Jag följer debatten om matematik i media med stort intresse. Hur viktigt är det att kunna algoritmer och bli duktig på att huvudräkning. Det är viktigt för att bli duktig i ämnet, men ska du förstå vad du behöver matematik till i vardagen tror jag faktiskt inte att bara algoritmkunskap hjälper. För att ämneskunskaper ska fungera i det verkliga livet krävs det ibland att du måste hitta intresset för ämnet. Du måste se matematikens eget språk i din omgivning. Ta matematik exempelvis hjälper det, att kunna räkna algoritmer och använda rätt räknesätt, när du väl ska använda matematikkunskapen i vardagen?
Jag tror att det krävs både att du lär dig räknesätt och att du lär dig strategier för att använda matematik kunskapen i det verkliga livet. I vardagen, för matematiken finns i stort sett överallt runt omkring oss.
När jag var yngre kämpade jag ständigt med matteproven, jag skrev sällan prov med mer än 5 poäng rätt. Jag lärde mig hänga upp multiplikations tabellen på egna kom ihåg-korkar, men när jag kom upp på tolvans tabell blev det svårt. Det tog lång tid för mig att lära mig klockan, men när jag väl hittat strategier gick det bättre. Likadant med läs talen som ofta ställde till stort bekymmer för mig. Min största svårighet var att jag inte kunde tänka i perspektiv, att förstå hur en romb eller pyramid såg ut eller en kub, gav mycket tankemöda. Många var de dagar jag gick till skolan med en klump i magen av olust, jag kände mig dum som inte förstod. Allra mest bekymmer vållade mig fysiken, som jag aldrig blev någon hejare på. Faktum var att jag skolkade för att slippa matten och den ändå mer förhatliga fysiken, för jag lärde mig aldrig förstå atomernas sammansättning. Som förskollärare och lärare tycker jag om att experimentera med barnen på deras nivå. Vi har arbetat mycket med vikt och volym och provat olika experiment i mitt tidigare arbetslag. Så småningom fick jag bra betyg och läste senare upp gymnasiebehörigheten och matematiken, på folkhögskola. tack vare bra matematiklärare. Länge såg jag mig som någon med dyskalkyli och tyckte detta med matematik var svårt. Jag upptäckte att jag var mycket bra på andra ämnen som pedagogik och psykologi, jag fick tillbaka tilltron på min egen kapacitet och gick vidare. Med tiden bleknade minnena av matematiken och fysiken. Men matten förknippade jag med olust tills jag började läsa till förskollärare och jobba i förskolan.
Under mina år som förskollärare var förskolan jag arbetade på med i ett matematiknätverk och vi arbetade medvetet med matematik i olika former. Vi arbetade mycket med praktisk matematik med barnen. Upptäckte former och antal. Vi sorterade och arbetade med utomhus matematik. Jag gick tillsammans med några kollegor vidareutbildning utomhusmatematik.
En dag hade en kollega med sig en stor kub som hon byggt av sugrör som hon ställde upp på golvet under ett arbetsplatsmöte. Hon gick då vidareutbildning i matematik. När jag såg kuben, såg jag formen, det blev en aha upplevelse för mig. Efter att jag började kunna se i perspektiv, såg jag mycket annat som mina matematiklärare i grundskolan inte förmått förklara för mig. Att arbeta med former och hjälpa barnen uppleva former är sedan dess viktigt för mig för att barnen senare ska förstå vitsen med geometri. Att få uppleva rumsuppfattning underlättar när de ska föreställa dig hur en kub ser ut.
Ibland tenderar matematiken till att handla om siffror och antal men att kunna hantera geometriska former och upptäcka läges ord i vardagen är också mycket viktigt när vi talar om yngre barn och matematik. Det barn som en gång lärt sig se exempelvis mönster i tillvaron omkring sig, kan senare också skapa egna mönster och förstå vitsen med att arbeta efter en ritning. Förstår du värdet i pengar kan du själv handla fika och köpa glass i skolkiosken. När du blir äldre behöver du kunna mer matematik och huvudräkning för att klara vardagsekonomin, då är det viktigt att du först fått hjälp att upptäcka grunden. Därför är det viktigt att vi lär förskolebarn generalisera talen de lär sig. Att kunskapen också fastnar i huvudet och omsätts i praktiskt vardagskunskap. Låt oss därför uppmuntra barn att se former i omgivningen, visa dem mönsterskatten som finns på deras kläder eller runt om er i omgivningen. Låt matematiken visa sig i många uttrycksformer.
