Samarbete kräver att du släpper garden

Samarbete kräver att du släpper garden

Erfarenheterna från diskussioner i sociala medier och från alla år i yrket som förskollärare säger mig att det inte alltid är så lätt att få till samarbete eller djupare pedagogiska diskussioner på en arbetsplats som förskolan. Även om vi förstår att det behövs så är det inte alltid så enkelt att få till ett samarbete.

För en tid sedan fick jag frågan vad krävs för att det ska vara högt i tak när vi diskuterar tillsammans i arbetslaget? Det finns lika många svar på det som det finns personligheter i förskolan. Sättet vi skapar samarbete på kan skifta beroende på vilka vi är som ska samarbeta. Samtidigt är det viktigt att ha förståelse för att vi som arbetar tillsammans tänker olika om olika saker. Min erfarenhet är inte samma som kollegans erfarenhet. Hur kan vi förstå varandra bättre istället för att fastna i att min egen tankegång är bäst. För att vi ska kunna diskutera tillsammans tycker jag det är bra att det finns ödmjukhet med i mötet med kollegorna.

En ödmjukhet som bygger på respekt för varandra är viktig i en verksamhet där vi ska arbeta med dels varandra men också med barn och föräldrar. Extra viktigt då att personalen lärt sig tala samma språk så de vet hur de ska bemöta andra utifrån gemensamt formulerade åsikter. När man väl prioriterar tid till samtal så tror jag det är viktigt att bryta ner olika begrepp och förtydliga så att det blir tydligt vad begreppen står för som man arbetar efter. Ledord i en verksamhet kan skapa tydligt förhållningssätt och bättre grund att möta barn och kollegor på samma sätt. Därför går det inte nog att förtydliga vikten av att arbeta med förtydligande begrepp och möjlighet till personlig reflektion i arbetslaget.

För att kunna skapa yta för att det ska bli högt i tak krävs det att ledningen prioriterar tid till pedagogiska samtal och diskussioner. Arbetslag som väljer att satsa på samtal eller handledning av olika slag skapar en förutsättning för en bra verksamhet. Men det krävs ett tydligt ledarskap från chefer och utvecklingsledare där vi prioriterar samtalens betydelse för verksamheten. Med en tydlig grund och nedskriven handlingsplan kan en gemensam värdegrund bli verklig i praktiken. Vilket gynnar både personalen och barnen i den dagliga verksamheten.
Att släppa garden går bra när samarbete inte är en boxningsmatch.
Foto: Mike Strasser/USMA PAO (CC BY-NC-ND 2.0)
Inom förskolan finns många pedagoger med stark tävlingsinstinkt. Behovet av att framstå som duktiga flickor lyser igenom. Vi ska ha marknadskraft, vi är bra på allt. Vi ska kunna presentera en bra verksamhet och dessutom ska vi kunna genomföra allt med barnen. Men vi är inga övermänniskor. Vi måste släppa garden om vi ska kunna samarbeta, samarbete kräver att vi är lyhörda mot varandra på arbetsplatsen. Kanske spelar det in att det blir svårigheter att samarbeta när många av oss är uppfostrade med lydnadskulturen.

Måste vi pedagoger kunna allt, eller kan vi tänka oss att en gemensam kompetens också skapar bra verksamhet. Vad behöver morgondagens barn lära sig av dagens pedagoger. Hur kan vi vara bra modeller för barnen. Är det genom att prova allt under föreställningen att vi kan allt eller är det genom att både lyckas och misslyckas med barnen. Genom att visa hur man samarbetar med både det vi behärskar och det vi inte kan så bra visar vi barnen att vi inte behöver kunna allt.  Det viktiga är att vi provar tillsammans vuxna och barn. Att vi inte gör så stor sak av projekt som inte blir så bra utan mer konstaterar att resultat kan bli olika. En tillåtande attityd mot varandra ser jag som en förutsättning för att det ska gå att samarbeta.

Jag tror att det är viktigt att tänka igenom hur verksamheten ska utformas och hur det påverkar pedagogiken positivt eller negativt. Vilka arbetsformer vill vi ha på vår arbetsplats och hur får alla pedagoger lika mycket utrymme i arbetslagen.



