Inte varför utan hur

Ibland talar vi om barn och elever i behov av särskilt stöd. En klok person i min omgivning lyfte en intressant aspekt. Vad står i behov av särskilt stöd för egentligen. Vad menar vi med uttrycket? I läroplanen och skollagen används begreppen men innebörden är kanske inte alldeles klar. De barn som behöver fysiskt eller psykiskt stöd för att tillgodogöra sig verksamheten ska få det enligt skollagen. Både i förskola och skola.
Men det står inte så mycket om hur stödet ska utformas eller vad som definierar rätten till stöd.

Vad betyder inkludering och vem bestämmer att barn ska inkluderas?
Skollagen har fastslagit att barn utan utvecklingsstörning ska inkluderas. Motivet är delaktighet och rätt till lika utbildning. Känslorna vi får när det gäller inkludering kan vara skiftande eftersom inkludering i sig är en stor utmaning. Om vi istället riktar vårt fokus mot hur integreringen kan bli positiv eller negativ hamnar vi i en annan diskussion. Vad behövs för att en inkludering i förskola eller skola ska bli lyckad?

Kanske är det dags att vi byter ut ordet i behov av mot ett mindre värdeladdat ord och istället pratar om hur vi ska integrera barn i verksamheten.  Hur vi bereder plats för barnet i gruppen och uppmuntrar barns styrkor tycker jag är viktigt. Likadant gäller det att skapa arenor för socialt samspel och plats för delaktighet. Vår miljö på förskolan eller skolan signalerar också att vi antingen inkluderar barn eller exkluderar barn. Det är viktigt att den yttre miljön och bemötande visar på lika värde. När barn är små handlar det om vilka redskap vi erbjuder för att bana väg in i gemenskap och kamratkultur. Vet vi i förskolan hur vi kan stödja barn som har svårt att leka in i leken, eller i gruppaktiviteten?

Tystgående fläktar är också hjälpmedel, eller?
Foto: kenny kex (CC BY-NC-SA 2.0)

Om vi talade om barns olikheter på ett mer positivt sätt skapar vi förutsättningar för att fler barn ska få en positivare upplevelse av sig själva. Att behöva stöd innebär inte att personen måste förknippas med behov av något. Ett barn eller en individ är alltid en individ oavsett om den har funktionsnedsättning eller inte. En diagnos får aldrig skymma personligheten och styrkorna. En förväntan på att barn kan skapar ringar på vattnet. Detta gäller alla barn oavsett förutsättningar.
När vi tar tillvara på olikheter skapar vi förutsättningar för att alla elever eller barn kommer till sin rätt i sin skolmiljö eller i sin barngrupp. Olikheter kan vara en tillgång om vi lär oss betrakta det som en tillgång och tar vara på barns personliga styrkor.

En elev eller ett barn finns i ett sammanhang och sammanhanget och kulturen på skolan eller förskolan påverkar vilken upplevelse barnet får av sig självt i förhållande till omgivningen.