Jag tror att det krävs både att du lär dig räknesätt och att du lär dig strategier för att använda matematik kunskapen i det verkliga livet. I vardagen, för matematiken finns i stort sett överallt runt omkring oss.
 |
| Hur många fjärilar se du och vilken form? Foto Ann K Larsson |
När jag var yngre kämpade jag ständigt med matteproven, jag skrev sällan prov med mer än 5 poäng rätt. Jag lärde mig hänga upp multiplikations tabellen på egna kom ihåg-korkar, men när jag kom upp på tolvans tabell blev det svårt. Det tog lång tid för mig att lära mig klockan, men när jag väl hittat strategier gick det bättre. Likadant med läs talen som ofta ställde till stort bekymmer för mig. Min största svårighet var att jag inte kunde tänka i perspektiv, att förstå hur en romb eller pyramid såg ut eller en kub, gav mycket tankemöda. Många var de dagar jag gick till skolan med en klump i magen av olust, jag kände mig dum som inte förstod. Allra mest bekymmer vållade mig fysiken, som jag aldrig blev någon hejare på. Faktum var att jag skolkade för att slippa matten och den ändå mer förhatliga fysiken, för jag lärde mig aldrig förstå atomernas sammansättning. Som förskollärare och lärare tycker jag om att experimentera med barnen på deras nivå. Vi har arbetat mycket med vikt och volym och provat olika experiment i mitt tidigare arbetslag. Så småningom fick jag bra betyg och läste senare upp gymnasiebehörigheten och matematiken, på folkhögskola. tack vare bra matematiklärare. Länge såg jag mig som någon med dyskalkyli och tyckte detta med matematik var svårt. Jag upptäckte att jag var mycket bra på andra ämnen som pedagogik och psykologi, jag fick tillbaka tilltron på min egen kapacitet och gick vidare. Med tiden bleknade minnena av matematiken och fysiken. Men matten förknippade jag med olust tills jag började läsa till förskollärare och jobba i förskolan.
 |
| Sortera efter form också matematik Foto Ann K Larsson |
Under mina år som förskollärare var förskolan jag arbetade på med i ett matematiknätverk och vi arbetade medvetet med matematik i olika former. Vi arbetade mycket med praktisk matematik med barnen. Upptäckte former och antal. Vi sorterade och arbetade med utomhus matematik. Jag gick tillsammans med några kollegor vidareutbildning utomhusmatematik.
En dag hade en kollega med sig en stor kub som hon byggt av sugrör som hon ställde upp på golvet under ett arbetsplatsmöte. Hon gick då vidareutbildning i matematik. När jag såg kuben, såg jag formen, det blev en aha upplevelse för mig. Efter att jag började kunna se i perspektiv, såg jag mycket annat som mina matematiklärare i grundskolan inte förmått förklara för mig. Att arbeta med former och hjälpa barnen uppleva former är sedan dess viktigt för mig för att barnen senare ska förstå vitsen med geometri. Att få uppleva rumsuppfattning underlättar när de ska föreställa dig hur en kub ser ut.
Ibland tenderar matematiken till att handla om siffror och antal men att kunna hantera geometriska former och upptäcka läges ord i vardagen är också mycket viktigt när vi talar om yngre barn och matematik. Det barn som en gång lärt sig se exempelvis mönster i tillvaron omkring sig, kan senare också skapa egna mönster och förstå vitsen med att arbeta efter en ritning. Förstår du värdet i pengar kan du själv handla fika och köpa glass i skolkiosken. När du blir äldre behöver du kunna mer matematik och huvudräkning för att klara vardagsekonomin, då är det viktigt att du först fått hjälp att upptäcka grunden. Därför är det viktigt att vi lär förskolebarn generalisera talen de lär sig. Att kunskapen också fastnar i huvudet och omsätts i praktiskt vardagskunskap. Låt oss därför uppmuntra barn att se former i omgivningen, visa dem mönsterskatten som finns på deras kläder eller runt om er i omgivningen. Låt matematiken visa sig i många uttrycksformer.
