När solen faller glittrar draperiet i ljuset och cd-skivorna glittrar i ett spektrum av färger från blått till lila. |
Hösten fångade av barnen. |
Om vi ska observera det barn upptäckter, kräver det att vi ställer vårt vuxna perspektiv åt sidan, och försöker se det som barnen provar, utforskar och gör hypoteser om i sin verklighet. När vi plockar upp trådar från det barnen finner fascinerande kan vi jobba tillsammans med barnen och locka fram ett fördjupat lärande. Den gamla förmedlingspedagogiken som bygger på en fastårstids planering, håller fortfarande både förskola och skola i ett hårt grepp. Från v. 42- v. 47 jobbar många med hösten och målar varsitt höstträd efter samma mall. Eller sjunger årstidssånger på samlingen, och pratar om att löven faller från träden. När barn skapar tillsammans en gruppmålning av naturmaterial som barnen själva samlat in öppnas möjligheten för att ta några löv man själv valt och göra egna lövtryck, där man kan följa lövens ådringar och skiftningar i färger.
Vad lär sig barnen när de upptäcker mönster och skiftningar från löven? |
Lek med tanken på vad som skulle kunna hända om barnen fick upptäcka hösten och samla egna skatter från hösten, som de fick använda i sitt eget skapande? En skicklig lärare eller pedagog tror jag når en helt annan kunskap hos barnen om aktiviteterna bygger på barns intressen och nyfikenhet, istället för förmedlingspedagogik. Linda Linders ord om estestik i miljön fångar lite av det som är så fascinerande.
Att få förundras och förbryllas över den miljö man vistas i, att få upptäcka det märkliga i det vanliga (Paola Strossi) och att få tillgång till material som lockar, ropar, speglar, glittrar, glimmar, kletar, doftar, klirrar- som ger ett intryck- och som speglar den fantasi och kreativitet som finns inom varje barn är för mig en självklarhet och för barnen en nödvändighet.
På samma sätt tänker jag att vi begränsar barns möjligheter att lära barnen när vi inte ser vad som motiverar dem till ett lärande, eller förstår vad de utforskar i vissa aktiviteter. Många av oss är snabba att ta bort barnen från situationer där vi istället skulle kunna utmana dem till ett fördjupat lärande, för att vi tycker att de är meningslösa eller enformiga. Vad barnen egentligen gör i de till synes ganska enkla aktiviteterna. När vi tar tillvara på barns egen nyfikenhet och kreativitet kan vi utifrån det skapa lärandekontexter som utgår från både ämneskunskap, individuella behov och en grupps lärande.