Att smasha med Piggelin

Klokheter om Piggelin

Idag bjöd en kollega på glass till barnens glädje. Det blev Piggelin och Päronsplitt. Kartongerna med glassen som blev över ställdes på ett matbord i väntan på transport till frysen. Barnen jämförde färg, utseende och innehåll på glassarna. Efter en stund frågade ett barn vilket står på den sidan?
Hen pekade på glasskartongerna på bordet. Jag visade dem bokstäverna på paketen och barnen kände igen pappabokstaven och några andra bokstäver i Piggelin och Päronsplitt. Eftersom vi fick välja och jag är laktosintolerant tog jag en isglass. Barnen ställde naturligtvis frågan, är det ingen mjölk i den? De var nyfikna på skillnaden mellan Piggelin som är isglass och Päronsplitt som är vaniljglass täckt av ett lager  päron isglass.
Jag berättade att det inte fanns någon mjölk i isglass och visade dem innehållsförteckningen. En diskussion inleddes med barnen om vad en innehållsförteckning är. Vi läste tillsammans. Barnen trodde glassen innehöll päron, efter en genomläsning frågade de ilsket: "Varför är det en bild på ett päron om det inte innehåller Päron?"
Päronsplitt innehåller faktisk  3,3% päronjuice framställd av koncentrat

Läsning och skriftspråk hänger samman. Enligt läroplanens strävans mål är det en av förskolans uppgifter att uppmuntra till läsning och skriftspråksinlärning.

Smashtillfällen

Min vän Martina skriver klokt om lärande och formulerar tankar om matsituationen. Matbordet har visat sig vara ett bra tillfälle för vardagliga samtal. Pedagogens närvaro, ansikten vända mot varandra och tid; avgörande aspekter för att kunna fånga och skapa förskolepedagogik. Vi pedagoger gör hela tiden val när det gäller vad vi lyfter och väljer att göra förskolepedagogik av. Många gånger har jag sett vardagliga "smash-lägen".

Ibland fångar pedagoger upp barnens funderingar, ibland går de oss förbi därför att pedagogerna är uppfyllda av annat.

Gyllene lärtillfällen

Pedagogerna har tankarna eller blickarna riktat åt ett annat håll. Det handlar om att se och fånga det barnen tänker på. Idag blev en diskussion om innehållsförteckningen och för barnen ledde det vidare till gemensamt funderande över ord som börjar på g som glass. Groda, gräshoppa och gris var några ord vi kom fram till. Detta kan bli en blandning av roligt lärande och lek. Det är också reflektion över språket. Över ord som börjar på vissa bokstäver. Dessa kan man sedan forma på papper när man ritar eller göra något annat roligt av.

Att fånga vardagsupplevelser när barn upptäcker bokstäverna ut i samhället, eller i omgivningen är en annan viktig del i att skapa läsförståelse. Att visa på skriftspråket i närmiljön runt förskolan och i barnens vardag. Att läsa på gatskyltar och informationsskyltar med barnen och tillsammans är exempel på grundläggande läsförståelse. Eller att gå ett spår i skogen och letade efter gömda bokstäver. Vi i förskolan behöver arbeta på lustfyllt sätt med att väcka nyfikenhet för lärande när det gäller bokstäver. Att få sätta ord på varför vi behöver kunna läsa är också viktigt. På skolverket kan du läsa mer om språk och språkförståelse. Varför det är viktigt att kunna knyta samman språk och vardagliga begrepp som finns i barns vardag. Att reflektera över språket och Få syn på språket är viktigt. Fördjupad läsförståelse är viktigt för alla barn.

Stjärnögonens hemlighet - Skolvåren


Idag skriver jag del tre i Skolvårens artikelserie "Min framtidsversion om skolan"

Stjärnögonens hemlighet

För en tid sedan fick jag frågan hur tänder vi Stjärnögon och bevarar dem tända? Vi diskuterade det i Skolchatt och jag har ägnat en tid åt att fundera på frågan. Lou Rosslingbelyser detta på ett fantastiskt sätt under sina föreläsningar.
Men vad är då hemligheten som tänder lusten och nyfikenheten att upptäcka omvärlden eller lärandet om du så vill? Efter flera dagars funderande erinrade jag mig en föreläsning för många år sedan...