Hur tar du kontroll över barnen

Hur mycket höjer du rösten i barngruppen och behövs det ?

Vissa dagar brukar pedagoger vara stressade. Till exempel om annan personalen är sjuk eller frånvarande. Pedagoger behöver ofta hålla läget under kontroll med uppmaningar Vad ska du göra nu? Sitt ner. Den där får du inte ha, lägg tillbaka den. Lyssna på vad jag säger kan vara fraser som far genom luften. Alla pedagoger har bra dagar och dåliga dagar. De dagar stressen stiger i gruppen tror jag de allra flesta av oss tar till rösten för att försöka styra situationen. Ibland så mycket att ansiktet blir rödare och rödare, resultatet blir uppkäftiga barn och stökigare barngrupp.Vi toppstyr med vår röst för att återfå kontrollen över barngruppen. Jag läste någonstans att de pedagoger som kommer ut på fältet från förskollärarutbildningen måste kunna ha kontroll på en samling, måste kunna behärska gruppen med auktoritetMen jag håller inte med. Att skälla på barn är inte den enklaste vägen till ordning i sin grupp och inte heller den mest effektiva. Att våga gå in i en dialog kräver mer än att styra gruppen med förmaningar.

citat hämtat ur boken Utskälld av Erik Sigsgaard

Med vår röst vill vi få gruppen att lyssna. Men vad händer om vi istället tänker utifrån barnens perspektiv och inleder en dialog. I en dialog kan vi nå barnet/eleven och få igång en kommunikation med frågor som: Hur tänkte du? Är du trött idag? Eller saknar du din ordinarie fröken. Kan vi få igång dialog med eleven. Vi är så vana att använda rösten att vi sällan tänker på att eleven är trött, ofta fylld med känslor och kanske inte har hunnit tänka efter riktigt när det uppstår konflikter. Vår egen uppfostran i en lydnadskultur gör att vi ibland har svårt att förstå den uppfostran som dagens barn får. Istället tar våra egna omedvetna känslor över och vi beklagar oss över barn som inte lyssnar på vuxna.

I alla barngrupper finns dessutom barn som testar de vuxna. Barn som är utåtagerande fungerar ofta som åskledare. Barn som kanske inte alltid vågar lita på vuxna och barn som är för blyga för att berätta. Alla dessa barn slåss om det tysta samtalsutrymmet. De kämpar för att vuxna ska se dem eller inte se dem. Genom att ta barns samtal på allvar går det att hitta öppningar att skapa samarbete runt. Det vi oftast inte tycker är viktigt när barn pratar, utan lyssnar på med ett halvt öra, är viktigt för barnen. Barn som diskuterar vem som får komma på deras kalas, vem som får vara med att leka styr sina kamrater med makt och status.


Simon Zetterberg (CC BY-NC 2.0)

När vi respekterar deras samtalsämne  och lyssnar på det de vill berätta för oss vuxna skapar vi kommunikation på barns och vuxnas nivå. Genom att medvetandegöra för oss vuxna hur talutrymmet i gruppen ser ut, kan vi hitta strategier som påverkar stämningen i gruppen. Testa att uppmärksamma de blyga tysta barnen, ge dem mer samtalstid och se vad som händer. Påverkar det makten i barngruppen?Är du som pedagog medveten om vilka barn som är ledare i din barngrupp? Kan du påverka klimatet i gruppen genom att ge mer uppmärksamhet till barn som inte har så stor uppmärksamhet. Det är stor skillnad på ett arbetslag som styr barnen med rösten och ett arbetslag som styr med dialog. Det är viktigt att vi pedagoger är medvetna om att vår ledarroll återspeglas i barngruppen.

Uppdaterat
Ann-Marie Begler och Caroline Dyrefors Grufman från Skolinspektionen skriver om barn som blir kränkta varje dag på DN debatt. Hur vi agerar mot barn och elever har stor betydelse för hur de behandlar varandra.

Detta är den tredje texten om makt i skolan. Här finner du del ett och del två.

Är du skolmogen lille vän?

Vad är rättvist i dagens skolsystem?


