Hållbara relationer i undervisningen.

I veckan hamnade jag i en diskussion om vilken betydelse arbetslaget och barngruppens "kretslopp"har för dagens undervisning. Som speciallärare planerar jag alltid för dagens lektioner eller utflykter långt i förväg. Jag har en bild av vad som ska ske under dagen utifrån den planering förberett för veckan. Jag samtidigt vara öppen för de olika små skeendena som varje dag under skoldagen. Min erfarenhet är att det fungerar likadant i förskolans undervisning. 

Det är den gemensamma summan av bemötande och genomförande som kommer prägla hur eleverna eller barnens upplever skoldagen. Det kan liknas vid ett kretslopp, där de sociala relationerna bildar en gemensam stomme för undervisningen. 

Vi kan inte påverka hur många vi är. Men vi kan alltid påverka vad vi gör men innehållet i kretsloppet. Vi kan påverka hur vi förhåller oss till genomförandet av dagens lektioner genom att vara medvetna om vilka moment som kräver mer tid av oss. Och utifrån det förhålla oss till när vi ska göra vad på lektionerna. På samma sätt kan vi förhålla oss till vem som ska göra vad i klassen eller barngruppen. Ibland brukar vi beskriva denna sortens diskussioner som praktisk klokhet. 

Begreppet fronesis kommer från grekiskan och kan översättas som praktisk klokhet, omdöme och omdömes förmåga. Det goda handlandet kan ses som målet. 

När behövs en hjälpande hand?
Foto: Kristina Axelsson (CC BY-NC-SA 2.0)

Ett annat exempel som är viktigt idag är hur vi ska kunna öka barns möjligheter att få delta i socialt samspel.

Barns agerande är ofta en spegelbild av hur vi vuxna bemöter barnen eller varandra. 

Nästan alla sociala relationer i grupp innehåller situationer där arbetslaget bestämmer tillsammans när de ska gripa in och avsluta t ex en utflykt eller när de ska lägga in nya moment i utflykten för att samla ihop gruppen igen. Det är inte självklart att barn själva vet hur de ska gå ner i varv och hitta vila under sin dag i skolan eller förskolan. När pedagogerna är stressade blir barnen också stressade. Barngruppen/klassen blir mer orolig och det skapas lätt en stressig miljö. Många barn i behov av särskilt stöd har svårt att förhålla sig till vad det innebär att vänta, vilket ofta stressar situationer i hallen extra mycket. 

Genom att lyfta fram den tysta kunskapen kan vi skapa  jämvikt mellan begreppen hur, när och vad vid övergångarna under skoldagen. Och samtidigt skapa ett bättre socialt klimat i det gemensamma kretsloppet. 

Vi kan börja med att diskutera

Vilken stöttning använder ni i undervisningen?

När använder ni tyst kunskap i vardagen?

Vilka mönster tycker ni präglar relationerna mellan barn och vuxna idag?