När ordningen stör helheten - hållbara relationer del två.

Många verkar tro att det blir en bättre ordning i lärmiljön när pedagogiskt material sorteras i vita plastbackar. Särskilt när backarna märks upp med fotografier eller bilder. Den övriga lärmiljön ska helst vara avskalad och innehålla så lite som möjligt. Men frågan är om det verkligen är det bästa för barn som har svårt att förställa sig vad som finns i dolda backar. 

Under de år jag jobbat i förskola och skola har jag varit med och skapat nya ommöbleringar i lärmiljön. Precis som många andra har vi valt att sortera lego i färg och sortera bilar och annat material i plastlådor med fotografier. Möbler har valts med omsorg och pedagogerna har lagt ner mycket tid på att skapa inspirerande lärmiljöer. På de öppna hyllorna placeras ofta några färgglada pussel av stabilt trä som kan locka barnen till att nya aktiviteter. 

När vi vi har avsatt tid till att göra om lärmiljön på arbetskvällar och planeringsdagar har det alltid varit lika spännande att se hur barnen utforska lärmiljöerna dagen därpå. 

Barnen börjar ofta med att tömma backarnas innehåll i stora högar på golvet och sedan packar de i och ur sakerna i nya lådor. Eller häller de ut allt ur  lådan och sätter sig själva där. Vid några tillfällen har det nya materialet lett till en synlig lek - men ofta har barnen stannat vid proceduren att hälla, ösa eller packa. Och nästan alltid har pedagogerna efter ett tag avbrutit och bett barnen städa efter sig.

Insikterna har varit nyttiga eftersom det fått våra arbetslag att reflektera över vad barnen egentligen velat med sitt utforskande av det nya materialet. Jag tror en vanlig orsak till att vi upplever att ett rum inte fungerar är att det inte finns en dialog mellan vuxna och barn om hur det nya pedagogiska materialet ska användas. Vuxna vill gärna se en färdig process eller en ordentligt planerad aktivitet som ett mål för en lektion. Medan barnen alltid utforskar material utifrån flera lager av nyfikenhet. De utforskar material utifrån färg, form och funktion. Men också utifrån relation då nästan vad som helst kan vara en färdig produkt samtidigt som material snabbt kan få en fantasiroll i leken. Därför tror jag att vi vuxna stanna upp också i tankar om förvaring. När barn får utforska material kan vi  utmana dem i undervisningen att ompröva material och låta dem göra sin procedur med att packa, sortera och omskapa. För det är då vi kan utveckla undervisningen vidare och låta lärmiljön också innefatta barnens idéer och upplevelser av olika materialen. Hur vill de hitta sina saker och placera sina favoritsaker för att skapa en röd tråd i lärmiljön. Det som de ofta väljer behöver kanske få en mer synlig på de öppna hyllorna. Innehållet i backarna kanske inte ens behöver förvaras i backar utan  korgar som barnen kan överblicka. 

Att det saknas en bit

Det är då vi kan förstår hur de hittar sina saker bäst. Och när vi vet vad som är favoritlekar, kan vi placera deras favoritsaker för att skapa en röd tråd i lärmiljön.

Sedan tror jag trasiga och omaka saker stör undervisningen mycket mer än man tro. Det är oerhört svårt för alla barn när de lägger ner tid på t ex ett 50-bitars pussel och när de pusslat en lång tid på ett motiv så fattas det en eller två pusselbitar. För barn som har svårt att skapa sammanhang skapar detta extra mycket irritation eftersom de inte kan se motivet. Därför är det så viktigt att våga kasta trasiga spel, pussel där det saknas pusselbitar, intorkade tuschpennor och trubbiga stumpar till kritor. Se till att det bara finns saker som fungerar i lärmiljön. Och att det finns gott om dem så barn kan bilda sig ett sammanhang. 

När det finns barn med särskilda behov i gruppen är det alltså bättre att placera deras favoritsaker på öppna hyllor. Få materialval på avgränsad plats är lättare att ta till sig än hyllsystem med dolda förvaringsbackar. Men det behöver finnas så mycket saker att man kan bygga ett stort bygge eller rejält med olika okodat material om man arbetar projekt inriktat. Fotografierna och bilderna kan då sitta direkt på hyllkanten eller finnas i ett enhetligt bildsystem. Med bilder på hur materialet kan användas. Material man inte har framme för tillfället kan förvaras i skåp och bytas ut med jämna mellanrum. Men det är möjligheten att skapa sig ett sammanhang som barn som är viktig för rummets funktion. Inte bara det synliga flödet av rummets ordning.