Undervisning i förskolan - en självklarhet

Efter att ha läst Skolinspektionens nyss utkomna rapport, Förskolans pedagogiska uppdrag, funderar jag över varför själva ordet undervisning väcker så mycket ilska och avståndstagande hos pedagoger i förskolan.
Jag har läst och hört uttryck som "undervisning är inget förskolan ska syssla med" "barn måste få leka utan att pedagoger blandar sig i" och "använder vi lärandet i leken förstör vi värdet i den egna upplevelsen" på flera håll. Även Lärararnas tidning lyfter ut undervisningsbegreppet ur rapporten och anger det som problematiskt.

Många pedagoger menar att det inte är förskolans uppgift att undervisa och att barn lär på egen hand utan att vi som pedagoger behöver finnas där. Hur vi upplever undervisning beror det på vad vi förknippar undervisning med. Det kan vara minnen av den egna skolgången kantad av positiva eller negativa minnen. Eller någon nära väns upplevelse av skolgång. Eller medias framställning av skola och undervisning. Rapporten och diskussionerna som ägt rum i på sociala medier i kölvattnet efter den, visar att många menar att undervisning är något som hör hemma i skolans värld och inte förskolans.


Skollagen slår fast att undervisning ska ske i alla skolformer, dit räknas även förskolan. Skollagen definierar undervisning som målstyrda processer, ledda av lärare och förskollärare som syftar till utveckling och lärande. Inom förskolan skulle undervisning som målstyrda processer kunna jämföras med läroplanens stimulera och utmana barn utveckling och lärande. Stimulans och utmaningar kan dock ske på många olika sätt, men det är först när det medvetet riktas mot strävansmålen och blir en lärprocess, som vi kan tala om undervisning. Undervisning och lärande kan i sin tur beskrivas som nära förknippade med varandra.

Det jag tycker är mest väsentligt med resultatet är att många pedagoger har svårt att sätta ord på det lärandet som sker i vardagliga sammanhang. Det har svårt att skilja på lärande och undervisning och många menar förknippar undervisning med skolliknande undervisning. Rapporten lyfter också problemet med det starka fokuset på görande i förskolan. Planerade aktiviteter eller samlingar upplevs som ett kvitto på att det ett lärande sker,  barns egna erfarenheter och upplevelser av aktiviteterna används däremot mer sporadiskt till lärande. Barns egna görande ses mer sällan som något man kan använda i undervisningssyfte.

Därför menar jag att en ingång till att närma sig begreppet undervisning, är att sätta ord på det lärande som sker i den dagliga verksamheten till exempel i tamburen eller i den fria leken. Vi behöver lära oss fånga de undervisnings tillfällen som finns i vardagen. Vi behöver sätta ord på helheten utifrån innehållet i läroplanen. Vi behöver diskutera hur samtalen i hallen kan bidra till en lärprocess. Tar vi vara på barnens samtal under påklädningen eller i tvättrummet. Hur kan exempelvis påklädning bidra till en målstyrd process.


Förskolans pedagogiska uppdrag


Jag menar att vi därför också måste diskutera vilket kunnande som är viktigt för barn i förskolan. Vi måste komma bort från matematikhörnor och språkhörnor och se på lärandet ur ett större perspektiv. Pedagogernas uppgift är att erbjuda ett lärande som är roligt, meningsfullt och anpassat efter barnens och gruppens förutsättningar och intressen. Lärandet måste ses ur ett helhetsperspektiv. Förskolan ska präglas av det lustfyllda lärandet och det är pedagogernas uppgift att göra det roligt och meningsfullt. Att få erövra självständighet är också ett lärande liksom att våga kommunicera och formulera egna hypoteser till pedagogerna. Vinbärssnäckorna på gården är för barn något viktigt och spännande medan den ur ett vuxenperspektiv inte ses som speciellt viktigt. Att lära sig lyssna på barnen och lyfta deras frågor är en viktig process som kräver att vi ställer in "hörstyrkan" på rätt våglängd så vi ser på vardagen ur barnens perspektiv. Barn har rätt att få respons för de egna lärdomarna som sker via leken och meningsskapande aktiviteter.  De behöver få möta vuxna som ser deras möjligheter och stimulerar deras naturliga lust och nyfikenhet. Att barn får respons när de vill berätta om funderingar och frågor borde vara en självklarhet för alla som arbetar i förskolan.