Vikten av goda relationer

En längre tid har jag funderat över vikten av goda relationer i förskolan. Relationer är A och O för att kunna skapa delaktighet i en barngrupp. Ofta prioriteras inskolning högt i förskolan. Mycket tid viks åt att bygga en bra föräldrakontakt och skapa bra relationer mellan pedagog och barn. Mina funderingar handlar om hur vi följer upp de trådarna och arbetar vidare som pedagoger för att skapa delaktighet mellan barn/barn i gruppen och mellan vuxen/barn. Ingrid Engdahls forskning om toddlare (pdf) lyfter relationernas betydelse för barnets sociala utveckling. Pedagogernas förmåga att skapa varaktiga och djupa relationer har stor betydelse för hur barnet i takt med stigande ålder förmår att visa empati för kamraterna. Stora barngrupper påverkar pedagogernas möjlighet att bygga djupa och varaktiga relationer, dagarna är ofta fyllda av aktiviteter och pedagogerna ska räcka till många barn. Ändå undrar jag

Om inte pedagogerna i förskolan prioriterar relationsskapandet, vem ska då göra det? 

Den specialpedagogiska forskningen visar att förskolan ur historiskt perspektiv arbetat kompensatoriskt med att stötta barn i behov av särskilt stöd. Bla visar Fanny Jonsdottirs forskning att så mycket som 10 % av barnen i förskolan saknar kamrater, många får aldrig eller sällan möjlighet att knyta vänskapsband i förskolan. En viktig faktor för att kunna delta i socialt samspel, är att pedagogerna prioriterar och stöttar barnen när de visar intresse för att delta i leken eller socialt samspel med kamraterna. Frågan är bara

Hur förskolan arbetar med sociala relationer och om vi är medvetna om att alla barn inte på egen hand klarar att bygga vänskapsband.

De behöver vuxna som stöttar och visar hur man gör, alla barn kan kanske inte delta i socialt samspel eller alla kanske inte vill? Men oftast tror jag det handlar om att någon visar hur man gör och hjälper barnen knyta vänskapsband. Efter ett intressant samtal med en twittervän MiaESa om relationsskapandets betydelse påminde hon mig om att läroplanen till stor del är sprungen ur ett sociokulturellt sammanhang. På hennes blogg finns en intressant vinkel av vårt samtal.
Förskolans läroplan (och därför vårt uppdrag) utgår från ett socio-kulturellt perspektiv. Det vill säga, utgångspunkten är att lärande sker i sociala sammanhang. Goda relationer är alltså grunden till allt vi gör i förskolan och det är därför viktigt för oss att förhålla oss till i såväl omsorgsuppdraget, som i lärandeuppdraget. (från bloggen Barnkulturen, MiaESa)

Därför undrar jag vad tänker ni andra i förskolan om relationsskapande och hur arbetar ni förebyggande med sociala relationer? Varför ges inte relationsskapandet mer plats i förskolans verksamhet?

Matematiken finns överallt

Jag följer debatten om matematik i media med stort intresse. Hur viktigt är det att kunna algoritmer och bli duktig på att huvudräkning. Det är viktigt för att bli duktig i ämnet, men ska du förstå vad du behöver matematik till i vardagen tror jag faktiskt inte att bara algoritmkunskap hjälper. För att ämneskunskaper ska fungera i det verkliga livet krävs det ibland att du måste hitta intresset för ämnet. Du måste se matematikens eget språk i din omgivning. Ta matematik exempelvis hjälper det, att kunna räkna algoritmer och använda rätt räknesätt, när du väl ska använda matematikkunskapen i vardagen?

Jag tror att det krävs både att du lär dig räknesätt och att du lär dig strategier för att använda matematik kunskapen i det verkliga livet. I vardagen, för matematiken finns i stort sett överallt runt omkring oss.

Hur många fjärilar se du och vilken form? Foto Ann K Larsson


När jag var yngre kämpade jag ständigt med matteproven, jag skrev sällan prov med mer än 5 poäng rätt. Jag lärde mig hänga upp multiplikations tabellen på egna kom ihåg-korkar, men när jag kom upp på tolvans tabell blev det svårt. Det tog lång tid för mig att lära mig klockan, men när jag väl hittat strategier gick det bättre. Likadant med läs talen som ofta ställde till stort bekymmer för mig. Min största svårighet var att jag inte kunde tänka i perspektiv, att förstå hur en romb eller pyramid såg ut eller en kub, gav mycket tankemöda. Många var de dagar jag gick till skolan med en klump i magen av olust, jag kände mig dum som inte förstod. Allra mest bekymmer vållade mig fysiken, som jag aldrig blev någon hejare på. Faktum var att jag skolkade för att slippa matten och den ändå mer förhatliga fysiken, för jag lärde mig aldrig förstå atomernas sammansättning. Som förskollärare och lärare tycker jag om att experimentera med barnen på deras nivå. Vi har arbetat mycket med vikt och volym och provat olika experiment i mitt tidigare arbetslag. Så småningom fick jag bra betyg och läste senare upp gymnasiebehörigheten och matematiken, på folkhögskola. tack vare bra matematiklärare. Länge såg jag mig som någon med dyskalkyli och tyckte detta med matematik var svårt. Jag upptäckte att jag var mycket bra på andra ämnen som pedagogik och psykologi, jag fick tillbaka tilltron på min egen kapacitet och gick vidare. Med tiden bleknade minnena av matematiken och fysiken. Men matten förknippade jag med olust  tills jag började läsa till förskollärare och jobba i förskolan.

