Med de resurser och ekonomiska ramar förskolan och skolan har idag har det också blivit svårare att få individuellt stöd i förskolegruppen och på fritidshemmet. Under tiden förväntas förskollärare och lärare i fritidshem ändå ge stödinsatser till barnen inom gruppens ramar. Många pedagoger slår knut på sig själva för att hitta lösningar som skapar en kreativ och inspirerande verksamhet. När man ser att ett barn i gruppen behöver individuellt stöd - anser många att bonuspedagogen har ansvaret för att tillgodose barnets behov i verksamheten. På fritidshemmet skapar man kanske en mindre grupp för barn som behöver särskilt stöd. Inom förskolan och skolan dominerar bilden av att det är barnet som har problem att anpassa sig till gruppen. Många pedagoger vet inte var de ska börja när de möter barn som ofta hamnar i konflikter och försöker lösa konflikterna utifrån sin egen uppfattning om konflikthantering.

Jag menar att vi istället behöver fokusera på hur vi kan hitta långsiktiga gemensamma metoder i hela verksamheten, för att förskolan och skolan ska kunna möta barns individuella förutsättningar och behov. Psykologen Ross Greene menar att barn gör rätt om de kan. Barn handlar utifrån den situation där de befinner sig och utifrån det sammanhang de befinner sig i. Om vi vill få barnen eller gruppen att ändra sitt sätt att agera, behöver vi förändra vårt eget sätt att planera verksamheten. Då får barnen vara delaktiga i det som händer. Tydliggörande pedagogik i form av AKK (alternativ och komplimenterade kommunikation) underlättar barns möjligheter att vara delaktiga och förstå det som sker i vardagen.

Inom förskolan och skolan dominerar bilden av att det är barnet som behöver stöd i gruppen. När ett barn är utåtagerande eller ljudkänsligt är första tanken ofta att barnet behöver punktmarkeras. Istället behöver vi t ex skapa tydliggjorda och ljudabsorberande miljöer, som är planerande utifrån barnens intressen, förutsättningar och individuella behov. Tydlig miljö och bra strategier hjälper barn förstå hur de ska fungera i en trängd och stressad situation, när de annars kanske skulle ha nypt eller slagit andra barn. Det är inte barnen som ska ändra sitt sätt att agera utan pedagogerna behöver skapa utrymme för en mer flexibel miljö i den befintliga verksamheten. Därför behöver förebyggande insatser vara en del av förskolan och fritidshemmet systematiska kvalitetsarbete.