Äggklockans decennium är över

Äggklockans decennium är över!

Foto: Nadja Fransson, CC BY-NC 2.0
Alla har vi någon gång ställt äggklockor när barnen suttit vid datorerna på förskolan. Ibland har det kanske till och med funnits kölapp bredvid datorn och lista med namn på vilka barn som står näst på tur. Hur ser det ut runt om i Sverige, hur många äggklockor ställs fortfarande och vrids upp på 30 minuter. Jag tror de är rätt många. En del har kanske också datorn fylld med olika program där barnen själva jobbar. Förhoppningsvis med en innehållsförteckning bredvid där pedagogerna kan titta då och då när vi inte begriper hur spelen funkar. Men sen då?
Vad mer kan man göra med datorn? Vad gör man med en iPad. Vilka ska använda den och kan man verkligen låta barnen få tillgång till internet?

Klassrumskonton

Detta är några exempel på frågor som diskuteras runt om i förskole-Sverige och många har inte kommit längre än till diskussionen om själva användandet. Andra har kommit längre. Kanske finns det IKT-grupper och några pedagoger som har kommit igång men långt ifrån alla. Argument som: "jag är inte så intresserad, jag kan inte är rätt vanliga". Snälla någon ta fram klassrumskonton och avdelningskonton så att åtminstone den frågan blir löst. Allt för många ser sina arbetskonton som privata och vill inte att barnen ska använda deras privata konton. Klassrums- eller avdelningskonton skulle öppna möjlighet för fler att ta sig ut på nätet. Det skulle också öka användandet av iPads på förskolorna.

#SETT 2013

Efter en fullspäckad dag på Settdagarna är jag övertygad. Kön till förskolespårets seminarier ringlade lång och var full av förväntansfulla pedagoger. Ivriga pedagoger ville få inspiration och påfyllning. I pauserna mellan föreläsningarna fördes kreativa viskande diskussioner mellan åhörarna. Många hade kommit för att fylla på med inspiration.

Till vad ska vi använda datorn, Hur ska vi använda den?

Min dag började med att jag lyssnade på Kristina Alexandersson som pratade klokt om internet. Barns tankar om vad internet är var intressant att lyssna på. Barn är många gånger klokare än oss vuxna. På Webbstjärnan finns mer om detta att läsa.

Det som gav mig nya tankar var statistiken. Hur många treåringar som använder internet?
Att hemmet är den plats den mesta av internetanvändningen sker. Vad händer om vi jämnar ut resultatet och använder internet och IKT i undervisningen, vad sker hos barnen? Vi kan bara spekulera men det är spännande att drömma. Drömma om förändrade skolresultat och nya möjligheter. Den svenska skolan kanske kan flyttas högre upp i resultaten jämfört med andra länder, i internationella undersökningar. Vad händer om förskolan vågar satsa!

Barn kommer från framtiden,de är framtidsforskare säger Claudia Giudici

Nu lyfter vi förskolan

Mina kära pedagoger och kollegor i Sverige, det är dags att börja använda iPadsen nu. Det är dags att vi slutar diskutera vilken färg kaffekopparna ska ha i fikarummet och börjar diskutera pedagogik och paddagogik. Det är dags att plocka undan alla äggklockor och låta barn upptäcka möjligheterna med IKT och teknik på allvar, tillsammans. Det är dags att vi lyfter förskolan och visar på många goda exempel. Exempel på hur vi kan integrera datorn med andra verktyg i verksamheten och låta den bli en naturlig del av vardagen. Exempel på lärmiljöer där IKT-verktygen är en naturlig del av vardagen. Att använda IKT-verktyg innebär att vi behöver ställa oss frågan till vad ska den användas? Hur vill vi använda den?
Ulla Karin Lundgren från Lekmit gav många bra argument om IKT och betonade att förskolan ska använda sig av digitala forskolan. Att vi inte kan välja bort det utan istället får lära nytt om hur vi vill att verktygen ska användas.

