Vilken kunskapssyn behöver framtidens barn

Två olika kunskapssyner

Under #afkVarberg dagarna fick jag en bestående aha-upplevelse. I femton år har jag arbetat i förskolan. Samverkan med skolan har varit uppe till diskussion ett antal gånger under de åren. Den största motiveringen till att det inte finns mer samverkan har varit att skolan inte vill. Vad som sägs i skolan vet jag inte, men jag misstänker att det är liknande frågeställningar. Efter att ha följt diskussionerna i det utvidgade lärarkollegiet en längre tid nu, fördjupas insikten undan för undan om att det är två olika utbildningssystem som möts i diskussionerna mellan förskola-skola och kanske även fritids och skola. Vi har alla styrdokumenten och förpliktelser att leverera kvalité i vår verksamhet som mål. Men vi utgår ofta från olika perspektiv. Jag vet att Skolvåren kört artikelserien Vad är kunskap?, men jag skulle hellre fråga Vilken gemensam kunskap finns? Hur formas kunskap är en annan fråga att fundera på.

Förskolan

Förskolans syn på lärandet från ett livslångt lärande. Att utmana barnens nyfikenhet och kreativitet. På ett sätt kan man säga att det är själva ryggraden i dagens förskolepedagogik. Att arbeta utifrån alla sinnen för att skapa intressanta lärsituationer för barngruppen. Leken är det pedagogiska verktyget som används för att nå resultat och skapa samspel. Fröbel lyfte tidigt lekens plats i den svenska förskolepedagogiken. Han lyfte det kreativa lärandet som sker när barn får skapa med exempelvis byggklossar och byggmaterial. Barnperspektivet i verksamheten är så självklart så det ifrågasätts inte ens. Men vilka pedagogiska förebilder har vi?

Systemkrock

Vad händer när dagens barn tar klivet in i skolan och kommer till ett mer traditionellt kunskapssystem. För att barn ska förstå innehållet i skolan krävs det att barnen är "skolmogna" som det kallades förr. Alla barn är inte skolmogna vid 7 års ålder. Utvecklingen är individuell och skiljer från barn till barn. Enligt Vygotskij måste barnet också ha kommit så långt i lekutvecklingen att barnet är moget att ta till sig ny kunskap. En grund för att kunna sitta still och ha förmåga att lära sig faktakunskap eller förstå innehållet i det som ska läras in. Han kallar det proxiamala utvecklingszzonen. Kan vi använda de tankarna för att vi skulle bygga en gemensam lärande syn. En syn som spänner över olika skolformer och verksamheter. En skolform där både starka och svaga elever kommer till sin rätt. En lärande syn som bygger på lek,skulle kunna öppna upp för inkluderingsmöjligheter, hur skulle den isåfall kunna se ut? Kanske finns det fler pedagogiska förebilder, men för barnens skull tror jag det är viktigt att vi tänker nytt. Att vi närmar oss varandra. En lärandesyn som bygger på att socialt samspel och gemensam kommunikation behöver läras in med stöd från pedagoger och lärande. Skulle det vara möjligt med en ny grundsyn som vi skapar tillsammans. Men ändå en grundsyn som faktiskt bygger på läroplanens tankar om livslångt lärande. En lärandesyn som bygger på att hitta barnets drivkrafter och potentiella lärförmåga såväl i enskilda ämnen  eller i form av olika projektförsök i skolan.

Foto: @Skaparn

Skola

Skolan i sin tur bygger på kunskap. Kunskap som ska läras in i olika ämnen och bestå av olika moment, för att målen ska nås. Är kunskap krovstoppning eller finns det annan kunskap? Kunskap som bygger på förståelse och erfarenhet. Vad skulle förskolan kunna lära av skolan? Eftersom jag inte är ämneslärare har jag inte full insyn i lärandemålen för varje ämne. Men jag skulle med stort intresse diskutera frågan med ämneslärare och annan personal inom skolan. Gemensamma projekt med förskola och skola där den röda tråden binder samman framför allt den grundläggande värdegrunden. Den gemensamma visionen för att stärka framtidens barn. Den gemensamma visionen att skapa tillit hos eleverna och skapa så goda förutsättningar som möjligt.

