Vilka är LAB bra för? - Del 2

Tydliggörande pedagogik - bra för alla

- Gå ner från lekstugetaket på en gång. Nu är det sista gången jag säger till er. Ni kan inte sitta däruppe och slåss med bandyklubborna. Gå ner nu.

Barnen tittar förstrött på fröken nere på marken, skrattar och tar ny sats. De tävlar om vem som kan sitta kvar längst på taket, utan att ramla ner. Plötsligt dyker ett tredje barn upp på taket och det blir så trångt så Kevin ramlar ner. Nu agerar fröken som väntat nere på marken och tar honom i armen

- Jag har sagt till er flera gånger att ni ska gå ner, Nu får du sätta dig vid bordet istället, jag fattar inte att ni inte kan lyssna på oss vuxna när vi säger till er.


Hon ropar på kollegorna och ber dem ha koll på Kevin.

- Jag måste få ner Johan också- ingen av dem lyssnar och barnen bara bråkar. Nu får vi hjälpas åt att ha koll en stund, tills det blir lugnare på gården.

Gå ner nu!
Foto: NCM3 (CC BY-NC 2.0)

När barnen befinner sig på förskolan eller i skolan, finns det regler som alla måste följa. Man måste kunna cykla utan att köra på de andra barnen på gården. Det är förbjudet med slagsmål på gården och man får inte spela fotboll vart som helst. Klättrar man upp på ett tak, måste man kunna klättra ner. Alla pedagoger förväntar sig att barnen ska lyda direkt när vi säger till dem. Ibland har vi tålamod nog att vänta en stund på att barnen ska lyda. Men vuxnas uppfattning av tid, sätter ramen för vilken möjlighet barnen får att förstå vad vi vill att de ska göra.

Psykologen Ross Greene menar att barn gör rätt om de kan. Barn handlar utifrån den situation där de befinner sig och utifrån det sammanhang de befinner sig i. De testar inte oss vuxna när de inte gör som vi vill,  utan egentligen är det tvärtom, de förstår inte vad vi ber dem om. Det spelar ingen roll om vi ropar på barnen eller använder förmaningar, om de inte förstår varför vi skäller på dem. Om vi vill få barnen eller gruppen att ändra sitt sätt att agera, behöver vi förändra vårt eget sätt att planera verksamheten, så barnen får vara delaktiga i det som händer. Vi behöver ge dem rättvisa förutsättningar att ta in det som sker omkring dem. Därför kan barn behöva olika mycket stöd för att förstå en regel eller kunna delta i en verksamhet. I relation till dagsform och mående, betyder det att pedagoger behöver omvärdera synen på på vad det innebär att vara i behov av särskilt stöd. Inom förskolan och skolan dominerar bilden av att det är barnet som behöver stöd i gruppen. Vi talar sällan om hur pedagogerna behöver förändra verksamheten för att fler barn ska få möjlighet att ta del av verksamheten på rättvisa villkor.

En grundförutsättning när man väljer att arbeta med lågaffektiva metoder är att arbetssättet kan användas som en del i den långsiktiga planeringen av verksamheten, så det blir en del av pedagogiken och inte en punktinsats som är tänkt att användas bara för vissa barn i förskolan. Ganska ofta hörs röster tala om LAB som en bra metod för utåtagerande barn, men då missar man poängen, tydliggörande pedagogik är bra för alla barn i förskolan.


Vilka regler har ni i er förskola?
Hur tydliggör ni reglerna i verksamheten?