Bilden talar sitt tydliga språk. Skolan blir tuffare och tuffare för många elever. Kraven ökar i skolan och debatten om betygen ångar vidare. Ivriga förespråkare för betyg gör sina rösten hörda och tror att betyg ska skapa mer kompetenta och lydiga elever. På Twitter diskuteras för eller emot läxor. Alla har åsikter men vilka lyssnar på barnen? Frågar pedagogerna efter vad barnen tycker är roligt att göra eller vad styr vår planering av aktiviteter med barnen?


På lika villkor vad innebär det för dig som pedagog och som samhällsmedborgare?

Därför tycker jag  det är dags att vi funderar över vad  lika villkor betyder? Tidigt fostrar vi barn till självständiga individer. Vi uppmuntrar dem att uttrycka sina tankar och känslor i förskolan, vi skriver in barns rätt att uttrycka sina tankar och åsikter i styrdokumenten. Vad händer när de börjar skolan?
Jo, där ska de lära sig katederundervisning. De ska lära sig att uttrycka sin metakognitiva förmåga. Omkastningen mellan förskolans syn på barn och förmedlingsundervisning innebär också att sitta still, arbeta självständigt på lektionerna och svara på lärarnas frågor. Ibland tycker jag det är märkligt att vi inte funderar mer på vad som händer då barn blir så kallade skolmogna. Istället blir det debatt och dagens barn anses ha svårt att lyssna på lärarnas undervisning.

Barn av idag har lärt sig ta plats och synas. Det kräver att lärare kan bemöta dem genom att se dem. Att skol- och förskolesystem kan mötas och bilda helhet.

Det är dags att vi också tittar på hur undervisningen kan förbättras och vi börjar fundera på hur vi kan förstå barns beteende, istället för att tänka att en elev har ett problembeteende. Allt hänger samman. Alla barn förtjänar att ha en meningsfull förskolevistelse och skolgång. Förståelse blir ledord. kompetensutbildning i konflikthantering räcker inte för att lösa stökiga skolsituationer. Inte heller fler betyg. Det är dags för oss lärare och pedagoger att fundera på hur undervisning och fritidsaktiviteter i skolan kan utgå från barnens vardag intressen på allvar?

























Finns det samband mellan fantasi och matematik?

 Finns det samband mellan fantasi och matematik?


Oftast när vi tänker på matematik tror jag de flesta av oss tänker på att räkna och sortera. Men matematik är så mycket mer. Att försöka se matematiken tillsammans tycker jag är viktigt för att förstå grunden i matematik.  Barn behöver lära sig matematikformer i interaktion med omgivningen. Att vuxna använder terminologi  i matematik är viktig för att barn ska lära sig känna igen matematikbegreppen. Reflektion tillsammans i barngrupp är också nödvändig för att vidga barnens erfarenhetsram runt matematik. Med hjälp av leken utvecklas också förståelse. Jag tror inte alla upplevelser måste befästas med gemensam reflektion mellan vuxna och barn.Uppmuntran är minst lika viktigt, ex att uppleva matematikens innersta väsen i bygglek eller annan skapande lek. Det är lätt att glömma att fantasi och kreativitet är det du använder för att skaffa dig egen automatiserad förståelse av matematikuppgifterna. Du tänker dig en logisk lösning av matematikuppgiften.

Att kunna fantisera är en nödvändig nyckel för att kunna skapa sig inre bilder av matematiken. Lekar där barn utforskar kreativitet är livsviktiga för att bland annat matematikförmågan ska kunna utvecklas. Utifrån barnets egna unika sätt att tänka kan vi hjälpa barnen vidare i matematiken.

Mönster, form och geometri


Ett exempel på detta är när vi tände overheaden på ljusbordet i våras och barnen upptäckte mönstret som bildades i taket i rummet där overheaden stod, det inbjöd till fler samtal och diskussioner. Barnen hittade andra runda former i rummet och prickmönster på sina kläder. De såg mönster de tidigare inte hade reflekterat över och det gav upphov till mycket spännande samtal i barngruppen.




Att räkna bråk kräver att du  kan skapa dig en inre bild av hur du kan dela en romb eller en kubikform. För personer som har svårt med matematik kan det vara svårt att tänka sig hur en kub ser ut inuti eller förstå att exempelvis en mönsterform i form av prickar och en cirkel är samma form.Därför tycker jag det är bra när vi hjälper barn att se formerna för då får de en grundläggande förståelse för hur bråk är uppbyggt.

