När jag följer allmänna debatter om böcker läsning i förskolan/skolan gör jag det med stort intresse. Jag funderar mycket över vad vi anser är läsning eller berättelser. Ofta lyfts pappersböcker upp som den optimala formen av läsning. Enligt många lärare det enda som kan betraktas som läsning. Min erfarenhet är dock att alla inte kan tillgodogöra sig en bok. För barn som har svårigheter inom eller kanske ha dyslexi i olika former, är det inte alldeles enkelt att kunna läsa en hel bok. Men det perspektivet beskrivs inte lika ofta i debatten. Ibland är diskussionen om läsande förebilder hög och intensiv. Jag tycker det är viktigt att diskutera hur vi kan öka utbudet av tillgång till böcker även för de som läser mer lättläst text. Läsning kan ske via tv-spel, interaktiva böcker eller via ljudböcker. Jag menar att det behövs en bredare debatt om vad som kan betraktas som läsning och jag tror också vi behöver diskutera själva lyssnandet av en berättelse då den är minst lika viktig.
Som förälder reagerar jag också när ansvaret för att vara läsande förebilder har skjuts över på föräldrar. Föräldrar ska med alla medel få sina barn att tycka det är roligt att läsa. Jag menar att förskola/skola har ett gemensamt ansvar att ge barn tillgång till läsupplevelser. Mina egna föräldraerfarenheter har bidragit till att jag fått en bredare syn på vad som kan betraktas som läsning och därför vill jag gärna berätta om dem. Vår dotter har kämpat mycket med att försöka läsa böcker. Hon har flerfunktionsnedsättning och har svårt att hålla koncentrationen genom en hel bok tex i skolan när de har läsning. Hon vill gärna ha stora bokstäver och tycker ibland det är svårt att urskilja de små bokstäverna. När hon fått välja böcker själv som hon tycker är spännande är det enklare att läsa själv. Vi har alltid lånat mycket böcker och försökt att läsa tillsammans. Men under några år läste vi väldigt lite. Det var lätt att känna dåligt samvete. Fram till den dagen när vi började läsa lättlästa böcker om hästar. Plötsligt läste hon själv även om det var lättlästa böcker. Under de tröga åren funderade jag mycket över hur man kan vara läsande förebild när förutsättningarna påverkas av bland annat autism. Några av de erfarenheterna har dottern bett mig blogga om för att om möjligt bredda debatten om läsande förebilder.
Magi
 |
Cruella de Vil i dotters version
|
Vi har tittat på Disneyfilmer otaliga gånger. En av favoriterna var Pongo och de 101 dalmatinerna. Vi läste boken om och om igen och såg den på video. När den rullade för 12:e gången samma dag, var det lätt att bli uppgiven. Men för dottern var den lika spännande, filmerna byttes ut med tiden. Favoritfilmerna har dottern lånat med lättläst text när hon lånat böcker med skolan på biblioteket. Vi har yssnat på sagor på band under tiden som vi ritat eller pysslat tillsammans. Att ha något i händerna medan man lyssnar gör att det blir lättare att följa tråden i berättelserna. Vår dotter målar också gärna av motiven från filmerna. Målandet gör det enklare för henne att skapa egna berättelser i fiktiv form eller i Minecraft. Intresset för filmer och spel har också lett fram till att det är roligt att läsa serietidningar eller enklare böcker om hennes favoritfigurer. För henne och för oss har motivationen varit nyckeln till läsningen och idag läser hon även engelska texter och berättelser. Jag tror alla barn har behov av berättelser som är spännande eller magiska. Därför tänker jag att det är viktigt att vi diskuterar hur vi också kan utnyttja digitala media till läs-upplevelser. Att vara läsande förebild handlar för mig om att skapa gemensamma upplevelser kring texter. Texter kan se ut på olika sätt och därför behöver vi ha ett utbud av olika böcker i förskola, skola och samhället. Det finns inga böcker som är mer rätt än andra utan det handlar mer om att hitta berättelser som fängslar och erbjuder tillfällen att umgås kring en bok eller saga. För mig är textsamtalen och bilderna som tillhör berättelsen lika viktiga som texten, då de gör innehållet i berättelsen levande. Att leka eller dramatisera en berättelse gör också läsandet till en kreativ upplevelse.
I mina ögon är alla sorters böcker eller medier användbara för att locka till kommunikation och språk. För barn som använder bildstöd ger bilderböcker en extra dimension till läsningen. Läsning kan se olika ut beroende på vem det är som läser därför ska vi ha olika former av böcker. Att lyssna på band och titta på film blir viktiga komplement för att kunna ta del av läsutbudet. Ljudböcker blir ett komplement och jag slår gärna ett slag för en bredare syn på läsning. Det viktiga är att vi inte ger upp utan provar många vägar till läsning.