Sortera efter form också matematik Foto Ann K Larsson

Under mina år som förskollärare  var förskolan jag arbetade på med i ett matematiknätverk och vi arbetade medvetet med matematik i olika former. Vi arbetade mycket med praktisk matematik med barnen. Upptäckte former och antal. Vi sorterade och arbetade med utomhus matematik. Jag gick tillsammans med några kollegor vidareutbildning utomhusmatematik.

En dag hade en kollega med sig en stor kub som hon byggt av sugrör som hon ställde upp på golvet under ett arbetsplatsmöte. Hon gick då vidareutbildning i matematik. När jag såg kuben, såg jag formen, det blev en aha upplevelse för mig. Efter att jag började kunna se i perspektiv, såg jag mycket annat som mina matematiklärare i grundskolan inte förmått förklara för mig. Att arbeta med former och hjälpa barnen uppleva former är sedan dess viktigt för mig för att barnen senare ska förstå vitsen med geometri. Att få uppleva rumsuppfattning underlättar när de ska föreställa dig hur en kub ser ut.

Ibland tenderar matematiken till att handla om siffror och antal men att kunna hantera geometriska former och upptäcka läges ord  i vardagen är också mycket viktigt när vi talar om yngre barn och matematik. Det barn som en gång lärt sig se exempelvis mönster i tillvaron omkring sig, kan senare också skapa egna mönster och förstå vitsen med att arbeta efter en ritning. Förstår du värdet i pengar kan du själv handla fika och köpa glass i skolkiosken. När du blir äldre behöver du kunna mer matematik och huvudräkning för att klara vardagsekonomin, då är det viktigt att du först fått hjälp att upptäcka grunden. Därför är det viktigt att vi lär förskolebarn generalisera talen de lär sig. Att kunskapen också fastnar i huvudet och omsätts i praktiskt vardagskunskap. Låt oss därför uppmuntra barn att se former i omgivningen, visa dem mönsterskatten som finns på deras kläder eller runt om er i omgivningen. Låt matematiken visa sig i många uttrycksformer.


Undervisning på barnens vilja

Krav/förväntan

Reflekterar över vad som är skillnaden på att ställa krav på prestation eller lärande på en elev jämfört med att förvänta sig att eleven kan lära sig efter sina förutsättningar. Vilken roll spelar våra egna outtalade tankar för elevers eller barns vilja att lära sig? Hur mycket tid ger vi barnen att förstå, vad vi förväntar oss att de ska klara av?

Ibland har vi vuxna i skolan och förskolans värld så fullt upp med det vi behöver göra för stunden, så vi faktiskt missar att låta barn betrakta det som sker runt omkring dem - så länge som de behöver. Vi tolkar omgivningen med helhetsperspektivet och planerar redan vad som ska ske nästa dag. Men barnen har sin egen tidsram och sin egen agenda, att vänta in dem så de får tid att ställa om och ställa in sig på en aktivitet är viktigt. Många gånger glömmer vi att förklara det vi tycker är självklart, vi tänker inte på att dubbelkolla att vi för fram informationen så tydligt så att barnen förstår. Helen Tranqvist beskriver det  när hon skriver om theory of mind som att vi måste byta utkikstorn, istället för att titta på lärandet från vårt eget utkikstorn och perspektiv behöver vi klättra över oss i grannens torn och byta vy. När eleven agerar på ett oväntat sätt är det troligast att eleven inte förstått vad som förväntas av honom eller henne i just den situationen.

Foto: Per Egevad (CC BY 2.0


John Hattie menar att det allra viktigaste för lärare är att kunna se sin egen undervisning med elevernas ögon. I sin forskning har han listat viktiga faktorer för skolframgång och att vi lärare har förväntan på barnen är en av de faktorer som lyfts fram. Genom att stanna upp en stund och vara mer i nuet, kan vi observera elevernas intresse och skapa lär tillfällen av det. Förväntan menar flera pedagoger som jag diskuterat det med är att ha en tro på att barn eller elever kan, det handlar också om att välja sina ord när vi ger elever uppgifter att göra så att elever eller barn får känslan av att vi vuxna räknar med att de kan. Att de kan hitta egna strategier för att lära in nya färdigheter.

Undervisning på barnens vilja

För mig är det en viktig skillnad i hur jag uttrycker mig, kunskapsmål  finns i min planering , men orden spelar en mycket stor roll för hur eleven känner självkänsla.  Orden och våra handlingar visar om vi har förväntan på eleverna. Det handlar om hur vi skapar undervisning som bygger på barnens vilja att lära.