 

Gemensamma nämnare


Hur skulle en gemensam kunskapssyn kunna se ut?
Ta exempelvis matematik, att se former och tal i vardagen är något förskolan arbetar mycket med. Liksom konstruktions- och rumsuppfattning, att ex bygga kojor hjälper barnen att se geometriska former och förstå perspektiv. Skolan bygger vidare med tiokompisar och laborativt material. Genom att diskutera med varandra skulle matematiken kunna nå nya höjder, utan att det behöver uppstå glapp i lärandet. Likadant är det med läs och skrivinlärning, där förskolans måtto är att barnen av eget intresse ska närma sig bokstäver och läsning under lekfyllda former. Förskoleklass och åk 1 forsätter med läsinlärning. Men lärandet sker ständigt och överallt, en av pedagogernas viktigaste uppgifter är att fånga upp lärandet och skapa utmaningar. Om inte vi ser lärandet skapar barnen eget lärande. Bra för de som har positiva förebilder men mindre bra för de som har negativa förebilder.Alla barn har rätt att lära från positiva förtecken och alla barn borde ha rätten att bli trodda på. Att bli räknade som värdefulla trots utgångspunkter, för mig är den av de viktigaste tankarna på varför skola? Att barn har rätt att lära för sin egen skull, med hjälp av en positiv vuxenvärld som uppmuntar och stöttar. Att kategorisera och bedömma barn tycker jag hör hemma först när barn nått förmågan att tänka logiskt. Inte när de är små och fortfarande är beroende av omvärlden. Därför ska vi inte heller ha betyg i de lägsta klasserna. Att sätta betyg från åk 1 som LUF föreslår känns mycket märkligt. Alla barn har rätt att lyckas, rätt att känna att de är värdefulla och detta är faktiskt också en viktig uppgift för oss pedagoger och lärare, att skapa tillit och få eleven att känna tilltro till sin förmåga att lära.En viktig fråga är också föräldrasamverkan. Hur kan föräldrar påverka och hur kan vi samarbeta med föräldrarna.

#afkVarberg

Att få diskutera pedagogik med öppna föresatser och få lära av varandra. Största insikten jag fick från Varbergsdagarna är att tankarna om att de olika kunskapssystem är olika faktiskt fördjupats. Jag är tacksam att jag tog chansen att vara med. Vill också ge Skolvåren en eloge som skapar möjlighet till diskussion och mötesplatser. Det är också spännande att det är pedagoger och lärare som tillsammans skapar förändring. Förändringen kommer inifrån, från personer som älskar sitt yrke och brinner för nya möjligheter. En insikt som stärktes är att detta med livslångt lärande kan vara svårt, lärarna beskrev det som en stor utmaning. För dem var det nya tankegångar att brottas med. En av de saker som nämndes som exempel var att undervisa på fler nivåer under samma lektion. För mig som förskollärare är det en självklarhet att ha fler processer igång samtidigt och möta barnen individuellt i gruppen. Att utgå från livslångt lärande är också en självklarhet. Det var spännande insikter som följde eftersom jag plötsligt förstod hur olika utgångspunkter vi har. Det hade varit intressant att fortsätta diskutera för jag tror vi har mycket att lära av varandra om vi kan förstå varandra lite mer. Genom att ta tillvara på varandras kunskaper skapar vi en god lärmiljö för eleverna.

#afkVarberg Foto: Cecilia Dalman Eek

Allt viktigare är det utifrån erfarenheterna från Varbergsdagarna att få diskutera och skapa gemensamma nämnare mellan olika yrkesgrupper.Att lära av varandra inför framtiden så att det blir bra för eleverna. Med fler afk eller worshops får vi möjlighet att diskutera tillsammans och skapa framtidstro. Ett hållbart samhälle måste bygga på fler mötesplatser och levande diskussioner. Hur skapas ett samhälle och hur får vi en värdig människosyn som botten i skolsystemet?
En bra ansats torde vara att lyfta det outtalade i ljuset, att våga ställa de obekväma frågorna tillsammans och ta ansvar för sin egen möjlighet att kunna påverka ett positivt samarbetsklimat.Var och en av oss kan påverka, enskilt och tillsammans. Ska vi göra skolan bättre måste vi börja med oss själva, vi har ett egenansvar att verka för ett positivt klimat på arbetsplatsen. Att våga höja ribban, våga ta upp diskussionsfrågor och ifrågasätta rådande etablisemanget eller organisationen som vi befinner oss i. Tillsammans skapar vi förändring.