Barnets röst i undervisningen

Under helgen har jag läst det Skolverkets nya förslag till läroplan för förskolan som ska presenteras för riksdagen. Några rader i inledningen fastnade på ett särskilt sätt i mina tankar och de har nu funnits där några dagar. Raderna sammanfattar barnens syn på förskolans verksamhet

"De var överens om att det är de vuxna som bestämmer och vet att förskolechefen är den som ”bestämmer mest”. De berättade att det barnen får bestämma om handlar om vilken mat de ska äta, att de får välja aktivitet men att de valen ofta inte går att ändra, vilket de tycker är tråkigt. Barnen tycker att det är bra att de vuxna bestämmer. De är medvetna om att de lär sig många olika saker i förskolan: hur man ska bete sig mot andra och faktakunskaper." (s. 5)

Raderna om referensförskolorna och barnintervjuerna är intressanta för att de speglar vilken utmaning det är för många att få en växelverkan i undervisningen, där barns intressen blir sammanflätade med målstyrda processer i undervisningen. Att få till en växelverkan där barn får känna en genuin delaktighet och inflytande är tydligen en utmaning för många förskolor. Jag tänker att det är viktigt och diskutera hur vi skapar förutsättning för en undervisning som skapar en helhet i förskolans verksamhet.

I den nyligen släppta kunskapsöversikten om undervisning i förskolan menar forskarna att revideringen av läroplanen medför att förskollärare behöver kunna koppla samman verksamhetens innehåll med didaktiska kunskaper.
Förskollärare förväntas veta hur de ska möta, leda, stötta och utmana barns lärande. De behöver också kunna följa och dokumentera barns lärprocesser och förändrade kunnande. (s. 16)
Revideringen av läroplanen för förskolan kommer innebära många nya utmaningar både för högskoleutbildningarna, men också för de förskollärare som ska ansvara för verksamheten ute på fältet. Min förhoppning är att ett ökat didaktiskt kunnande också kan ge plats för barnperspektivet i verksamheten..Förskolan är barnens arena, då är det också rimligt att de kan få inflytande över förskolans aktiviteter.

Barns egna intressen hamnar alltför ofta i kölvattnet, efter de aktiviteter som prioriteras i verksamheten. När barn hittar något som intresserar dem ute till exempel en fågel eller sniglar, vill de inte automatiskt lära sig mer om fåglar eller sniglar, utan de vill ta reda på  vad fågeln gör eller ta reda på vart sniglarna är på väg. När vi vuxna planerar, utgår vi från vad vi tror intresserar barnen, snarare än att vi följer barnens intresse och skapar ett lärande av situationen. Vi är så vana att vid att betrakta ett fenomen från fler perspektiv, att vi automatiskt väljer den ingången när vi planerar en process eller ett temainriktat arbete. Men om vi istället följer barnens utforskande, skapar vi ett lärande med utgångspunkt från ett barnperspektiv, där barns lärande kan bilda utgångspunkt för ett gemensamt utforskande.

Hur vi ser på barn får stor betydelse för hur vi planerar för undervisning och lärande. Det påverkar hur vi väljer att presentera lärandet i vår verksamhet, Barnsynen styr även vad vi prioriterar i verksamheten:

Läraren som ett filter
FotoElke Wetzig (GNU FDL 1.2)

Om förskolläraren ser barnen som tomma kärl som ska fyllas med kunskap, kommer det påverka verksamheten på ett sätt. Om vi ser barn som kompetenta barn som ska söka sin egen kunskap, planerar vi verksamheten på ett sätt. Om förskolläraren eller läraren fungerar som ett filter som väljer ut vad barnen ska lära sig, återspeglas det också i verksamheten. Kort sagt påverkar förskollärarnas tankar om lärande också vilket lärande som kommer vara möjligt att få del av i gruppen.

När den målstyrda undervisningen blir viktigare än lärandet kommer barnens eget utforskande krympa i verksamheten. Barns eget lärande förpassas,till den tid som finns mellan planerade aktiviteter och rutiner, när de får möjlighet att ha fri lek och själva bestämma vad de vill göra. Eller så sker lärandet bortom synhåll för de vuxna, när barn får chansen att föra egna samtal, eller prova egna färdigheter tillsammans i smyg. I en öppen inbjudande miljö där barns intresse tas på allvar får barn däremot chansen att tillsammans utveckla en egen öppen kultur.

Som jag ser det sker det riskerar den målstyrda undervisningen i förskolan att bli snäv om den bara förknippas med ämnesdidaktik. För att vidga bilden av lärande behöver vi också få mer kunskap om vad didaktik innebär ur ett allmänt perspektiv i förskolan. Frågorna om Vad, Hur, Varför, får olika svar om de sätt i relation till vem eller vilka det är som ska lära sig något. När frågorna sätts i ett vidare perspektiv.  En erfaren lärare använder sig kanske också i de lägena av beprövad erfarenhet som sitter i ryggraden och även rutiner kan då används för målmedvetet lärande. Den avgörande skillnaden för hur vi tolkar undervisning som begrepp menar jag handlar om, hur vi ser på och prioriterar och reflekterar. över det meningsskapande som sker i mellanrummen. Det verkliga lärandet sker i mellanrummen likaväl som vid förskolans eller skolans målstyrda aktiviteter. Förskollärarna behöver därför öka kunskapen om hur de kan hantera det som sker i skärningspunkten mellan målstyrda objekt och barnens spontana lärande.


Delar av texten är en rewrite av Det verkliga lärande sker i mellanrummen 2017-04-22