Tillsammans

Använd IKT-verktygen tillsammans. Låt fler barn sitta där.Använd musikappar på Ipaden som locka och bjuder upp till dans. Börja med de små barnen. Var inte rädd för de enklare apparna utan koppla sammans dem med en cannon och en ny värld öppnas. Lägg till tygstycken och overheadapparater. Det är inte stillasittande utan språkglädje. Skapa musik och sjung nya sånger. Markus Bergenord och Sölve Lagercrantz pratade engagerat om möjligheter med digital teknik på SETT2013.
Se filmen om hunden Lajka
Se de fina filmerna om hunden Laika. Speciellt glad är jag över att höra Sölve berätta om hur de valde ettåringar i sina projekt. Att de små erbjöds möjligheter till upptäckande och engagemang. Allt för ofta fokuserar vi på de lite större barnen i förskolan och tänker att de små hinner sedan. Resonemanget vi börjar med ettåringarna, hur ska vi annars veta var vi ska börja när de är två, är fullkomligt lysande. Det inbjöd till egen lust att vilja att arbeta med de minsta barnen. Ingen rädsla för att teknik kan gå sönder och vara farlig. Eller dyr. Bara öppna sinnen.

Intresse

Ta fram det barnen visar intresse för istället för det ni tror är bra. Utforska tillsammans och ställ IKT-verktygen i en miljö som inbjuder till skapande aktiviteter. Utgå från lusten att prova och upptäcka tillsammans. Skapa lärsituationer och upptäck oanade kreativa möjligheter.

Fördjupad reflektion efter förskolechatt

Pedagogisk dokumentation

Jag fick en fråga under förskolechatt om barn har inflytande när vi dokumenterar. Om barn kunde välja, påverka valet av dokumentation. Det handlar inte om att de får möjlighet att välja. För mig är det en självklarhet och jag hoppas det är det för mina kollegor runt om i Sverige också. De har rätt att godkänna vad vi dokumenterar. Vi måste fråga dem och få dem aktiva i dokumentationens olika faser. Dokumentation skapar vi tillsammans när det fungerar optimalt. Det innebär att barn har rätt att bestämma vilka bilder som visas. Vilka texter som används. Gärna också hur dokumentationen ska ske. De har också möjlighet att påverka oss vill barnen att vi ska dokumentera får vi vuxna hitta en form som passar. Vi kan inte säga vi får se utan vi vuxna måste tänka ut ett sätt att anpassa.

Rithörna

Idag ritade barnen teckningar. Jag frågade om jag fick sätta upp dem och spara dem. Det var bara det att barnen var mitt inne i en lek. Teckningarna skulle användas som shoppinglista när barnen gick till affären. När jag fick det klart för mig, fick jag tänka om, istället tog jag kort på teckningarna. Barnen fick åka rutschkana med teckningarna. De blev skrynkliga och välanvända under lekstunden och de packades under vagnen tillsammans med andra viktiga saker. Lyckliga barn fick skapa vidare i leken och jag fick dokumentera, barnen tittade på teckningarna och godkände processen. För mig är det ett exempel på barninflytande och delaktighet. Tillsammans vidgar vi vyerna och tänker nytt även med vardagsdokumentationen.

