I veckan kunde jag skriva de avslutande orden på den masteruppsats i didaktik och utbildningsvetenskap som jag arbetat med under två års tid. Uppsatsen handlar om hur övergången från förskolan till förskoleklass eller grundsärskolan är organiserad för barn/elever med intellektuell funktionsnedsättning. Från och med denna hösten är förskoleklassen obligatorisk.
Förskoleklassen står inför nya spännande utmaningar framöver. Det innebär att flertalet barn kommer gå i förskoleklassen. De flesta barn går vidare till förskoleklassen i närområdet när skolstarten närmar sig. För elever med intellektuell funktionsnedsättning är lärandevägarna inte lika självklara. Efter att en intellektuell funktionsnedsättning är konstaterad, har eleven rätt att bli mottagen i grundsärskolan. Samtidigt finns det både inre och yttre faktorer som påverkar vilka lärandevägarna för elever med intellektuell funktionsnedsättning. Kommunernas utbud av grundsärskolor påverkar lärandevägarna för elever med intellektuell funktionsnedsättning. Andra faktorer som påverkar vilka skolformer som det går att välja mellan, är exempelvis skolors traditioner, klass storlekar eller organisatoriska förutsättningar.
Inför skrivandet av uppsatsen har jag stött på uttryck som "vårdnadshavarna är inte där än". Eller "de måste förstå att det är en rättighet". I vår vardag är det lätt att använda begrepp eller talesätt, utan att vi reflekterar över vad de egentligen står för. Utbildningen i grundskolan (grundsärskolan innefattad) ska enligt skollagen vara likvärdig oavsett skolform.Utbildningen i förskolan ska ta sin utgångspunkt i läroplanen och det barnen visar intresse för samt i det kunnande och de erfarenheter barnen tidigare tillägnat sig. Förskolan ska särskilt uppmärksamma barn som av olika anledningar behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd.
Jag hoppas min uppsats ska kunna genera mer kunskap om övergångar. Jag vill gärna betona ledningens ansvar att öka kunskaperna om övergångar generellt i förskolan.Men kanske i synnerhet för de barn som behöver anpassning, stöd och stimulans i förskolans verksamhet. Alla barn har rätt till fungerande och planerade övergångssammanhang vid skolstarten. Även de barn som har svårt att föra sin egen talan. Att få tillgång till kamrater och en tillgänglig skolmiljö är viktigt för alla barn. Därför behövs det också anpassning och stöd innan, under och efter själva övergången. Som förskollärare har vi ett ansvar att vara väl insatta i vårt yrkesuppdrag. Förskollärarna som deltar i en samverkan måste veta vad de ska utbyta kunskaper och erfarenheter om inför övergången till skolstart.
I relation till intellektuell funktionsnedsättning är det också viktig att förskollärare har kunskaper om hur barnet fungerar i vardagen, för att de ska kunna skapa progression i barnets lärande och utveckling. Det förutsätter också att förskolan behöver ha mer kunskap generellt om funktionsnedsättning. Hur uppmärksammar vi annars de barn som behöver mer ledning, stimulans eller särskilt stöd i förskolan? För mig är det viktigt att anpassningar i förskolan utgår från läroplanens intentioner. Jag tror de flesta av er håller med mig. Ändå tror jag att verkligheten ofta blir en balansgång mellan arbetslagets erfarenheter och vårdnadshavarnas önskemål. Jag är nyfiken på vilket utrymme som ges för att diskutera övergången i verksamheten? Hur ofta diskuteras övergången och det didaktiska innehållet då skolformer samverkar inför skolstart?
Övergångar för barn/elever med intellektuella funktionsnedsättningar : Didaktiska perspektiv på övergångar från förskolan till förskoleklass ellergrundsärskolan
