Mer än Babblarna

Förra veckan var jag och lyssnade på Babblarnas musikal med mina elever. Hela aulan var full av barn som rycktes med av musiken och glädjen hos barnen i salen var total. Genom åren har de små färgglada figurerna väckt mitt intresse på olika sätt, kanske framför allt för att de varit så omtyckta hos de barn jag haft omkring mig. Många använder Babblarna som språkmaterial och har arbetsmaterialet liggande i en låda eller i en tygpåse. Ganska ofta har jag mött lärare som med förbryllad min frågar sig vad man kan göra med de små figurerna - och sedan blir figurerna liggandes oanvända i skåpet. Med viss nyfikenhet har jag sett fram emot att höra historien bakom de färgglada figurerna på SETT. Anneli Tisell inledde med budskapet att språkträning behöver ske i ett sammanhang som är roligt. Barn upplever språket med hela kroppen och då behöver språkträningen också ske i ett lustfyllt sammanhang.

För att få in språkljuden behöver barnen få leka med språkljuden och få känna in språkljuden med kroppen. Babblarnas enkla form gör att barnen lätt kan ta dem till sig och de är anpassade för att man ska få träna på de första språkljuden. Formspråket är enkelt för att tilltala de yngsta barnens språkutveckling. De olika formerna på figurerna är valda för att lyfta fram olikhet på ett positivt sätt. Anneli Tisell talade varmt om hur många olika babblarna projekt det finns på förskolan och tyckte det var roligt när Babblarna fick flytta in i den gemensamma lärmiljön, figurerna blir då på ett naturligt sätt en del av allt som sker i förskolan. Själv tycker jag om när böckerna med Babblarna vävs in i ett sammanhang, så att barnen kan möta innehållet genom bilder på golvet eller på väggen. Om boken sen kan läsas interaktivt skapas ytterligare en möjlighet. När man använder olika sensoriska material på figurerna ger det ytterligare dimensioner till barnen.

Dadda och Doddo

Detta är så viktigt att ta med sig när vi arbetar med språkutveckling med de yngsta barnen i förskolan. Språklek måste få vara roligt och få ske i lustfyllda sammanhang. Eftersom barn är olika, måste också språkleken få ske i olika sammanhang som är valda utifrån barnens intresse. Det kan vara på gemensamma sångstunder eller i bokläsning, men det viktiga är att det sker i en lekfylld situation. Det finns många olika åsikter om vad språkträning är i förskolan. När vi möter barn med behov av särskilt stöd är det så lätt att vi fastnar i tankarna att språket ska tränas med ett språkträningsmaterial, men det kan lika gärna ske i all lek. Men oavsett vilka metoder vi väljer är det de vuxna runt om barnen som har ansvaret för att skapa ett sammanhang som ger språkleken liv. Det är förskolläraren som kan leka med språkljuden på olika sätt i mötet med barnen. Arbetslaget har ett gemensamt ansvar för att skapa en lustfylld språkutveckling i förskolan. På samlingen och i förskolans aktiviteter finns en mängd möjligheter till gemensam språklek. Genom att trolla med stämningen och atmosfären kan språklek bli roligt och lustfyllt för alla barn i alla lekar.