Dokumentationen används av barnen i verksamheten. Förhoppningsvis utformar barnen dokumentationen. Våra barn frågar ofta och kommer med egna idéer  Det är en process som vuxit fram i vårt arbete. Vårt årstidshjul är exempel på hur man kan återanvända vardagsdokumentationen eller dagdokumentationen som jag är van att kalla den. Barnen har fått reflektera och filosofera när vi läser böcker. Detta är viktigt för att kunna knyta samman språket och omgivningen. Att förstå vad språket betyder i böckerna och hur innehållet kan appliceras i den egna omgivningen. En tag läste vi Kråkeböckerna av bl a Linda Palm, I den boken gjorde Kråke ett årstidhjul där han och hans mamma satte upp årstidminnen i hjulet. Barnen blev inspirerade och ville göra en egen. Vi kom fram till att bilder tagna i verksamheten var bra att använda för att minnas vad vi gjort under de olika årstiderna. Det förenklade också för barnen att veta vilken årstid det var. I den här processen har barnen själva valt bland bilderna, och monterat upp dem tillsammans. De har påmint och föreslagit aktiviteter de ville ha med. Barns inflytande och reflektion är tillsammans fantastiska arbetsverktyg.

Årstidshjul

Ped dokumentation utomhus låter spännande. Det skulle jag vilja ser mer av. Under förskolechatt förstod jag att en del förskolor visar dokumentation utomhus. Nya intressanta tankar för mig. Vardagsdokumentation är också viktigt. Den frågan kom upp många gånger under gårdagens förskolechatt. Barn har säkerligen ingenting emot att bli sedda på kort, snarare vill de se sig själva. Jag tror också de vill berätta vad de vill och gjort i sin vardag. Något man twittrar under dagen eller på bloggen tilltalar säkert de flesta föräldrar. En utvidgad kommunikation helt enkelt.Dagens barn växer upp i ett digitaliserat samhälle. De blir vana vid att medier och teknik finns med i vardagen. Jag menar alltså absolut att vi ska dokumentera och att vi ska använda IKT-kommunikation. Det är en naturligt del av samhället och de föräldrar vi möter använder IKT-kommunikation. Men kanske är det vi pedagoger som ska tänka ett steg längre. Hur vill barn bli ihågkomna, vilken text vill de läsa om sig själva från barnaåren som vuxna. Vi förskolepedagoger har ett etiskt ansvar att tänka längre än bara för närmsta åren eller för stunden.

Mina föräldraerfarenheter

Jag är stolt mamma till en flicka på nio år med dubbeldiagnos, hon har ADHD och autism samt ett ovanligt syndrom. Mina erfarenheter från förskoleåren är skiftande när det gäller bemötande, förhållningssätt och dokumentation. När hon var liten saknade hon kommunikationsmedel. En synnedsättning och mycket problematik med öroninfektioner innebar att hon kommunicerade med kroppspråk tills hon fyllde tre år. Idag har hon språk. Hennes starka sida har varit hennes skapande. I dokumentationen i portfoliopärmar och enskild dokumentation har det funnits positiv dokumentation. Många är de gånger jag kommit till förskolan och tittat på fina dagdokumentationer uppsatta i hallen. (Från skolvärlden där hon går idag, finns mer positiva exempel). Där förväntade jag mig att finna bilder också på henne. Oftast har det funnits en eller två bilder på henne men desto mer på hennes kamrater. Nästan alltid har hon varit själv på bilderna eller haft en vuxen bredvid  Enskilda pedagoger har gjort ett fantastiskt jobb men hur mycket bilder som funnits har varit beroende på vilka fröknar som varit hennes. Vilka pedagoger som engagerat sig och sett hennes framsteg.

