Stafettjulkalendern - Lucka nr 14

#Stafettjulkalendern lucka nr 14

Idag är det min tur att välja bok i julkalendern. Bokvalen skulle handla om en bok som betytt mycket under utbildningen till förskollärare. Med visst intresse har jag följt lucköppningarna och läst om alla spännande bokval som presenterats i julkalendern. Böcker är spännande och det finns så mycket olika titlar att välja emellan. Det finns också många böcker som påverkat en som förskollärare och gett inspiration till utveckling i yrket.

Jag skulle kunna valt böcker inom pedagogik eller skapande som kommit att bli mina favoritområden men efter och funderat en del, har mina tankar vandrat bakåt i tiden till de år jag läste till förskollärare i slutet på nittiotalet. Jag har arbetat i ca 15 år som förskollärare, och att summera vilken titel som betytt mest är oerhört svårt. Jag tänkte därför fokusera mest på det område jag tyckte var mindre viktigt när jag var ny som förskollärare. Mitt intresse för motorik och rörelse var inte speciellt stort under utbildning och jag var inte så aktiv under våra lektioner i gymnastik. Jag hade egna negativa minnen från gymnastiken på grundskola och gymnasium som påverkade mig i negativ riktning.

Något år efter att jag var klar förskollärare vikarierade jag på en resursavdelningen, där barnen hade olika funktionsnedsättningar både kognitiva och fysiska  funktionshinder. Förskollärarna och pedagogerna på avdelningen arbetade mycket med leken och var positiva till rörelseglädje. Vi var ute mycket och jag lärde mig vilket viktigt område det är. Gården och närmiljön erbjuder så många bra tillfällen till rörelseglädje och härliga grupplekar. I samma veva läste jag de första av Ylva Ellnebys böcker "Om du inte rör mig så dör jag" och  "Barns rätt att utvecklas",  jag  fick möjlighet att omsätta kunskaperna i praktiken. Det satte fart på ett intresse för rörelse som sedan bara har stärkts genom åren. Ytterligare några år senare hamnade jag på en förskola som haft rörelse och motorik som inriktning på verksamheten. Där har jag sedan arbetat i mer än tio år, vårt välfyllda rörelserum har varit en del av vardagen. Jag har arbetat med kollegor som varit idrottslärare och förskollärare. Naturligtvis har det påverkat mig. Vi har också haft många barn med flerfunktionshinder integrerade i barngruppen och det kan inte nog betonas hur viktig rörelseglädjen är, inomhus och utomhus. Av skickliga duktiga kollegor har jag lärt mig hur viktigt det är att arbeta med motorik och rörelseglädje för att fullt ut kunna dels få kontroll över sin kropp, dels skapa en grund för inlärning, koncentration och kommunikation. Kommunikationen är livsviktig och rörelse är otroligt viktigt för självkänslan lusten, glädjen och gemenskapen i gruppen.

Nu när jag sakta glider över i mitt nya yrke som specialpedagog tar jag med mig rörelseglädjen som en röd tråd från förskolläraryrket in i nästa profession. Att få röra sig under lekfulla former tillsammans i sång, musik, dans, grupplekar är självklart. Att på ett roligt sätt träna motorik i lek stärker både självkänsla och självförtroende förutom kroppsuppfattning. Motoriken känns lite bortglömd som område och det är synd för den ska vara rolig och självklar i vår verksamhet. Med glädje såg jag att mina boktips också lagom skrivits om och getts ut i nya utgåvor.