Varför är det så svårt att förstå uppgifterna i matteboken när eleven förstår uppgiften när vi räknar vid köksbordet?

Det finns en anledning till att barn i skolåldern gömmer sig under bordet när talen är för svåra eller vägrar att räkna när kraven är för stora.Ofta kan det handla om detta att föreställa sig bilder av matematiken i sin fantasi. Därför kan också kravet på att finger räkna på sina egna fingrar bli för stort. Det kan också vara så att du snabbt ser antalen men har svårt att sätta ord på det.



Kanske är ni fler som funderat över detta. Det kan bero på att det är svårare att föreställa sig tal i fantasin än att räkna dem i praktiken. Med praktiska saker framför sig som är till hjälp för att förstå innehållet i uppgiften blir det betydligt enklare. Att jobba med matematik i lekform innan man tar fram matematikboken är en bra väg att gå.

mer att läsa om matematik
Gårdens lekar fylls med matte
www.ur.se
http://ncm.gu.se/smabarn

Kommunikation väver vi tillsammans.

Kommunikation väver vi tillsammans

Foto: Tommy Fjordbøge (CC BY-NC-ND 2.0)

Här om dagen fick jag uppleva en gyllene eftermiddag. En sådan där dag som skapar avtryck ett bra tag efteråt och ger spännande tillfällen till reflektion. Eftersom jag har en delad tjänst, arbetar jag på förmiddagarna i förskoleklassens resursgrupp och på eftermiddagarna på fritids. Det ger det tillfälle till många blandade upplevelser. En dag letade en grupp barn efter nyckelpigor, de hade hittat en men ville ha fler. En upprörd diskussion om vem som hade flest nyckelpigor skapade ledsna känslor om att de inte hittat mer än en nyckelpiga. Eftersom det varit en kall natt  ledde till ett samtal om att det kanske inte fanns fler nyckelpigor. Det blev ett långt samtal om nyckelpigornas liv och leverne  och efter en stund övergick diskussionen till andra lekaktiviteter. På skolgården finns en hage med bokstäver. Vi hoppade hage tillsammans och letade efter bokstäverna i våra namn. Barnen var glada och nöjda då vi gick in för att fortsätta med inomhusaktiviteterna. Och jag hade en eftermiddag som fortsatte med fler spännande samtal med andra barn i gruppen. Då jag åkte hem under eftermiddagen reflekterade jag över

Vad är det som gör att magiska möten uppstår?

Lärprocess

Att fånga lärprocesser som uppstår spontant handlar först och främst om att se när de uppstår!
Men i högsta grad handlar det om att hitta samspelsmönster som inbjuder till kommunikation mellan vuxen/barn eller barn/barn och vuxen. Att hitta det där lilla extra som gör att barn känner sig så trygga att de vill dela sina upplevelser med oss vuxna. Värdesätter vi det som barnen delar med oss i ett förtroende och reflekterar vi över vad vi gör för att skapa kommunikation.

Kroppsspråk, förtroende och kommunikation bildar en väv av samtalsmönster och möjligheter om vi vuxna ser barnens försök att erbjuda öppningar. Hos en del barn är det kanske vi vuxna som behöver finna öppningar och möjligheter. Ibland blir vi lite blinda när vi är mitt i verksamheten och då kan det vara bra att reflektera med ett utifrån perspektiv.

Vad är det som gör att en del pedagoger kan ha fler barn och få relativt lugn i gruppen medan någon annan pedagog bara kan ha ett eller två barn och ändå uppleva att det är stökigt?

Naturligtvis handlar det om yttre omständigheter och om barnens förutsättningar till samspel men det handlar också om hur vi enskilda individer upplever, känner och ser på situationen just i den stunden. Hur vi kan vända en stökig situation till ett magiskt ögonblick. För mig består en del av hemligheten i att se gruppens samspelsmönster eller individens. Den andra nyckeln är att tacka ja till gruppens kommunikation. Vad är ditt bästa arbetsredskap?