Vid förskolans utställningar har det varit samma sak, något enstaka föremål eller bild men rätt få i förhållande till andra barn. Efter respons på mina föreläsningar och mitt engagemang i föreningar och nätverkande i olika forum.Vet jag tyvärr, att vi inte är själva om att ha blivit särbehandlade. Om att ha barn som inte blivit förstådda. Varför är det så? Är det för att de inte vill exponera barnen på ett negativt sätt eller vad det beror det på? Hade mer fokus på processer skapat annorlunda fokus. Kanske, eller jag skulle säga mer fokus på lärande. På upptäckande. Alla barn har något de vill förmedla till oss. Alla barn lär sig även om inlärningen kan se olika ut och vara på olika nivåer. För mig handlar det också om nyfikenhet och engagemang. Om att förundras över alla barns möjligheter. Ibland kan kameran erbjuda tillfällen att fånga processer, processer där svaren inte är förutbestämda. Över en bild kan pedagoger reflektera om vad barn lär sig och mötas i olika perspektiv. Bilder och diskussion kan erbjuda nya upptäckter. Jag tycker det är viktigt att vi också talar om det som är tabu i förskolan. Om ämnen vi inte alltid vågar närma oss. Kanske är etiken och etiska perspektiv på dokumentation ett sådant ämne. Det känns ändå viktigt att lyfta det till diskussion.

Hur ser det ut i dagdokumentationer, vilka barn fotograferas? Barnen i din närhet hur fotograferas de och uppmärksammas. Vilka barn fotograferas, kanske framför allt då i den snabba vardagliga dokumentationen. Är alla barn med. Finns det några barn som visas mindre än andra. I så fall varför?
Detta tycker jag vi pedagoger måste fråga oss dagligen och uppmärksamma.
Är det för att de inte vill exponera barnen på ett negativt sätt eller varför förekommer det?

Positiva exempel är bra och mycket glädjande. När jag hör om åttaåringar som med glädje läser sina portfoliopärmar och ser tillbaka på förskoletiden med glädje och positiva minnen blir jag glad. Jag skulle önska att alla åttaåringar hade de erfarenheterna. Att vi når nolltolerans när det gäller kränkningar och särbehandling i förskolan. Jag vill att alla barn ska känna så.
Det är en viktig uppgift för förskolan att lyfta positiva exempel, från pedagogisk dokumentation till verksamhet. Jag vill se den svenska skolan och förskolan lyfta. Jag tycker pedagogisk dokumentation är ett kraftfullt verktyg. Vi pedagoger behöver dock tänka igenom vad vi vill visa i dokumentationen. Vad vill vi visa och hur vill vi använda det?

Mina egna föräldraerfarenheter har berikat mig som pedagog och vidgat mina perspektiv. På min andra blogg går det följa mina privata erfarenheter och mitt engagemang i nätverket för Sällsynta diagnoser. På denna blogg kommer jag ha en professionell hållning först och främst. Eftersom jag ville besvara några av frågorna och kommentarerna på förskolechatt valde jag att i den här texten lyfta lite av mina erfarenheter som förälder. Föräldraperspektiv och personliga erfarenheter naturligtvis påverkat min yrkesroll och mina värderingar. Det har också lett till att jag valt att vidareutbilda mig. Först genom mina studier i handikappvetenskaps med inriktning mot autismspektrum. Jag tycker det är viktigt att förstå hur barn och vuxna med funktionsnedsättningar tänker. Det är viktigt att visa att alla kan. Det är oerhört viktigt att alla barn i förskolan blir synliggjorda och lyssnade på. Genom pedagogisk dokumentation kan vi visa att det finns olika sätt att lära. Olika sätt att vara. Pedagogisk dokumentation handlar inte bara om att visa verksamheten. Det handlar om att kommunicera bjuda in föräldrar och barn till delaktighet i vardagen. Det handlar om lika värde.

Detta har lett till beslutet att vidareutbilda mig till specialpedagog. Min underbara dotter och de barn jag mött både genom mitt ideella engagemang och i yrkessammanhang har fått mig att tycka att de etiska perspektiven är mycket viktiga att ställa sig i bland annat den pedagogiska dokumentationen.



Etiska aspekter på pedagogisk dokumentation


Pedagogisk Dokumentation

Den senaste tiden har jag funderat mycket över hur vi använder pedagogisk dokumentation i förskoleverksamheten. Vi är många som arbetar med pedagogisk dokumentation eller ligger i startgroparna för att utveckla arbetet med pedagogisk dokumentation. Linda Linder skriver om ämnet på ett föredömligt sätt.

Etiska aspekter

De senaste åren har pedagogisk dokumentation varit ett område som varit föremål för många diskussioner. Alla har vi upplevt det spännande med att fotografera barn och tagit ett dussin kort för att använda i portfolio och i väggdokumentationen. En del arbetar även mer medvetet med pedagogisk dokumentation. Efter att ha varit på ett antal föreläsningar om ämnet, har jag börjat fundera på vad barnen egentligen tycker om att bli  utlämnade i dokumentationen. Det handlar inte bara om hur mycket vi visar av barnen på fotografierna utan också om vad vi lämnar ut. Vilka situationer och vilken text vi använder när barnen tyckt och tänkt om korten.

Jag tycker den etiska aspekten på pedagogisk dokumentation är otroligt viktig. Vi pratar ofta om pedagogisk dokumentation och ger det en framträdande plats i verksamheten. Men i själva valet av vilken dokumentation vi väljer att visa, medverkar vi pedagoger till att forma bilder av barnen i gruppen. Hur framställer vi barnen i dokumentationen?

Hur kan vi använda dokumentation på ett medvetet sätt för att förändra barns status i en barngrupp. Barn som inte har så stort utrymme i gruppen, kan vi höja dess status? Vad händer om vi pedagoger visar alla barns lärande på ett subjektivt positivt sätt? Förändrar det relationerna i barngruppen? Är vi medvetna om att vi är subjektiva när vi väljer bilder?
Kan vi till exempel med varsam hand fokusera på starka sidor, när vi pedagoger diskuterar och reflekterar tillsammans med barnen utifrån gemensamma aktiviteter i en barngrupp. Att benämna barns insats när det handlar om gemensamt lärande är ett effektivt sätt och lyfta positiva egenskaper.


Makt

Att gemensamt titta på bilder och inleda samtal och diskussioner om vad vi gjorde på bilderna sätter igång en språkutveckling. Det kan hjälpa barnens tids- och rumsuppfattning om vi kan återanvända dokumentation tillsammans med barns reflektioner. Som vuxna har vi pedagoger en makt i våra händer, en makt som vi kanske inte tänker på så ofta. Vi förfogar över språket och valen.

Många av oss tar mycket kort och sätter upp på väggarna. Hur många av oss frågar barnen vilka bilder de vill visa. Eller tar en dialog med barn och vårdnadshavare runt innehållet i dokumentationen. Det handlar inte bara om hur vi tänker om att barn exponeras på bilderna. Om deras ansikten ska synas eller om det är okej för föräldrarna att barnet är med på bild. Under pågående vårtermin har  avhandlingen Om att bli dokumenterad (Lindgren/Sparrman) ingått i studielitteraturen i min utbildning till specialpedagog. Texten har satt igång nya och viktiga tankegångar för mig. Det finns ett omedvetet maktmedel i valet av bilderna.

Medveten?

Det finns anledning att göra de omedvetna tankegångarna synliga för oss pedagoger. Gör vi det kan vi finna många än mer viktiga anledningar till att arbeta med pedagogisk dokumentation. Om vi dessutom släpper in dokumentationen i gemensamma reflektioner och samtal  får vi ett effektivt arbetsverktyg. Det har blivit en aha-upplevelse för mig under läsningen av litteraturen som ingår i min specialpedagog utbildning. Barnens möjligheter att påverka och ha inflytande har alltid legat mig varmt om hjärtat, men den senaste tidens aha-upplevelser som handlar om de dolda språken i dokumentation och utvecklingssamtal. Det belyser vikten av att än mer diskutera hur vi kan medvetet arbeta med dokumentation och även språkligt innehåll i dokumentationstexter.
Jag vill gärna höra andras tankar runt detta så lämna gärna kommentarer.

kontakt

På denna webbplats kommer jag publicera mina texter. 


Vill du komma i kontakt med mig:

Facebook

Twitter

E-post kronberg-larsson (snabel) gmail.com